Jag minns Doris

Men sedan kan jag inte påstå att jag minns mycket alls.

Hon klädde inte i grönt, sa hon, och det ledde Grannflickan till att tro att jag inte heller kunde ha grönt på mig. Men det kunde jag ju. Kan fortfarande. Och det var nog funderingar på gröna kläder som fick mig att tänka på Doris efter alla dessa år.

Hon hörde hemma i en bok som Grannflickan ägde. Den var rätt så gammal även då, på mitten av 1960-talet. Hon läste den, och lånade ut den till mig. Vi älskade denna bok, så jag vågar påstå att vi antagligen läste om den flera gånger.

Det var en dansk bok. Kommer inte ihåg vare sig titel eller författare. Den handlade om en dansk tjej som flyttar från det ‘vanliga’ Danmark till Bornholm. Och där bodde Doris.

Vi tyckte namnet Doris var så underbart att vi döpte våra pappersdockor till Doris. Dvs, vi hade varsin likadan, och båda hette de Doris. (Numera känns namnet en aning ålderstiget, och det är svårt att veta vad vi fascinerades av. Det var ovanligt för oss. Kanske räckte det.)

Nåväl, Doris kan inte ha grönt. Och ett sådant öde drabbar ju en del människor. Men Grannflickan tittade på bokomslaget och såg att Doris hade samma hårfärg som jag, och drog den felaktiga slutsatsen att jag inte heller skulle ha grönt.

Så det fick vi diskutera en del.

Kan undra vad det faktiskt var för en bok? (Tror ju helt på Google, så jag försökte leta. Det hjälpte inte alls.)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s