Monthly Archives: augusti 2010

Kan bli lite som en shoppinglista

Det händer mycket på en bokfestival när den håller på så länge som den i Edinburgh gör. Skolkompisen tyckte att 18 dagar lät rätt länge, om man jämför med Bokmässan i Göteborg. Bortsett från antalet dagar, är nog största skillnaden att det ”bara” är evenemang med författare som pratar om sina böcker, och inga uppställda stånd med böcker eller annat. Det finns en bokhandel, och en barnbokhandel. Det är allt.

Patrick Ness

Keith Gray

Och om jag ska berätta vad jag haft för mig den senaste veckan, kommer resultatet att bli som en inköpslista, om än i efterskott. Mycket har varit bra, men folk har frågat vad som var det bästa, och det var Patrick Ness och Keith Gray på ett föredrag inför ca 500 skolbarn i 13 till 14-årsåldern. De pratade om sin nya antologi om att förlora sin oskuld. Och att skolor över huvud taget var villiga att komma på det här var inte dåligt. Men det var fantastiskt bra.

Ett annat skolevenemang var med Simmone Howell från Australien. Hon har två böcker som också är lite mera vågade än vad som är vanligt i Storbritannien. Dottern och jag drack te med Simmone en eftermiddag, för det gäller att passa på när någon kommit hela vägen från andra ändan av världen. Simmone Howell

Mer te blev det med Debi Gliori, med köpta scones, som var goda, men inte så goda som Debis egna. Givetvis. Fick ingen biljett till hennes prat om WitchBaby, så vet inte riktigt hur det var. Den fjärde och sista boken om WitchBaby har just publicerats. Ser fram emot att läsa den, fastän jag inte längre är sju år.

Ska passa på att göra lite reklam här för Photowitch, den nya fotobloggaren som har tagit många av dessa bilderna.

Jeanne Willis

Hörde inte heller Jeanne Willis diskutera senaste bilderboken, men hittade henne ute på gatan när hon precis anlänt, och fick lägga band på mig för att inte plåta henne genast. Hon måste vara bland de mest glamorösa damerna i branschen. Och trevlig. Vi t o m hoppade över Seamus Heaney i ivern att fotografera Jeanne.

Michael Grant

Som jag sa ska man ju passa på när långväga personer kommer, så jag lyckades ordna en kort intervju med Michael Grant som just kommit över från Kalifornien. Hans prat om serien Gone lockade många tonåringar, och det är roligt när de kommer ensamma och inte går bara för att föräldrarna tycker man ska gå.

Francesca Simon

Francesca Simon skriver om den horrible Henry, Horrid Henry. Hade inte sett henne tidigare, så det var roligt, även om åldern på publiken var ganska låg. Hon är amerikanska, bosatt i London, så hon är bra på att prata och underhålla. Snygg klänning hade hon också.

Katie Davies

Fick en oväntad biljett till Katie Davies, som fått ett bokpris av något slag. Hon är nog annars mer känd för att vara gift med en kändis. Jag visste inte att Dottern var så förtjust i Alan Davies, eller att hon faktiskt hade upptäckt att han stod precis bakom henne vid ett tillfälle. (Mannen på fotot är inte maken. Det är Philip Ardagh, som pratade med Katie.)

Så kan det bli.

Annonser

Maneter

Man kan ju leka med ord och språk om man vill. Vi är fortfarande i Edinburgh på bokfestivalen. Har sett Marcus Sedgwick två gånger nu. Första gången hade han just anlänt från Sverige där han suttit hela sommaren och skrivit på senaste boken.

Han var solbränd och vacker, vilket var tur, för han hade sovit totalt två timmar före sitt framträdande, tack vare ett visst flygbolag från Irland. Marcus kan ju svenska, så han berättade om de farliga maneterna i de svenska vattnen. Han påstod att jellyfish heter ”maneater” på svenska. Tja, vad kan man säga?

Marcus Sedgwick

Efter så lång period borta från civilisationen hade Marcus en ”bad hair day”, fast det såg rätt snyggt ut, tyckte vi. Han hade t o m rakat sig för att inte skrämma de små barnen. Sedan hade han tagit ett glas vin till lunchen och därpå gått ut och köpt nya boots. Som man gör. Dessa boots hamnade i lervällingen på Charlotte Square efter Dottern skickade ut honom dit för lite fotografering.

