Den konjaken…

Nu har jag ‘matat’ fruktkakan med konjak tre gånger. Först direkt efter baket, och därefter varannan vecka. Lär hinna med några gånger till, innan den ska lindas in i marsipan och kunglig glasyr. Jag äter inte ens julkaka. Har kommit fram till att jag gillar mina bakverk fetare och sötare och med mindre frukt och ingen sprit och absolut ingen vit täckelse, hur vacker den än ser ut.

Så till mig bakar jag – om jag hinner – en svensk ‘engelsk fruktkaka.’ Hur tokigt som helst. Men jag gillar den som fanns i DN för sisådär hundra år sedan, när jag var tonåring. Annas fruktkaka, som jag nyligen hittade i hennes kokbok, som jag inte äger, men Dottern ville ha. God kaksmet med alldeles lagom mängd frukt i. God frukt.

Fast det är det föralldel i julkakan också. Sonen – som jag helt misslyckats med, för han äter all möjlig engelsk mat – föredrar att slippa korinter, vilket jag håller med om. Hårda små uschlingar. Har slängt i massor med körsbär som ungen tycker om, samt annan god torkad frukt. Och konjak. Både före och efter.

När jag rapporterade på facebook att jag bakat, var det någon Englandssvenska som sa att hon aldrig lyckats med en julkaka. Men det går hur bra som helst om man bara följer receptet (och ändrar som man tycker…). Jag har Good Housekeepings kokbok, som är en större version av Vår Kokbok, typ. Det är den som har allt jag letar efter under bokstaven O, hur underligt det än låter.

Fast, jag har nog aldrig riktigt fått fason på mina mince pies. Där hjälper ingen kokbok i världen. För jag tycker inte om dem heller, och har ingen kläm på vad som gör en mince pie god, eller inte. Pilligt jobb är det också. Mycket enklare att skicka Den Bättre Hälften till Sainsbury’s eller Mark & Spencer.

Men min kärlek till familjen tar sig till uttryck med en julkaka. Sedan kan jag sitta där och knapra på en pepparkaksstjärna eller två. (Stjärnor är godare än hjärtan.) Förra året provade jag en Stollen enligt recept i the Guardian. Det var gott! Kommer antagligen att upprepa experimentet i år.

Så ibland är en kokbok bra. Ibland inte. Men man ska definitivt göra saker såsom infödingarna gör dem. Det kan vara ens egendomliga utrikiska idéer som inte funkar. T ex blir det numera engelsk sockerkaka. Den blir hur bra som helst. Svenska receptet blir alltid helkonstigt. Kan vara mjölet? Vet inte.

About these ads

2 svar till “Den konjaken…

  1. Nej julfruktkakan är väl ingen höjdare även om den går att äta (till skillnad från julpudding som är helt oätligt) om man tar en smal skiva som sen tyvärr lägger sig som en sten i magen. Mince pies däremot gillar jag skarpt antingen med vispgrädde eller vaniljglass. Har aldrig förstått det där med att hälla flytande grädde över, inget festligt alls.
    Engelska bakverk brukar inte vara alltför upphetsande, de ska ju oftast förstöras med alldeles för mycket frukt och speciellt dessa förhatliga körsbär.
    När äldste sonen, som bor i England, kommer hem till jul skall han skämmas bort med pepparkakor och lussebullar och kladdkaka och…

  2. Åh, så gulligt!
    Måste säga att rätt bakade (dvs hemma) är engelska sandwich cakes enormt goda, och även riktiga scones. Men ju finare ett bakverk ser ut, desto äckligare är det. Som regel.
    Vispgrädde till mince pies? Hm. Fett nog ändå, men då kan de ju nästan bli en svensk fruktpaj.
    Jag har efter mycket tänkande kommit på att jag inte behöver genomlida julpudding på juldagen. Insåg att efterrätten skulle vara god och behövde inte vara nyttig. Har kört med olika variationer av grädde, kaffesmak och maräng i några år. Skiter (nästan) i vad de andra tycker.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s