Hon undrade om jag hade några unga släktingar som kunde tänkas vara intresserade av hennes nyöversatta bok Vildfågel. Först tänkte jag att jag är så gammal att det har jag inte, men kom sedan på att jag brukar försöka hitta lämpliga böcker att ge en trio av avlägsna kusiner, och vad kunde vara bättre, eller trevligare, än Jane Eaglands nya bok som hon så generöst ville ge mig två ex av?
Kusinerna är inte främlingar, men jag tappar kollen på hur de ska beskrivas, när det är deras mammor som är sysslingar till Sonen och Dottern. I alla fall kunde jag för en gångs skull ge bort en bok som förhoppningsvis passade mottagarna. Vildfågel är en lättläst bearbetning av Shakespeares Stormen. Eller åtminstone på samma tema. Jane ville t o m veta vad hon kunde skriva på svenska i boken. Jag svarade att det nog var coolare med en hälsning på engelska, och till slut blev det både och.
Jag hade andra böcker med mig också under min nyligen avslutade bilturné runt Sverige. 67-åringen som hade god födelsedagstårta att bjuda på, fick Linda Sargents Paper Wings, eftersom jag kom på att det inte bara är en bra bok, men att födelsedagspojken är jämngammal med barnen i boken. (Det var alltså hemskt längesedan.)
Sverige är ett stort land när man kör bil, men ganska litet när man upptäcker att olika människor på olika ställen har gemensam historia. Det blev t o m fler sammanträffanden än jag hade väntat mig.
En dryg vecka är mer än nog för mig att vara på resande fot. Det var mycket trevligt att träffa alla dem som var anledningen till resan, men det är jobbigt att vara social stup i kvarten. Nu sitter jag i min lilla stuga och är folkilsken igen.
Bookwitch på svenska 