Men han var rolig och barnen gillade evenemanget, med lagom läsning och skämt och som avslutning en liten pjäs baserad på böckerna som de fick delta i.

En pratstund med Sophia Jansson

Egentligen skulle man höra intervjun med Sophia Jansson i stället för att ”bara” läsa den. Finlandssvenska är verkligen mycket vackert att lyssna till. Jag hade helst velat skriva ut vårt samtal så att dialekten skulle märkas, men det var lite svårt. Försök att tänka in den, om ni kan.

Moomin merchandise

Vet inte riktigt varför jag har Mumin ”merchandise” som illustration här. Men intervjun handlar delvis om det; Mumin ”the brand”. Jag hittade Muminporslinet uppställt på Kastrup ett par dagar före träffen med Sophia, och tyckte bilden kunde passa.

Detta var Bookwitch på svenskas första intervju, och den första gjord på svenska. Inte nog med att förlagsrepresentanten fick oss utslängda, men jag misstänker att det här med intervju på andra språk inte var riktigt hennes grej.

Jag och Dr Finlay

”Ser ut som om det bara blir du och jag” mumlade jag till Dr Finlay. Och det var ju inte precis vad man hade tänkt sig. När jag såg att David Rintoul (som spelade Dr Finlay i den senaste teveserien) skulle läsa från Doctor Finlay’s Casebook ville jag gå och höra på. Fick min biljett, och noterade att det tycktes sitta tanter och köa utanför en timme före.

David Rintoul

Så var det Davids tur att stå framför pressfotograferna, och det var då han och jag konstaterade att vi var ensamma där. Liksom. Han tittade på den tjocka kärringen med den pyttelilla kameran, tills de lyckades leta fram en ”riktig” fotograf. En. Så vi plåtade och stod i, men för min del blev det inte bra bilder, tyvärr.

Läsningen var toppen, och det var fullsatt med äldre damer. David läste i sitt anletes svett och alla älskade det. Jag också. Kände att jag eventuellt borde läsa mer av A J Cronin, men det låter som om hans böcker knappt finns att köpa längre.

Cathy Cassidy

Alex Scarrow

För min lilla tête à tête med David hade jag varit tvungen att ge upp Cathy Cassidys evenemang i ett tält fullt av småflickor. Det var ju synd, men kunde inte hjälpas. Hann äta lunch med grannen hemifrån och stack sedan till Alex Scarrows signering i bokhandeln. Han var populär med rejält lång kö.

Debi Gliori

Onsdagen fick jag köpa en biljett för första gången, för jag ville absolut se Debi Gliori ”in action” i ett tält fullt av småbarn som skulle lära sig rita sälar och kaniner. Hängde sedan i bokhandeln igen, men Debi signerade och ritade i barnens böcker i två timmar, så jag kände sedan att det sista hon ville efter det var att ha en häxa efter sig. Pratade däremot med Theresa Breslin som också virvlade runt i bokaffären.

I år fick vi en fotostund med Louise Rennison, som såg sexig ut, och hade ny hårfärg. Efter henne var det Michael Rosens tur, och han spelade pajas som han så ofta gör. Han deklamerade poesi för fotograferna medan de höll på. Hans show var utsåld, men jag kom långt fram i hans signeringskö, innan jag kutade vidare till fotochans med Martin Bell. Martin är BBC-reportern som ställde upp till parlamenstval för att visa att man kan vara oberoende och anständig och parlamentsledamot. Efter en period slutade han, eftersom han bara ville visa att det var möjligt. Numera är han mest känd för sin vita kostym.

Martin Bell

Michael Rosen

Louise Rennison

Sover inte, men bloggar

Det blir bättre när jag sovit lite mer. Är ganska säker på att en dag eller två till, och så har jag tid. Att sova. Eventuellt också att tänka. Vilket nog kan hjälpa.

Ducks

Har i bloggande stund avverkat tre dagar på Edinburgh International Book Festival, EIBF. Det har inte ens regnat, än. Ankorna saknar vatten. Men det kommer nog.

Programmet är lite av en Who’s Who. Men alla har ju inte samma intressen, så en persons storfavorit är en annans “har aldrig hört talas om”.

Jag startade med Garth Nix, som är här från Australien. Har aldrig läst honom, men han var en rolig talare, som ljög friskt från början till slut. Och trots sitt digra schema hann han skaka hand med häxan. Under tiden hittade Sonen (som är första veckans fotograf) Philip Pullman och Carol Ann Duffy, vår Poet Laureate.

