Det var (inte) bra

Av någon underlig anledning tycker jag att böcker ska vara bra. Åtminstone de böcker jag läser. Andra kan ju ligga där och vara lite dåliga om de så vill, bara de inte stör mig. Livet är helt enkelt för kort att slösa bort på halvbra böcker, när det finns massor med bra man kan välja.

Tyvärr är det ju så att man måste testa en del innan man ger upp. Jag blir bortskämd med alla recensionsex jag får hem. Om det var så att jag skulle gå ut och köpa, eller på annat sätt göra mig av med pengar på böckerna, är det en hel del jag aldrig ens skulle släppa in i huset.

Och då ska man nog tänka som så att de inte ska få ta min lästid heller. Igår morse startade jag en som verkade OK när författaren bad mig att recensera. (Och bara det är ju jobbigt. Svårt att säga nej. Svårt att låta bli att läsa. Och lika hemskt att behöva säga att man inte gillade boken.) Men femtio sidor in ansåg jag att den var nog ‘bara’ en kärleksroman. Visserligen med lite annat i receptet, men inte tillräckligt. Och dessutom saker som inte stämde, så möjligen hade hon glömt att tänka igenom allt.

Sedan fortsatte jag med en annan, som jag hade förhoppningar om. Men idag, med nästan hundra sidor avverkade, får den gå och ställa sig i skamvrån med den första. Efter en kvarts bok vill jag att den ska locka mig, verka lite bra, och så. Denna var en översättning, så det är svårt att gissa vilken effekt det haft. Lite bristande logik dessutom, precis som den första boken. Och mest kärleksroman, den med.

Efter två missar valde jag del fem av Michael Grants Gone serie. Då vet jag i alla fall vad jag får. Fear verkar lika bra som de andra, och nu är det bara en bok till och sedan vet vi vad som faktiskt hände när alla vuxna försvann.

Barry Hutchison, The 13th Horseman

Före dessa besvikelser läste jag en fantastiskt bra bok. Min första bok av Barry Hutchison, som heter The 13th Horseman. Vansinnigt rolig och lite av en Terry Pratchett-sort. Har varit medveten om Barry ett tag, men inte kollat in hans serie Invisible Fiends, eftersom de böckerna t o m skrämmer Barrys lille son, vilket han tycker är bra… Men själv är han skraj för ekorrar, så han har verkligen ingen rätt att säga något.

Lustigt, förresten, hur samma sak dyker upp i flera böcker på kort tid. Läste en bok i förra veckan om Digerdöden. Bra, men inte direkt upplyftande. Sedan recenserade jag ett par böcker av Ann Turnbull som jag läst för längesedan, och de hade pest i sig också. Och så kom jag till Barrys bok, där han t o m har en gubbe som heter Pest. Så nu har jag pestat nog för ett tag.

Och den där jag berättade lite om för att par veckor sedan; ja den visade sig vara en av de bästa böcker jag läst. Code Name Verity av Elizabeth Wein. Den där sortens bok som vill bli omläst ganska så omedelbart.

Och då kan man absolut inte slösa bort sin tid på fel böcker.

2 responses to “Det var (inte) bra

  1. Jag har precis läst ut Code Name Verity och den fick mig att komma fram till samma sak. Jag vill läsa bra böcker. Som Verity. Varför slösar jag bort min tid på annat?

  2. Jag har mått mycket bättre på sista tiden, sedan jag avstått från dåliga/mindre bra/ böcker.
    Och det lustiga är att när jag läste igenom detta inlägget, så mindes jag inte ens vilka det var jag klagade på. Forgettable, alltså.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s