Redaktör’n i receptionen

Jag borde kanske kalla mig för redaktör? Det låter präktigt och fint. Så här i bloggturnéernas skede får jag allt fler erbjudanden om författare som kan skriva inlägg åt mig.

Och efter att ha fått ett sådant nyligen, som jag blev besviken på, måste jag nog snart insistera på att jag styr vad som skrivs. Jag vill absolut inte ha några högtravande historier om varför någon skrev sin nya bok om just detta ämne, och hur mycket de vet om bakgrunden till allt möjligt.

Joshua Doder, grk and the Phoney Macaroni

Jag vill ha en underhållande bit skriven av ett proffs som precis kommit ut med en ny bok, så att folk blir intresserade av den. Lite roligt, och intelligent.

Så i veckan som gått bestämde jag mig för att hoppa över förlags-personen och skrev direkt till Josh Lacey och sa vad jag ville han skulle skriva. Han blev lite rädd för att göra mig besviken, men jag har precis fått hans inlägg och det passar perfekt. Vem vill inte ha inlägg som kallar Sarkozy för diktator?

Och med min ‘journalist’-hatt på var jag ute på vift för ett par dagar sedan, för att träffa amerikanske författaren Michael Grant (egentligen Reynolds) på hans hotell i Manchester. Han hade en ledig stund mellan frukost och ett skolbesök, så jag tog ett tidigt tåg in till stan.

Och sedan stod jag där i hotellreceptionen och kollade in läget, medan jag väntade. Det är rätt intressant att se hur hotell funkar, och vem som bor där. I det här fallet väntade jag också på en PR-tjej som jag inte känner, så visste inte hur hon ser ut. Hoppades medan jag kollade in alla damer som passerade, att hennes kollega sagt att hon skulle se sig om efter en kort och tjock människa.

När Michael dök upp, visade det sig att hon redan var där och var en av dem jag ratat, pga hennes väska… Så det var tur att Michael och jag visste vem vi var, så att säga. Inte för att han visste att han skulle till Manchester, men det visste jag.

Michael Grant

Trevligt att ses igen och att prata om hans nya böcker, men varför måste alla hotell ha musik på så hög volym i bakgrunden? Man märker det inte förrän man försöker prata, och sedan igen när inspelningen från samtalet dränks i musik och allmänt slammer och oljud.

Vad jag försöker säga här är att jag kommer ut ibland, och att jag får kontakt med många intressanta människor via mejl. Och det passerar förvånansvärt många författare genom Manchester. Så egentligen behöver jag inte åka långt. Och klämmer skon kan jag ju bestämma och domdera via datorn.

Annonser

2 responses to “Redaktör’n i receptionen

  1. Det där med väskan väckte min nyfikenhet. Vad var det med den som gjorde att du ratade henne?

  2. Hmm. Den var ett mellanting. Ett snyggt mellanting, visserligen, men såg inte ut att vara hennes ‘overnight travel bag’ med nattlinne och allt, och inte heller en portfölj för allt som hade med böcker och papper att göra. Hade det varit jag hade jag inte suttit där med allt mitt bagage, tror jag.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s