Själv sprang jag på Eleanor Updale, Nicola Morgan och Sally Gardner, och senare Meg Rosoff före hennes föredrag. Senare på dagen lyssnade jag till Sophia Jansson, och därefter hade vi vår intervjutid med Sophia.

Eleanor Updale and Sally Gardner

Andra dagen var en aning kortare, och vi inledde med Sally Gardner och Eleanor Updale. Satt med Linda Strachan, som är där för det mesta, eftersom hon bor nära. Det var stor fotosejour med Cornelia Funke innan hon pratade i stora tältet. Medan jag lyssnade till henne hittade Sonen Mairi Hedderwick och lite annat folk.

Själv såg jag Judith Kerr på väg till sitt evenemang, medan jag gick för att höra Barry Hutchison, som jag inte visste mycket om alls, men som var hemskt rolig.

Simon Callow

Dag tre var ännu kortare, som tur var. Fick Nicola Morgans biljett till hennes slutsålda föredrag om thrillers för tonåringar. Hon var så blodtörstig att jag nästan trodde jag behövde gå ut. Men det blev inget svimmande i raderna som tur var. Jag fann Linda Chapman i signeringstagen medan jag sprang efter mitt te. Hittade även skådespelaren Simon Callow utanför presstältet, så passade på att plåta honom.

Avslutade dagen med Keith Gray och en australiensare till, Tohby Riddle, som pratade om böcker för tonårspojkar. Flickor har tillräckligt med böcker, tycker de. Håller nog med, men måste erkänna att jag inte fattade ett ord av vad Tohby pratade om. Väldigt metafysiskt, tydligen. Bob Dylan och bron i Sydney och så.

Förändringar

Jag gillar inte förändring. Åtminstone inte hur som helst, utan förvarning eller goda skäl. Som sagt.

Så jag var rätt så anti när Hallandsposten i åratal dryftade planerna på Halmstads nya bibliotek. Inte kunde de få ta bort mitt barndoms bibliotek på det sättet? Men vad kan en liten exilhäxa göra alldeles ensam? Inget. Så jag var tvungen att låta (!) dem bygga det nya biblioteket.

Och det blev inte så pjåkigt, faktiskt. Det ligger dessutom så nära det andra att promenaden dit knappast förändrats.

Jag kan ju fortfarande sakna den gamla byggnaden. Den plats där jag fick mitt första lånekort, det med nummer 6606 som man fick skriva upp på alla kort i böckerna innan man lånade dem. (På vuxenavdelningen gjorde personalen det åt låntagarna.)

Nolltrefem, Halmstad

Numera är det något annat i huset. Något slags ungdomscenter, men jag vet inte precis vad, för jag är ju inte ung, och jag missar elva månaders nyheter varje år. Skulle vara roligt att gå in kolla hur det är, men jag känner mig för gammal.

Det var där som Den Pensionerade Barnbibliotekarien jobbade i många år. Så jag var inne där och hälsade på långt efter att jag borde pensionera mig som barnlåntagare. DPB frågar ibland om det nya biblioteket, eftersom hon pensionerade sig och lämnade stan. Men hon låter lika misstänksam som jag var, och hon har ju inte haft möjlighet att se hur det blev.

Halmstad library toilets

Det bidde ju det limegröna stället, vars bild jag använder längst upp på denna sida. Den Bättre Hälften blev glad när han upptäckte att han kan läsa the Guardian där. Jag också, för nu kan man parkera honom där vid behov. Och rabarberpajen är inte dum.

Inte toaletterna heller.

Nä nu j****r!

Det var inte roligt att sitta mitt i natten och upptäcka att WordPress bestämt sig för att göra sig av med mitt ”blog theme” eller vad det kan tänkas heta på äktsvenska. Men det gjorde de i alla fall. Själv svor jag och slet mitt hår. Sedan satt jag halva natten och pillade med allt som blev fel med det nya. Av fyra bloggar med samma mönster blev förändringarna annorlunda på varenda en.

Logiskt.

Jag var speciellt imponerad av skandinaviska kyrkans blogg som råkade få foton i marginalen. Inte mina foton. Inte foton lämpliga för en kyrkblogg.

Det blir väl till att vänja sig vid det nya, om nu det gamla inte kan stanna kvar. Eller så tar jag ett helt nytt mönster, men inte just nu med kombinationen semester och bokfestival som ska starta.

Grrr.