Celia Rees

Tänk så rätt det kan bli när man gör fel. Eller slarvar, åtminstone. Köpte min första bok av Celia Rees av misstag. Det var en tillfällig bokförsäljning i Glinas mellanstadieskola (och bara det säger er att det var ett par år sedan…) och som vanligt var det omöjligt att inte köpa när man gick förbi. Dels vill ju barn alltid ha något, och dels ska man väl stödja skolan eftersom den fick pengar för allt som såldes.

Minns nu inte hur det var, men antagligen skulle Dottern ha en bok. Och då kunde jag inte annat än att ta en till Sonen också, för att det skulle väga jämt. Grabbade första bästa bok som såg OK ut. Det var Truth or Dare av Celia Rees. ”Vet du vad den faktiskt handlar om?” sa Den Bättre Hälften när han läst den. Det gjorde jag inte, men det visade sig att det var en roman om autism, som var ett nytt intresse då.

Den var fantastiskt bra, och med åren har det blivit en hel del böcker av Celia. Hon har två huvudgrupper av böcker; spökhistorier och historiska romaner. Båda är bra, men de senare är väl mer genomarbetade skulle jag tro.

Celia Rees

Jag köpte Witch Child, om häxjakten för flera hundra år sedan, trots att jag inte gillade omslaget, och den var verkligen bra. Det blev en uppföljare till den, Sorceress, och sedan kom Pirates, som jag tyckte var ännu bättre. Eller om det är så att man tycker den senaste är bäst? Den handlade om två flickor i Västindien som blev pirater för att komma undan outhärdliga levnadsvillkor. Spännande och romantisk.

Sovay för ett par år sedan utspelar sig vid tiden för franska revolutionen. Det var en del diskussion huruvida huvudpersonen var lite orealistisk, eftersom hon var väl underrättad om bordeller och annat, plus det faktum att hon klädde sig som man och red runt och stal från folk.

Celias senaste handlar om Shakespeare och är hemskt bra. Jag var orolig att den kunde vara lite tråkig, men den var allt annat än tam. Celia har skrivit en intressant version av Trettondagsafton, där rollfigurerna från Shakespeares pjäs springer runt i London och Stratford, och umgås med sin skapare, och bråkar med varandra, före det pjäsen utspelas.

Som f d lärare är Celia bra på både skrivandet och på att utforska bakgrunden till vad hon skriver om. Jag var och hörde henne i Cheltenham för ett och ett halvt år sedan, när hon pratade om sina planer for just The Fool’s Girl. Efter det har vi träffats några gånger, och det känns lite konstigt att lära känna någon som man beundrat på avstånd rätt så länge. Nu senast ville Celia ha lite goda råd om hotell i Stockholm, och det är jag ju verkligen inte specialist på. Men Långholmen är ett skojigt ställe att besöka, eller hur? Kan bli en bok, om inte annat.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s