Jag skyndade mig allt vad jag kunde, så att mitt samtal med Terry Pratchett skulle komma upp på bloggen. Brukar ta två veckor i snitt, men nu ville jag smida medan järnet var glödhett, och dessutom har jag två intervjuer till som ligger och väntar.
Allt hade nog gått lugnt till om vi inte hade pratat om den där chokladbiten i början. Terry tänkte tillbaka och började dilla om vad man brukade kalla en Mars bar. Och jag var så illa tvungen att påpeka att som utlänning delade jag inte hans tidiga minnen.
Och när han hörde att jag är svensk började han skratta. Så roligt är det väl inte? Han tycks även ha gamla minnen från 60-talet av lättklädda svenska damer, som jag kände mig tvungen att redigera bort. Officiellt var jag där för att prata barnböcker. Ju.
Nu ar jag inne i en Pratchett-fas, tack for puffen!!
Pingback: Bokhyllning » Blog Archive » Terry