Under asfalten, fast helst inte

Så glad jag blev!

Kollade just om Hilary McKays böcker om familjen Casson finns på svenska, och det gör de. Hade verkligen inte vågat hoppas på det. Fast en del av dem är markerade på Bokus sajt som ”definitivt slut” och det är mindre bra. Men de finns; på folks bokhyllor, i antikvariat, och de kan väl ha en chans att bli tryckta igen.

Det har kommit en ny Casson-bok i England just idag. Den handlar om Caddy och går tillbaka till när hon var tolv år. Måste erkänna att jag inte hunnit läsa den. Har faktiskt bara läst två av böckerna, av flera orsaker. Dels tog det länge innan jag begrep riktigt hur bra de är, och så känner jag att precis som Prinsesstårta föredrar jag lite gott då och då. Inte allt på en gång.

Böcker av Hilary McKay

Även om jag kunde smälla i mig alla böckerna meddetsamma, för jag har dem här.

Det började med att jag var ute och åt lunch med Sally Nicholls, som också skriver barnböcker. Intelligenta böcker av en intelligent person (om än ganska ung). Och jag blev mer än förvånad att höra att hon anser Hilarys böcker vara bland de bästa hon läst. Tänkte att antingen är det fel på henne eller på mig. Bokomslagen får en att vänta sig vilken vanlig rosa tjejbok som helst.

Tiggde Saffys ängel av förlaget, vilket var generöst av dem med tanke på att boken praktiskt taget var lastgammal vid det laget. Läste den och älskade den. Sally triumferade när hon hörde att jag hade fallit för familjen Casson.

Sedan blev det en paus, för jag ville inte betala för resten av böckerna om jag kunde slippa. Av en händelse hörde Hilary detta och erbjöd sig att skicka mig allihop. Hon är en lugn och sansad person som inte ens blir upprörd vid tanken på att hennes eventuellt osålda böcker blir pulpade och lagda som isolering under nya vägar. Men genom att jag fick fem stycken blev det genast lite mindre till något vägparti ute i geografin.

När den nya boken om Caddy gjorde entré här hemma frågade jag Hilary om jag kunde läsa den före de andra, med tanke på att den är en prequel. Hon var inte säker. Jag läste Indigos stjärna, om brorsan. Som är en pojke, även om jag har svårt att se Indigo som ett pojknamn. (Precis som Hilary är både pojk- och flicknamn.)

Och nu sitter jag här och vet inte om jag ska slänga mig över den nya, eller läsa igenom de gamla i en alltför hög hastighet. För mycket tårta på en gång är gott, men fortfarande för mycket.

Jag vill helst njuta i sakta mak. Och att läsa en senare skriven bok före de tidigare medför problem ibland. Man får reda på sådant man inte vill veta.

Och för den som vill veta vad serien handlar om är det familjen Casson, bestående av mamma och fyra barn. Pappa Casson är mest borta, och det är lite osäkert hur det hänger ihop med det. Mamma Casson målar tavlor och är så världsfrånvarande att man häpnar över hur klok hon kan vara när det kniper. Barnen är så fantastiska att man bara vill flytta in och bo där och bli vän med dem. Alla har sina speciella talanger och alla hjälper alla när det blir problem.

Det är roliga böcker. Hjärtknipande ibland. Intelligenta. Hilary är en av de vettigaste människorna  jag träffat på i den engelska bokvärlden.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s