Findus och pannkaka

Det har precis varit pannkaksdag igen. Dvs det är vad Fettisdagen har blivit här. Inte en semla inom synhåll, utan bara pannkakor. Och det är föralldel gott, men inte så säsongsbetonat för min del. Semlor har man visserligen mellan jul och påsk numera, men heter man inte Ture Sventon så räcker det. Och jag äter gärna pannkakor när som helst. Nu när jag kan göra pannkakor. Det har jag inte kunnat så länge.

Findus in the kitchen

Findus och Pettsson kan göra pannkakor. Det kanske tar tid, men det går till slut. Jag upptäckte för några år sedan att en första översättning av pannkaksboken var på väg. Läste någonstans att Philip Pullman var en stor fan, och jag kontaktade förlaget och bad att få se hur boken såg ut.

Ja, såg ut och såg ut. Den är identisk med den svenska, bortsett från språket. Och riktigt bra. Jag är inte förvånad över att Philip tyckte om den. Det gjorde även Nicolette Jones, det stora namnet i barnboksrecensioner, som skriver i Sunday Times.

When Findus Was Little

Och när nästa Findusbok kom, blev jag riktigt rörd. Eftersom vi exilhalvsvenskar inte alltid hänger med så bra, kände vi bara till Pettsson och hans katt från just pannkaksboken, som Glina fått i present av någon. Och om jag ska vara uppriktig tyckte jag nog att Findus var lite dum.

Men när jag sedan fick läsa om Findus som baby, då smälte mitt hårda hjärta. Han var gullig! I och för sig är de flesta bäbisar gulliga, men jag behövde lära mig älska denna katt. (Man är liksom inte kattmänniska.)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s