Månadsarkiv: mars 2011

Shaun Tan vinner ALMA-priset

Jag hann precis. Det blev mycket på en gång här, på tisdagsförmiddagen. Men jag kom ihåg att sätta mig ner och knappa in Vimmerby med direktlinje till Bologna och världen.

Det var bättre i år. Det såg ut som om de räknat ut hur de skulle undvika de där pinsamt långa minuterna när Larry Lempert bara stod och väntade på klockan. OK, han väntade lite i år med. Och flåsade bra i mikrofonen, men det gick snabbt.

Larry Lempert announces Shaun Tan as ALMA winner

Återigen ett vinnarnamn jag inte känner alls. Dvs namnet har jag ju hört, men inte har jag läst något av Shaun Tan, eller ens tittat på hans bilder, för det är väl egentligen bilderna som vunnit.

Jag tweetar ju inte (än) men fick in en facebook-kommentar inom en minut, som faktiskt ledde till lite diskussion om vinnaren. Det finns folk som har bättre kunskaper än jag, otroligt som det kan verka ibland. Och de som är illustratörer ansåg som en man (kvinna) att priset hamnat helt rätt.

Maria Lassèn-Seger and cover of The Arrival by Shaun Tan

Och nog såg bilderna fina ut. Jag har sedan försökt hitta rätt PR-person att tigga en bok av. Får se om jag kom rätt i PR-djungeln.

Annonser

Reser som en galning

Ja, var var vi nu? Här har det stressats länge, och inte syns det något ljus i slutet av tunneln, inte.

Eftersom jag faktiskt tyckte det var rätt lyckat med min tripp till Nottingham för att träffa Sara Paretsky förra året, ansåg jag att bedriften kunde upprepas, om än till ett annat ställe. I år blev det Glasgow, vilket inte var närmast precis, men datum och tid och annat bidrog till att göra det ett nästan vettigt val.

Att ta 06.37 tåget var inte helt roligt, speciellt efter en kort och dålig natt, och returresan förde mig hem 23.23. Å andra sidan var det inga problem med något av mina sex tåg, bortsett från att sex tåg är fyra för många.

Glasgow

Traskade genom Glasgow, som är förvånansvärt nergånget fortfarande (andra storstäder har snofsat till sig på senare år), och kom så fram till gatan som faktiskt är en motorväg, men inte som Den Bättre Hälften påstod ”uppe i luften”. Den var nere i underjorden, vilket gör att den inte syns så mycket.

Mitchell Library

Jag hann precis in på Mitchell Library (fint ställe) innan brandlarmet gick, så det blev ut på gatan igen, och för min del direkt in på puben mitt emot. Inte törstig. Ville bara gå på toa. Lyckades hitta Julie Bertagna på samma sidogata, för vi skulle egentligen setts inne på kaféet. Vi hann slänga i oss en snabb kopp innan vi rusade och satte oss strax före Sara och lokala deckarförfattaren Denise Mina placerade sig på scenen.

De pratade och Sara läste och publiken ställde frågor. Allt var bra, och nu vet vi hur Sara brukade hänga där Obama hade för vana att springa, och att de brukade handla i samma affär. Saras farfar var en duktig skräddare och kommer att gästspela i hennes nästa bok. Och Sara känner ofta för att däcka folk när hon blir irriterad.

Sara Paretsky and Denise Mina at the Mitchell Library

Medan Sara signerade böcker och delade ut tillfälliga tatueringar, hittade Julie och jag hennes förlagsrepresentant Jack, som är en riktig pratkvarn. Men trevlig. Han var lite sur för han behövde ta Sara runt ett museum efteråt, och han som var så hungrig.

Det var Julie och jag också, men vi kunde faktiskt gå och sätta oss på restaurang. Vi satt i tre timmar och pratade och skvallrade om bokbranschen, innan Julie gick med till stationen och såg till att jag kom med rätt tåg. Det gjorde hon sist också, så jag måste se verkligt hjälplös ut. Men det var hon som villade bort sig på restaurangens toalett. Så det så.

