Handselling

Jag menar alltså inte att man säljer händer. Kan inte hitta något bra svenskt ord för handselling, i betydelsen att bokhandelspersonal kan sin sak så bra att de kan ”pracka på” folk vissa böcker, och därmed öka försäljningssiffrorna ganska rejält.

Idén är att de ska sälja vad de har läst och gillat till rätt kund, men eftersom det ofta blir så att förlagen eller deras försäljare (om sådana fortfarande finns) talar om för bokhandlarna vilka böcker som ”ska” handsäljas, så blir det inte helt äkta.

För några år sedan, i den där bokhandeln jag berättade om tidigare i veckan, viskade de strax efter jul om en bok som skulle vara ”the next big thing”. Den hade inte kommit ut än, så hon kunde inta tala om vilken titel hon syftade på. Det var lite löjligt hysch-hysch, och jag kunde inte hjälpa att jag tyckte det hade varit bättre att nämna titeln för mig, så hade jag (kanske) blivit intresserad.

Så småningom fick jag veta att det var John Boynes Pojken i randig pyjamas. Jag köpte den, och de övriga familjemedlemmarna läste den i tur och ordning. Själv läste jag recensionen i The Guardian, där jubelidioten till recensent talade om slutet. Efter det ville jag inte läsa. Dels för att slutet nu var välkänt, och dels för att jag tyckte det lät förfärligt.

Visst sålde boken bra, men inte som Harry Potter. Och det visar väl att ett förlag aldrig kan bestämma i förväg vad som blir ”the next big thing”. Det är sådant som bara händer.

Så baserat på pyjamasboken har jag sedan dess avskytt idén med handselling. Jag tycker man ska göra det lokalt, med boktitlar man verkligen känner för. Gärna en bok som annars inte skulle märkas så bra.

Jag tjatar gärna om vissa författare och böcker som är långt från Harry Potter i säljsiffror, men inte nödvändigtvis i läskvalitet. Och man kan ju ha författare som den nye Jon Mayhew jag träffade nyligen. Han stod i en bokhandel med sin tonårige son, och de observerade en dam som tittade på Neil Gaimans The Graveyard Book, och pojken väste till Jon ”gå och sälj henne din bok”. Så han stack fram och sa att hon skulle köpa Mortlock. ”Varför det?” sa hon. ”För att jag skrivit den” sa Jon.

Hon köpte den.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s