Hemma hos förlaget

Ja, så är man hemma igen efter resan till huvudstaden och Random House. Det var roligt, men hemskt tröttsamt. Inte bara att släpa runt på väskorna med tandborste, böcker och laptop, men detta att vara på gång hela tiden. Det är annat än att sitta vid köksbordet och blogga medan äggen kokar.

Började bakvänt nog med det bästa, om man nu får säga så. Drinkar på en intressant bar nära Kings Cross med Eleanor Updale, som har skrivit ett antal böcker om Montmorency. Har inte läst dem, men tror de är deckare i någon slags Sherlock Holmes-miljö. Eleanor var en trevlig bekantskap, och jag hade gärna suttit där längre än den timmen hon hade tid med mellan två andra engagemang i måndags. Hennes nya bok som kommer ut snart är mycket bra. Johnny Swanson är titeln, och är även den en deckare som utspelar sig 1929.

Från baren var det raka vägen till Carluccios för lite god italiensk mat i sällskap med Candy Gourlay. Hennes första roman kommer i juni, och jag hade precis fått läsa den. Tall Story heter den och den är en fantastisk bok som jag tror kan bli riktigt stor. Candy kommer ursprungligen från Filippinerna och boken utspelar sig delvis där och delvis i London, och basketboll spelar en stor roll i det hela. Har känt Candy på Facebook ett tag, så det var kul att träffas på riktigt och kunna konstatera att hon är ännu trevligare i levande livet.

Tisdagen gick åt till att springa på möten på Randoms kontor i Ealing. Än var det inköpsmöten och än var det omslagsdesignmöten. Deras verkställande direktör, Philippa Dickinson, kom ihåg mig från Edinburgh i somras, och hon tog sig tid att sitta och prata en halvtimme. Mina vanliga kontakter Georgia och Lauren visade mig en typisk dag för Randoms PR-damer och tog fram böcker som kommer ut under året.

Före sista mötet med Suzanne om digital reklam, fick jag ut och äta pizza till lunch med två redaktörer, Sarah och Clare. Och under hela dagen var det en annan Clare som planerade allt och tog hand om mig.

Vid tedags åkte Clare och jag in till National Theatre för att träffa Terry Pratchett. Jag skulle få en kort intervju med honom före hans offentliga diskussion på scenen den kvällen. Det har ju varit mycket prat om hans Alzheimer diagnos och man kan inte låta bli att undra hur Terry har förändrats. Jag skulle säga att han är klar i huvudet, men kanske tar längre tid att tänka när han pratar. Han signerade villigt Sonens bok jag hade tagit med mig, men att hantera en penna är nog något som han har svårt för vid det här laget.

Scendiskussionen var intressant, men lite kort. Man får egentligen bara halva tiden, när det är ett samtal med en annan person, i stället för en monolog. Och publiken kunde inte hålla sig till frågor om pjäsen Nation, utan ville mest veta om Discworldböckerna.

Sedan samlade jag ihop mitt pick och pack och drog till tåget norrut.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s