Mera Mary Stewart

Inte mera som i nya böcker. Men nyutgåvor av Mary Stewarts romaner. Jag blev glad när jag hörde om nylanseringen av hennes böcker, och ännu mera när jag insåg att hon faktiskt fortfarande lever. Man tror så lätt att gamla favoriter måste ha dött för länge sedan. Mary Stewart är ca 95, och änka, men still going (ganska) strong.

Jag blev kontaktad av förlaget för att jag någon gång någonstans hade deltagit i en online-diskussion om hennes böcker. De undrade om jag kunde tänka mig att blogga om de nya böckerna. Det kunde jag.

Fick önska mig vilka titlar jag ville, och med enorm självkontroll bad jag bara om fem. Ville inte framstå som enormt glupsk. Så nu har jag en liten fin hög bestående av Madam Will You Talk, Wildfire at Midnight, The Moonspinners, This Rough Magic samt My Brother Michael.

Mary Stewart, Wildfire at Midnight

De har fixat nya omslag i sann femtiotalsstil. Läckert. Det enda man kan säga är att den som gjorde dem inte har läst böckerna, för omslagen passar inte nödvändigtvis in på handlingen i respektive bok.

Det var Den Pensionerade Barnbibliotekarien som initierade min livslånga förtjusning i Mary Stewart. De passade utmärkt som tonårslitteratur och passar lika bra nu. Tänkte sagt att de var mina Twilight-böcker, men frågan är om man vill läsa om Twilight 35 år senare?

I tågluffandets barndom upptäckte jag hur billigt det var med pocketböcker i Storbritannien, och jag lärde mig att tränga ihop trosor och annat oviktigt i ryggsäcken så att den på hemvägen hade plats för tio eller tjugo böcker. Oftast var det Mary Stewart eller Alistair MacLean, och man fick dem för ca 30 pence. I Sverige kostade de minst 15 kronor.

Så jag äger redan (fortfarande) de flesta av Marys romaner, men man kan inte ha för mycket av det bästa. Jag går här och klappar de nya då och då.

Och så recenserar jag en i veckan, varje tisdag, på Bookwitch. Det är så man upptäcker att många favoritförfattare också älskar henne. Det är trevligt med gemensamt bok-älskande.

Favoriten är givetvis Madam, Will You talk, om den unga änkan som kör bil genom Frankrike som en galning. Och den underbare hjälten som kör lika bra och fort. Och så går det som det går. Nej, de kör inte ihjäl sig. De så att säga upptäcker att de i fortsättningen kan åka i samma bil.

Man blev lite bildad av romanerna. Och jag försökte att resa till platserna som fanns i böckerna, fast jag kom inte till så många. Men jag hade i alla fall en lång semester-önskelista.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s