Monthly Archives: december 2009

Hästböcker

Nja, det här blir inte någon specialare om hästböcker. Förmodligen läste jag inte nog med sådana ens på den tiden, och dessutom kommer jag ihåg lite dåligt.

Men nog minns ni väl böckerna om Jill av Ruby Ferguson? Jag måste ha burit hem de flesta från biblioteket, för jag tror inte att jag faktiskt äger en enda Jill-bok. Hästar och ridning var en sådan där grej som var bra att läsa om. Skulle aldrig vågat mig på att rida på riktigt, men som dagdröms- och läsematerial var hästböcker perfekta.

Jag har i många år undrat om Jill hette något annat ”på engelska”, eftersom jag inte stött på henne. Kitty heter ju Nancy på originalspråk, så man vet aldrig vilka förändringar som skett. Men hon heter Jill här med, och nu vet jag att andra människor också läste om henne och kommer ihåg henne.

Fidra Books i Edinburgh specialiserar sig på återutgivning av gamla älskade böcker, och nu kommer de med den första Jill-boken, Jill’s Gymkhana.

Undrar just vem som kommer att köpa och läsa dem? Vi gamla, eller våra döttrar också?

Annonser

Andrahandsböcker

Så här natten före dan sitter det en hög klappar under granen. Det är jobbigt att få dit dem, och Dottern brukar få krypa rätt bra för att få fram dem igen när det är dags att dela ut julklapparna. Men det är ju tradition.

De senaste fem-sex åren har vi bara köpt gamla klappar. Vi blev så trötta på önskelistor och stora inköp och det faktum att vi inte blev lyckligare efteråt att vi tänkte om. Så vi handlar i ”charity shops”, dvs vår motsvarighet till ställen som Myrorna. Vi har betydligt fler sådana affärer, så det finns många ställen att springa på och handla. Tanken är att om vi inte gillar vad vi får, är det fritt fram att kånka iväg med grejerna till affären igen, så kan de sälja samma sak flera gånger.

Sporten ligger i att hitta något som passar en viss individ från det smalare urval som bjuds, och det är kul att se hur bra saker man kan hitta. Farmor går fortfarande klädd i koftan jag köpte för ca tre jular sedan, och en så bra kofta hittar jag nog inte igen.

Oftast blir det givetvis böcker. Der finns massor av dem i affärerna, och det är vad vi gillar. Men själv behöver jag ju numera färre böcker, så det gör mig till en svår klappmottagare. Sonen hade ett bra år en jul och hittade massor med video på just de gamla filmer jag ville ha.

Förra året hade Den Bättre Hälften koncentrerat sig på böcker om intervjuer, och hans skörd innehöll t o m en bok skriven av en god vän till Häxmamman, men det mindes han inte. Inte ens att damen i fråga ätit middag hemma hos oss en gång i tidernas begynnelse.

Så vi får vänta några timmar till och se vad som ligger under granen den här gången. Jag blev rätt nöjd med min sista jakttur i förra veckan. Man kan faktiskt gå ut och handla med en slag önskelista och hitta just den boken, med tur och envishet. För ett par år sedan hade Lotta Olsson på Dagens Nyheter rekommenderat just en specifik deckare av Val McDermid, och jag gav mig sjutton på att hitta den. Det gjorde jag. Fyra gånger, till slut. Köpte den bara en gång, för galen är jag inte.

God Jul

Förra året blev det lite väl glamoröst i julkortsavdelningen på bloggen, så i år kör jag med en mera hemvävd stil. Eller snarare hembakt. Vad kan väl vara präktigare än en pepparkakehäxa?

2009 Christmas card

God Jul till er alla!

Mer Melvin

Nu ska jag bli lite fördomsfull också. Jag menar att jag ska visa att jag är det, för det är lite sent att utveckla fördomar nu. Som jag sa om Melvin Burgess vargbok, så är böcker om djur inte min favoritsort. Men de som Melvin skrivit är alla oerhört bra, och det är givetvis för att han är en fantastisk författare.

Men, man har väl en inre bild av hur präktig en djur- och naturfan är, eller hur? Lite Fjällräven och öppna eldar och så. Den som känner Melvins andra böcker som finns på svenska, vet att de utspelar sig i en annan sorts djungel; den inne i stan med droger och sex och gott om svordomar. Och det är i den omgivningen som Melvin verkar vara mest hemma.

Melvin Burgess BH library 2

Han ser ut som, och han pratar som om han levt det som hans bokfigurer lever, och vad jag förstår så har han det. Därför var det knepigt att begripa hur han kunde skriva en roman om en åttaåring på sextiotalet som gillar fåglar. Men Melvin skrev om sina utrotningshotade rovfåglar som om han var en själv.

Och den mördande tigern som jag nämnde. Han går riktigt in under skinnet på sin tiger, och bortsett från lite oförklarligt sex mellan en pojke som blivit en tiger och en flicktiger (helt trovärdigt i storyn), så känns alltihop helt riktigt.

Stor skillnad alltså mellan dessa djurböcker och titlar som Påtänd, Vild och vacker, samt Ung och kåt. När man pratar med Melvin framgår det klart och tydligt att han har levt. Det var förresten en självbiografi på väg för ett par år sedan, som skulle koncentrera sig på hans tonårstid. Men advokaterna fick hjärtsnörp vid bara tanken, så nu lär den boken ligga på is.

Melvin kan verkligen prata med tonåringar på deras egna villkor. Jag har sett honom flera gånger, och det är bara åldern som skiljer dem åt. Han är fortfarande en oförstådd tonårskille, egentligen. Fast jag tyckte det var lite lustigt när vi sågs häromåret för en intervju, att när jag beundrade hans randiga tröja, visade den sig vara resultatet av en rejäl shoppingrunda på stans ”fina” varuhus. Men varför skulle inte killar i 55-årsåldern gilla shopping?

