Bananer

Det hade blivit betydligt mindre vitsigt utan bananen från 1947. Bananhistorien är tydligen en standardsak som pappa David dragit för sina barn i alla dessa år, så det var naturligt att hans dotter Keren David lät bananen vara med i sitt vinnartal i lördags. Hon var lite nervös, för hon hade faktiskt missat det faktum att vinner man Lancashire Book of the Year så ska man hålla låda i tjugo minuter. Så det gällde att snabbt sno ihop något lämpligt, och som den duktiga författare hon är så klarade hon det.

Keren David

Joseph Delaney and Jim Carrington

C J Skuse

Adèle Geras

Hilary Freeman

Lancashire Book of the Year 2011

Jake Hope

Tydligen finns det ännu ‘värre’ historier i familjen, för på facebook dagen efter nämnde hennes syskon lite andra grejer. Men bananen dög fint.

Det var en jobbig, men rolig, dag i Preston för alla inblandade. Jag noterade intressanta fakta och Dottern plåtade så det stod härliga till. Vi kom hem med 395 bilder, vilket kanske var i överkant, t o m för mig.

Många tal hölls, och priser överlämnades och vi applåderade allt vad vi kunde. Sedan signerade de nio av tio författare som var där sina böcker och därefter troppade vi in i matsalen för en god lunch. I ett land där kommunala måltider ofta är rejält hemska, kan folket i Preston sannerligen laga mat.

Det var kul att träffa så många nya författare som jag inte vare sig läst eller pratat med tidigare. Hinner inte läsa alla deras böcker, tyvärr, men en nämndes ofta, så den måste jag kolla in lite närmare. Det var Blackout av Sam Mills, som är en tjej. Likaså är Chris Higgins en dam. Det var bara två manliga författare på årets lista, Jim Carrington och Joseph Delaney, som hade hört talas om mig under veckan, och det är verkligen oroväckande.

Pratade mycket med Jane Eagland, som inte skrivit en tramsig kärleksroman, även om hennes bokomslag såg ut som det. De övriga var Keris Stainton, C J Skuse och Hilary Freeman. Och att återse Adèle Geras för första gången sedan hennes flytt till Cambridge var roligt. Hon hade vett nog att inte ha samma klänning på sig som sist. Hon kom på att då skulle fotona se lite enahanda ut. Och så fick vi ju borsta av henne den gången, när det blivit för mycket fluff på det mörka  tyget.

På tal om kläder (även om det här är en bokblogg) hade den organiserande bibliotekarien en verkligt snygg svid på sig, för att fira att priset fyller 25 år.

Advertisements

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s