I bokhandeln

Jag blev rätt så inspirerad av Holly Hocks bloggar om bokhandlar i London. Kul med folk som är så intresserade av något att de reser till en plats för att gå runt och kolla in en massa ställen.

På den gamla goda tiden inbillade jag mig att jag skulle bli bibliotekarie, men när det inte gick att få prya på biblioteket (för populärt) blev det en bokhandel för mig. Och det var trevligt det med. Jag hamnade på den sedan länge försvunna Bengtssons Bokhandel i Borås. Ja, mestadels trevligt, i alla fall. Jag kanske bara var tretton år, men jag blev rätt tagen av antisemitismen som en anställd visade mot en kollega. Bengtssons blev nog aldrig moderniserad, utan om jag minns rätt gick de två bokhandlarna i Borås ihop och flyttade till en ny lokal med nytt namn.

Jag var en lat tonåring (ja, jag har inte direkt förändrats än), men ett år skaffade jag mig juljobb i en annan bokhandel. Denna gång var det Meijels Bokhandel i Halmstad. Den finns fortfarande kvar, men under nytt namn, så det är inte mycket som består. Minns inte så hemskt mycket från de veckorna mer än att jag gick ut och åt sallad till lunch varje dag, vilket måste gjort åt med en vansinnig massa pengar. Och så kommer jag ihåg glöggen de serverade de anställda. Det fanns ingen alkoholfri glögg, vilket jag tyckte var en aning konstigt på arbetstid.

Sedan har jag egentligen inte jobbat mer i bokaffärer, fast jag gjorde ju en hel del för en bokhandel nära min nuvarande bostad. Den måste förbli anonym, eftersom det inte slutade så bra. Jag var inte ute efter ett jobb. Däremot tyckte jag om att hjälpa till, och att vara där när de hade författarbesök och så. Jag bar gärna på stolar och böcker och torkade rent. Jag skrev deras blogg och pratade med författarna. Jag höll böcker öppna så att författarna kunde signera lätt och snabbt. Jag fixade dit författare åt dem. Fotograferade. Sonen jobbade där till och från, och gjorde dessutom en massa (billigt) datajobb åt ägarna. Den Bättre Hälften gjorde likaledes, och gav dem råd om sådant han är expert på.

Dessutom tittade jag förbluffat på medan de gjorde sig av med den ena anställda efter den andra, och lyssnade medan de pratade skit om dem efteråt. Det var rena skolgårdsmentaliteten (kompisar idag, men inte i morgon). Men jag tänkte att eftersom jag inte var anställd så skulle det gå bra. Jag fick lite böcker i ersättning, speciellt när jag dessutom tog hand om deras ungdomsgrupp som recenserade böcker åt dem. Det var inte alltid bra där, men det uppvägdes av hur roligt det var att träffa intressanta människor.

Sedan gick det givetvis åt skogen. De började med att bli arga på Sonen och vägrade betala. Sedan dröjde det inte länge förrän jag blev utträngd jag också, och då begrep jag precis hur de hade gjort med alla sina anställda som försvunnit. Så jag skrev en blogg – utåt sett om något helt annat – som en nödåtgärd för att få ut min version av vad som skett innan de började ljuga om mig också. Jag tänkte att om det fanns öppet på min blogg, så fanns det i alla fall två versioner. Fast när de hittade bloggen, blev de minst sagt förbannade.

Detta är en affär som anses som Englands bästa bokhandel. Och den var mycket bra ett tag. Men jag tror de glömde att man måste upprätthålla sin standard för att fortsätta vara bra. Ibland tror jag att jag kanske hade fel. Men sedan händer sådant som den intervju jag gjorde med en författare som brukade komma dit ibland. Hon blev så psykad av dem att hon knappt förmår ha något med dem att göra nu.

En annan författare som också besöker bokhandeln då och då, blev så nyfiken när hon fick höra att jag inte längre var där att hon ”bara måste dricka kaffe med mig en dag och höra allt”. Men för ägarna som skickade Den Bättre Hälften ett mejl och kallade mig bisarr (trodde de att han skulle hålla med?), så tycks de inte inse att jag känner minst lika många i bokbranschen som de gör.

3 responses to “I bokhandeln

  1. Annika Johannesson

    Jaså, det slutade så i bokhandeln. Synd, ägarna vet inte sitt eget bästa tydligen.
    Mitt andrahandsval hade varit bibliotikarie, förstahandsvalet har jobbat som i många år.

    • Bäckängstjejen

      Hade totalt glömt Bengtsson i hörnet Yxhammarsgatan och Österlånggatan! Min barndoms alla böcker kom därifrån eftersom det inte var så långt för pappa att gå dit och köpa alla våra julklappar (alltså högar med böcker). Men bästa minnet därifrån är när jag gick dit för att köpa Breakfast at Tiffany’s till min sofiskerade äldre syster. Jag var nog 13 år men visste att svaret på min fråga om den fanns: ”Titta bland kokböckerna!” inte stämde. Sen dess har jag alltid misstrott bokhandelspersonal!

  2. Jo, dom visste nog inte så hemskt mycket om böcker alltid. Jag blev, vid tretton års ålder, övertalad om att läsa Graham Greenes The End of the Affair, och den var jag verkligen inte färdig för.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s