Glasgows historia

Julie Bertagna

Nu när jag är inne på lite skotska böcker måste jag nämna Julie Bertagna som kommer från Glasgow och som skriver på den tredje boken om en skrämmande futuristisk värld. De två första böckerna är Exodus och Zenith, med huvudpersonen Mara i båda.

Det här är vår värld om hundra år, och det är inte en rolig framtidsbild. Vattennivån har stigit, och Maras lilla ö utanför skotska kusten har krympt och blir allt mindre. Hon övertalar folk på ön att ge sig iväg i småbåtar för att söka en bättre plats där de kan överleva.

De hamnar i Glasgow, där det inte är bättre, och det mesta av staden ligger under vatten. Julie blandar futurism och lyx med kampen för överlevnad på gräsrotsnivå, där man t ex kan göra intressanta saker med bågen från en McDonalds-skylt, och med annat hittegods som flyter omkring. Återvinning innebär att man överlever.

I Zenith söker de sig vidare, i tron att det måste finnas någonstans där det går att leva. De åker mot Island, eftersom tanken är att vattnet inte stigit så mycket där. Vad de finner är inte vad de väntat sig. Det här är inte en trevlig framtidsvision, men mycket bra.

Jag kan inte föreställa mig vad sista delen kan tänkas leda till. Man blir rädd, men också fascinerad av ett samhälle där en pojke är stolt för att han döpts efter Kentucky Fried Chicken. Julie har lyckats skapa en värld som både är normal, skrämmande, och samtidigt rolig. Jag är inte säker på tidsskalan för bok nummer tre, då saker som man tar för givet i första boken redan är omöjliga i bok två.

(Fotot togs när Julie höll mig sällskap för en intervju med en annan författare, och hon kommer att mörda mig om hon ser det.)

Advertisements

2 responses to “Glasgows historia

  1. Den luttrade bibliotekarien

    Är det barn- eller vuxenböcker? Jag gillar verkligen dystra framtidsromaner :-). Ja inte bara romaner utan filmer och tv-serier också, Tittar just nu på nygjorda ”Survivors” även om jag tycker att orginalserien var bra mycket bättre.

  2. De är ungdomsböcker. När jag började läsa tog jag för givet att det måste gå bra på något sätt, efter ett tag. Men jag kan inte räkna ut hur det här ska gå bra. Fast det gör det kanske ändå till slut. Borde nog fråga Julie om man ska hoppas.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s