Blodig tripp

Ska strax jaga iväg till ett tåg igen. Det är dags för Bloody Scotland, som låter så mycket vitsigare på engelska än när det blir Blodiga Skottland. För då kan det ju inte på samma gång låta som Jävla Skottland. Och det är synd, för ordvitsar är intressanta.

I alla fall så ska Skottlands egna deckarweekend gå av stapeln fredag till söndag i Stirling, och såsom Den Bättre Hälftens uppväxtort kunde det inte passa bättre. Jo, jag kunde vara mindre trött, och fotografen kunde låta bli att ha influensa. Men bortsett från det, så…

Stora namn som Ian Rankin och Val McDermid kommer. Och andra mellanstora namn och många smånamn i den skotska mördarvärlden. Det blir säkert trevligt. Hoppas jag.

Speciellt som Donna Moore har planerat att fylla 50 och gör det i Berlin och inte kommer alls och har föreslagit att jag ska blogga åt Bloody Scotland. Och jag sa ja, för man blir smickrad, men sedan undrar man om det blir för mycket och om ork finns till så mycket skriv.

Vi får se. Ska göra vad jag kan. Har jag tur kommer jag åtminstone fram.

Och så har jag blivit lovad en dammsugare till Sonen, som är trött på en smutsig lägenhet, av en förlagsredaktör/författare. Ska bli ‘kul’ att se hur man gör med yrkesmördare runtomkring en och en dammsugare i hälarna.

Cherry on Top

Jag har fått en ny blogg award (det känns så konstigt att ha startat en svensk blogg, och sedan sitter man här med dessa engelska ord som ska passa in i svensk meningsbyggnad), från den fantastiska Tonårsboken. Tack!

Känner mig rätt så hungrig när jag ser de läckra rosa kakorna. Vill nästan börja baka.

Mina instruktioner är att:

1. Tacka den som du har mottagit priset ifrån.

2. Kopiera awarden till din blogg.

3. Berätta vilka 3 författare du räknar bland dina favoriter och nämn en favoritbok per författare.

4. Skicka awarden vidare till 5 mottagare som du tycker förtjänar den.

Tur att det inte ska vara mina tre favoritförfattare, utan ”bara” tre författare bland de jag gillar bäst. OK, den första är lätt. Det är Meg Rosoff med How I Live Now/Så har jag det nu. Boken som förändrade mitt liv.

Sedan… Jaa, vad ska jag hitta på? Jo, jag tar Debi Gliori och hennes Pure Dead Magic serie, för hon är så rolig på ett lagom sätt, med synnerligen intelligent skrivande. Och jag väljer Sara Paretsky för att hennes böcker får mig att känna mig trygg, som om jag vore ute med min storasyster. Alla hennes deckare är bra, men jag tar Blacklist för att den handlar om de senaste idiotiska sakerna våra politiska ledare hittar på.

Och vem ska jag nominera? Jag läser inte hundratals svenskspråkiga bloggar, så den här gången tar jag engelskspråkiga i stället. Och inte håller jag mig till barnböcker heller. Det finns bloggar jag läser för att innehållet är intressant, men i första hand för att de är så välskrivna.

An Awfully Big Blog Adventure

Crime Always Pays

Big Beat From Badsville

Sara Paretsky

Meg Rosoff

Avslutning på Charlotte Square

Jag hann inte riktigt bli färdig med bokfestivalen i Edinburgh tror jag. London-resan bara hoppade in lite i mitten på nedtrappningen av festivalsyran. Men jag kan väl slänga in lite foton på författare och annat jag kommer på. Efter det kan det vara dags att blicka framåt och allt det där.

Vi hade inte en odelat bra festival. Presskontoret var inte helt fritt från mobbningstendenser i år. Personen ifråga kom fram till oss på sista dagen och undrade om vi hade något på gång den dagen, väl medveten om att hon inte givit oss någon gratisbiljett, och att man inte kunde köpa biljetter heller, eftersom det bara var för skolor i sluttampen. Men hon kunde inte argumentera bort det faktum att vi blivit inbjudna av författaren Lucy Coats, så hon log och sa att det var ju hemskt trevligt.

Och det var det.

Trädgården var full av låg- och mellanstadiebarn, och toaletterna erbjöd lagom dramatik i form av inlåsta barn som inte kom ut. Och den varma chokladen var helt slut. Ballonger och vimplar piffade upp gamla statyer. Och solen sken.

Sista evenemanget, som vi hörde genom tältväggen medan vi slutbloggade med hjälp av festivalens wifi, handlade om matematik. Kjartan Poskitt skriver roliga faktaböcker om matte, och hans stora publik skrattade så de skrek.

Och Keith Charters från Strident Publishing såg ut som en popidol, med småpojkar springande efter sig med krav på autografer.

Vi tog inte så mycket bilder sista dagen, så det blir ett potpurri på författare från olika dagar under hela festivalen.

Det är en blandning av mycket rika och välkända personer, och nytillkomna författare som varken är kända eller välbärgade. Och alla däremellan. Mr Breslin gav mig en t-shirt, som var lite av ett skämt. Han är rolig, han, Mr B.

Det är Donna Moore också. Rolig. Hon hann dricka te med oss före ett party hon skulle gå på, och vi hann beundra hennes Doc Marten boots i vitt med svarta blommor.

Vissa författare kunde vi bara plåta i signeringskön, medan andra var sådana som vi bestämde träff med. Gillian Philip fick vi en intervju med, vilket gläder mig, för jag tror hon är en framtida succé i barnboksvärlden.

Redan succé är vad som gäller för Joyce Carol Oates. Hennes fans kom med högvis av böcker att skrivas på.