Varggropar, mm

Konstigt hur man glömmer saker, egentligen. Hade inte skänkt varggropar en tanke på årtionden, när jag hittade artikeln i Vi om varghotet rent allmänt. Här i förorts-Manchester har vi rätt gott om räv, men antagligen inte en massa vargar. Men säker kan man inte vara. Melvin Burgess har skrivit en Manchester-baserad roman om tigrar, där en otrevlig typ (läs människa) blir dödad av en tiger, i samma samhälle som Sonen gick i gymnasiet. Det verkade trovärdigt nog.

T o m allas vår Emil grävde ju en grop för vargar. Nu tror inte jag att vargar är farligare än hundar, dvs inte helt ofarliga, men för det mesta OK.

För att återkomma till Melvin så har han skrivit en fantastisk vargbok också. Hans första, The Cry of the Wolf, som tursamt nog är en av de få som översatts till svenska, Den sista vargen. Den borde väl finnas på biblioteket, åtminstone.

Jag är inte helt begeistrad av sk djur- och naturromaner. Det är gulligt och värdigt och allt det där, men romantik och spänning är intressantare. Som regel. När jag läste Melvins vargbok hade jag strax före, av en händelse, lyssnat på Varghunden av Jack London och åter slagits av hur underbar den är. Den t o m passade mig som ung, när jag inte alls trodde att en bok om hundar kunde vara något. Och Den sista vargen är precis lika bra!

Den handlar om en liten grupp vargar, de sista i Storbritannien, som jagas från plats till plats av folk som är rädda. Det är till stor del en historia sedd från vargarnas synpunkt, och jag vet att vargar inte skriver böcker, men det kändes så. Där är en man som har bestämt sig för att han bara ska utrota gruppen, och som följer den genom landet.

Till slut blir det som en duell mellan vargarnas ledare och mannen. Båda är skickliga, och frågan är vem som ska vinna.

Papper och presenter

Om du besöker en engelsk bokhandel och blir erbjuden att få boken inslagen; vad gör du då? Som svensk räknar man ju med att få presenter inslagna i affären, eller numera att få göra det själv på det där bordet i hörnet.

Det blir allt vanligare att man får erbjudandet här, men det gäller att vara cynisk och antingen tacka nej automatiskt, eller att oartigt fråga hur mycket betalt de vill ha för det då? För gratis är det nog aldrig. Åtminstone har jag inte sett det någonstans.

Men det är vanskligt med dessa vanor och förväntningar man har, men som inte är de samma i olika delar av världen. Det är lätt att man inte ens ser att man närmar sig en fallgrop.

För åtta år sedan var vi i London strax före jul, och Sonen blev väldigt nöjd med att ha fixat syrrans klapp så lätt. Vi var på Harrods, han och jag, och hittade en Hermione Granger-docka (Barbie-typ) med tillbehör, för vad som var ett hyfsat pris med tanke på att det var Harrods. Jag oroade mig för att Dottern skulle se vad vi köpt, så undrade om de inte hade någon mer kasse att täcka vårt kontraband med. Nej, men vi kunde få det inslaget där borta, sa damen. Bara £6!

Så det avstod vi ifrån.

Däremot kostade vi på oss att kissa. Inte just där, men på toaletten. Det kostade £1 styck, så vi dog nästan och Sonen sa att han kunde vänta. ”Nej”, sa jag, ”vi är här och nu ska vi förbanne mig kissa, Harrods style”. Han var ju tolv år så kunde inte gå på damernas med mig, så jag skickade iväg honom med sitt pund i handen till herrtoan. Han kom tillbaka nykissad, men med pengen i behåll. Det var tydligen så att barns behov att behöva gå, betydde att han inte måste betala. (Och hade jag haft deras kontokort hade jag kunnat gå gratis, jag med.)

Kiruna-drama

Marcus Sedgwick

”Visste du att han lär sig svenska?” frågade Meg Rosoff, när vi av någon anledning halkat in på ämnet Marcus Sedgwick. Det visste jag förstås inte, men nyfiken som man är var det anledning nog att skriva och fråga varför. Marcus var cool nog att klara av en sådan konstig fråga från en totalt okänd idiot, och var både vänlig och hjälpsam.

Jag har tyvärr inte hunnit läsa så många av Marcus böcker, men Den Bättre Hälften har läst sig igenom en hel del. Tyder nog på att han inte diskar ofta nog. När Revolver dök upp tidigare i år var jag bara tvungen att läsa den. Den såg lite svensk ut, men bortsett från personnamnen i boken var jag inte säker på var det hela utspelar sig. Dags att fråga, igen. Så, Giron i boken är Kiruna. Nu vet ni det.

Historien om Sig är mestadels från 1910, men en tidigare bit av handlingen är från 1899. Sig sitter i en liten kall stuga nära Kiruna, och hans döde pappa ligger stelfrusen på köksbordet. Sigs syster och styvmamma har gett sig av efter hjälp, när det plötsligt dyker upp en ganska skräckinjagande figur som påstår att Sigs pappa var skyldig honom pengar, och nu ska Sig betala.

Den här ganska korta boken utvecklas till en psykologisk thriller för Sig, som vet att pappans revolver finns gömd i stugan, men inte vet riktigt hur han ska agera. Det blir mycket tillbakatänkande på vad hans pappa lärt honom, medan Sig överväger vad han ska göra. Vad är moraliskt försvarbart? Och var är styvmamman och systern?

Mycket spännande bok, med lite oväntade förvecklingar. Och den kunde ju vara en god idé att översätta till svenska.