Hästigt, men inte bara

Skrev någon gång i början om ett litet förlag med tillhörande bokhandel i Edinburgh som återutger gamla barnboksfavoriter. Bl a Jill med hästarna, som jag minns sedan min egen hästboksperiod. Däremot ignorerade jag då K M Peyton som också har ett par nygamla hästböcker där. Det var för att jag så vitt jag vet inte läste henne på den tiden. Trodde det kanske var för att hon inte var översatt, men enligt Wikipedia finns det en del, inkluderande några från 1960-talet. Men jag tror ändå inte att jag läste dem.

Men så var det ju så att min egen favorit, Meg Rosoff, älskar inte bara hästar nu, och då, men är en i vuxen ålder nybliven Peyton-fan. Hon skrev t o m ett beundrarbrev till Kathleen, som hon heter, när hon upptäckt att hennes älskling inte var död. Det är ju lätt att tro när folk blir äldre. Sedan lyckades hon med konststycket att få äta middag med Kathleen en gång, och senaste påhittet var att alla andra gamla fans också kunde vilja träffa sin idol.

K M Peyton, A Midsummer Night's Death

Alltså bjöd hon hem Kathleen till sig, och bjöd sedan halva litteraturvärlden också. Som tur är hörde jag dit. Allt jag själv ansåg att jag behövde göra var att läsa en bok. Medan vi höll på att bära runt på alla våra böcker tidigare i år, upptäckte jag till min förvåning att jag redan hade en i min ägo, men kunde inte räkna ut var den kommit ifrån.

Så den läste jag. Det var inte en hästbok, utan en deckare i internat-miljö, med en pojke i huvudrollen. Mycket bra. Och sedan fick jag tag på en av hästböckerna från Fidra i Edinburgh, som jag läste på tåget till träffen. Tydligen blir man aldrig trött på hästböcker. Inte ens när man inte rider eller så.

Meg Rosoff and K M Peyton

Kathleen var en trevlig dam, i en ålder där man inte ens för att vara artig måste veta vad en bloggare är. Och hon hade inte räknat med att ha roligt bland alla oss, men det hade hon visst. Och det var ju roligt. Ca 65 personer trängdes i Megs nyombyggda kök/ matsal/ vardagsrum. Plus en hund och några servitörer och en kock som gjorde god plockmat.

Blue

Det var en av de trevligaste tillställningar jag varit på i bokvärlden. Antagligen för att det var en ovanlig blandning med folk. Jag kände många, men från olika håll. Och så fick vi välja var sin bok att ta med oss hem. Inte dåligt, som partypåse betraktat. När jag kommit fram till att där nog fanns ett överflöd måste jag medge att jag diskret tog en bok till…

(Ber om ursäkt för suddiga bilder. Kameran blev aningen sömnig mot slutet av dagen. Tror jag.)

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s