Colleges och gammaldags förläggare

Det som gjorde oss så vansinnigt trötta var att inspektera massor med Oxford colleges. Tror vi gjorde elva eller tolv på två dagar, plus fysikbyggnaden i centrala Oxford. Jag hade gjort något liknande i Cambridge fyra år tidigare, så visste att det skulle fresta på. Av den anledningen kom jag redan i förväg överens med folk om att göra annat också, som avkoppling. Annars kan det ses som vansinne att ta på sig ännu mera saker på två redan fulla dagar.

Första dagen lunchade Dottern och jag med två författare som bor i Oxford-trakterna. Jag har på senare år varit där då och då, och blivit rekommenderad en libanesisk restaurang, som jag numera längtar till. Alltså efterlyste jag lunchsällskap på facebook och fick napp från Katherine Langrish och Joanna Kenrick. Vi hade träffat Kath tidigare, men inte Jo.

Katherine Langrish and Joanna Kenrick

Det blev god mat, om man bortser från att de andra två funderade på att äta stekt lammhjärna, vilket inte tilltalade vare sig Dottern eller mig. Och det blev lite lagom skvaller om att skriva och kämpa och vad de tycker om sina förlag och agenter och så där.

Andra dagen bjöd jag in oss till David Fickling Books, som är ett litet förlag mitt inne i stan. David publicerar många fantastiskt bra böcker, men allt är inte nödvändigtvis i min smak. Men han är rar och en mycket social person, och eftersom jag fått höra att hans kontor är som alla förlag brukade vara förr i tiden, så var jag intresserad av att besöka honom på jobbet.

DFB floor

David Fickling

Så vi vilade ut i Davids innerrum, och hans assistent Matilda stack ut och köpte smörgås till oss. Sedan satt vi där och pratade så länge att jag till slut måste försöka få ut oss på ett artigt sätt. Vi fick titta runt i hela byggnaden och träffade de som jobbar där. Fick en bok med oss som vi ”bara måste läsa”. Hade vi inte redan haft för tunga väskor kunde det säkert blivit fler.

En del colleges var trevliga, andra mindre bra. Man blir ju inte helt begeistrad av ett ställe där de skäller på framtida studenter för att de sitter på fel bit av deras gräskant. Vi gillade Philip Pullmans Exeter, och Dottern tyckte bra om Fysikstuderande Sysslingens Hertford.

Vi bodde hemma hos henne, hos Den Bättre Hälftens kusin, Matematik-professorn. Där hade de sommarens bokgruppsmiddag, så jag träffade en mängd bokläsare från olika länder, inklusive en författare från Australien.

Sedan åkte vi hem den långa vägen via Leicester. Där hade vi tänkt äta indisk middag, rekommenderad av Bali Rai, men till slut orkade vi inte med en hel dag, så tog ett tidigare tåg.

Advertisements

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s