Arvet

Det har visst blivit tradition att jag läser Rachel Ward på svenska. Jag hade knappt läst ut Döden i dina ögon förra hösten, förrän Rachel skickade mig Arvet, som är bok två. Och i enlighet med mina idéer om att man inte bara ska slänga sig över nästa bok när man kan, så fick den här ligga alldeles för länge till slut. Tredje boken är inte långt borta, vad jag kan förstå.

Arvet handlar om Jems son Adam, som precis som sin mamma kan se när folk ska dö. Han bor med sin farmor (egentligen gammalfarmor), och när de evakueras till London från västra England blir han orolig, för halva bussen är full med människor som alla ska dö på samma datum. Snart.

Rachel Ward, Arvet (Numbers 2: The Chaos)

Inte blir det bättre när han börjar skolan, för de flesta där ska också dö på nyårsdagen. Adam träffar en tjej, Sarah, som blir livrädd för honom, för hon har upprepade gånger sett Adam i en återkommande mardröm.

Men deras vägar möts hela tiden, fast Sarah är rädd, medan Adam gillar henne. Och sedan föder Sarah barn (inte Adams) och nyårsdagen närmar sig, och de vet att de måste göra något, men vad?

Året är 2026 och i London har de en regering som inte litar på befolkningen. Alla är ‘chippade’ så att man kan kolla var de är och vad de gör. Adam behandlas som en brottsling. Och sedan kommer nyåret 2027 och vad han sett och fruktat händer. Det Sarah sett i sin mardröm händer också.

Frågan är vad som kommer att ske härnäst.

Detta är en fantastisk bok, och man vill bara läsa mer och mer. Bortsett från huvudpersonerna har Rachel skapat ett par intressanta småroller, som jag egentligen önskar jag kunde få se mer av.

Jag börjar bli trött på de nu alltför populära dystopiska romaner som publiceras, men Rachels böcker är av en helt annan kaliber.

2 responses to “Arvet

  1. Tyckte själv inte alls om boken, alla karaktärer var så störiga och deras handlingar var inte trovärdiga. Stämningen var för mörk för mig också, tyckte att det var jobbigt att läsa om allt elände de gick igenom. Men det kanske är vad andra finner bra med boken.

  2. Intressant, Anna. Jag avskyr mörka böcker, som regel, men anser att trots att beskrivningen av Arvet låter hemsk, så är den lätt att läsa. Lättsam är väl att ta i, men det är ‘trevligt’ elände, på något sätt. Eftersom det är fantasy så kan man ju acceptera att det som händer är overkligt, och personerna i fråga har levt vidriga liv, så det förklarar ju en del.
    Men jag håller med, man ska läsa vad man trivs med. Det är därför jag avstår från vampyrböcker.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s