Fast jag får erkänna att ibland kan jag inte hålla reda på vilken knapp på den nya kameran är den man tar kort med. Ibland blir det avstängningsknappen i stället. Men det blev hyfsat, för en första gång, tycker jag.

Anledningen till att Julie inte blev förevigad alls, är att hon avskyr att bli fotograferad. En vacker dag struntar jag i det och tar bilder ändå. Om jag nu inte stänger av kameran av misstag.

Auktion för Japan

Authors for Japan

Passa på att göra något för Japan och samtidigt få något unikt till dig själv! En stor grupp författare har gått samman och erbjuder en mängd bok-relaterade saker på en auktion som redan är igång och som ska hålla på till söndag kväll.

Det finns allt från signerade böcker och fina bilder till chansen att få bli med i en bok. Personligen tycker jag att varje bok skulle ha en bookwitch, så det vore verkligen trevligt att vinna. Fast det ser ut som om det blir en hel del bud på det mesta, och det är ju som det ska vara.

Fram med plånboken, bara!

Findus och pannkaka

Det har precis varit pannkaksdag igen. Dvs det är vad Fettisdagen har blivit här. Inte en semla inom synhåll, utan bara pannkakor. Och det är föralldel gott, men inte så säsongsbetonat för min del. Semlor har man visserligen mellan jul och påsk numera, men heter man inte Ture Sventon så räcker det. Och jag äter gärna pannkakor när som helst. Nu när jag kan göra pannkakor. Det har jag inte kunnat så länge.

Findus in the kitchen

Findus och Pettsson kan göra pannkakor. Det kanske tar tid, men det går till slut. Jag upptäckte för några år sedan att en första översättning av pannkaksboken var på väg. Läste någonstans att Philip Pullman var en stor fan, och jag kontaktade förlaget och bad att få se hur boken såg ut.

Ja, såg ut och såg ut. Den är identisk med den svenska, bortsett från språket. Och riktigt bra. Jag är inte förvånad över att Philip tyckte om den. Det gjorde även Nicolette Jones, det stora namnet i barnboksrecensioner, som skriver i Sunday Times.

When Findus Was Little

Och när nästa Findusbok kom, blev jag riktigt rörd. Eftersom vi exilhalvsvenskar inte alltid hänger med så bra, kände vi bara till Pettsson och hans katt från just pannkaksboken, som Glina fått i present av någon. Och om jag ska vara uppriktig tyckte jag nog att Findus var lite dum.

Men när jag sedan fick läsa om Findus som baby, då smälte mitt hårda hjärta. Han var gullig! I och för sig är de flesta bäbisar gulliga, men jag behövde lära mig älska denna katt. (Man är liksom inte kattmänniska.)

Vikinga-intervju

Med risk för att det kommer att se ut som om jag inte gör annat än pratar med författare, så kommer här min senaste intervju. Som jag väl berättade i februari kom Katherine Langrish förbi med make och hund för att låta sig intervjuas.

Katherine Langrish

Katherines något nedskurna trilogi om vikingatroll i Norge har precis publicerats på nytt, i en volym. Med anledning av det har hon en bloggturné, och det var därför vi gjorde intervjun. Det är intressant att höra riktigt hur mycket bakgrunds-research hon har gjort. Tydligen är det inte bara att sätta sig ner och skriva. Man måste veta en del också och helst få det rätt. Speciellt om man skriver om nordamerikanska urinvånare.

Ibland tror jag att jag vet ganska mycket om en författare redan, men det finns alltid så mycket mer när man väl sitter där och pratar.

Lucky Tim

Tim Bowler

Här är intervjun med Tim Bowler. Han älskar sin fru. Bara det är rätt trevligt. Nu var det så att han ville censurera lite av vad han sa, men det där om fru B kan man bara inte ta bort. Alltför få människor säger snälla saker om sina närstående.

Han pratar på om allt möjligt, och påstår sig vara en stor fan av Bookwitch. Så vi kan ju sitta där och inbördes beundra varandra tills korna kommer hem, eller vad man nu säger om man inte säger så på svenska.

Och jag har lärt mig om Ekelöf. Riktigt vackert, egentligen.