Månadsarkiv: juli 2012

Vicket språk?

Fick kontaktmejl från en svensk (hittills opublicerad) författare. Hon kände att hon nästan var framme nu, och kände dessutom att det kanske kunde vara bättre, eller möjligen lättare, att söka publicering i ett engelskspråkigt land. Jag gissar att det är om inte fel, så i alla fall mindre troligt.

Det beror givetvis på vad man gör. Massmedia berättar då och då om folk som sitter hemma och skriver och som publicerat sina alster online i någon elektronisk form, och som säljer (billigt) hundratusentals ex, innan ett ‘riktigt’ förlag snappar upp boken, i förhoppningen att de ska få dela på kakan.

Man kan ju göra så. Men då måste man själv redigera, och är engelska inte ens första språk så vete katten hur bra det blir. Men, folk bloggar på andra språk än sitt modersmål. Jag gör det. Och det är vanligt med att använda engelska på facebook. För att inte tala om alla dessa människor i Sverige som säger ‘yes’ i alla lägen.

Och fel kan man göra på vilket språk som helst. Jag gör det på båda mina. De tvåspråkiga Glina gör likaledes. Man är aldrig 100% på vare sig det ena eller det andra.

Jag inbillar mig att det är lättare att bli publicerad i Sverige, på svenska. Kan ha fel, och alla som försökt, men misslyckats, håller eventuellt inte med. Men det är oerhört svårt på engelska. Så många fler som söker lyckan, och många som är fantastiskt bra, men ändå inte kommer hela vägen fram. Och de som gjort det, kan troligen ändå inte leva på sitt författarskap. Att vara jätteduktig, och ändå få nöja sig med att det är en tidsödande hobby…

Men, keep trying, eller vad det nu heter.

Annonser

Hunger

Som Skolkompisen sa när jag ojade mig över att jag kände mig trött, jag skulle ju faktiskt trappa ner lite grann. Har nog misslyckats med det.

Nu senast har Dottern och jag följt Manchester Children’s Book Festival i elva dagar. Tänkte – något felaktigt – att ett evenemang om dagen, på ‘hemmaplan’ skulle vara rätt enkelt att klara av. Men det var det inte.

Roligt och intressant, men inte vilsamt eller så. Fast vi ‘led’ inte på samma nivå som organisatörerna. Två av dem, med ett fåtal medhjälpare, som borde ha varit många fler. Redan efter några dagar såg James och Kaye ut som spöken (fina spöken, men ändå), och när sista dagen kom gick de praktiskt taget på knäna.

Då hade de tagit hand om höjdare inom barnboksvärlden som Cathy Cassidy och Jacqueline Wilson och Philip Pullman, samt många fler medelstora författare. Näst sista dagen var det afternoon tea med Michael Rosen på stans finaste hotell.

Vi såg fram emot detta, eftersom det förra gången var fantastiskt på alla sätt. Tydligen hade James och Kaye också gjort det. Tyvärr ändrade hotellet på arrangemanget och bokfestivalsarrangörerna fick minsann gå utan te. Och kakor. Och smörgås.

Michael Rosen

Den gästande författaren fick inget heller, men han var inte precis tappad bakom en vagn, så han hällde resolut upp te i en kopp han knyckte på ett bord. Vi själva gick i halvtid, eftersom Dottern enbart ätit frukost den dagen, och det var lite jobbigt att titta på folk som åt.

Och enligt vad Kaye sa dagen därpå, så hade hon och James slängt sig över de överblivna smörgåsarna på borden när folk gick hem.

Så ska det ju inte behöva vara. Jag skulle egentligen inte nämna namn, men Midland Hotel tog över tjugo pund per vuxen för vad som var ett lite futtigt te även för dem som blev serverade. Och med tanke på att det var jättebra för två år sedan visar att de kan. Om de vill. Och om de meddelar dem som ska utföra utfordringen av gästerna.

Kaye Tew and James Draper

Hur många?

Hur undviker man att ta med sig 25 böcker på semestern? Och förresten, vad är semester? Som jag ser det är det samma som vanligt, fast på ett annat ställe. Man bloggar. Man läser. Man lagar mat. Det ska handlas mat. Tvätten sköter sig inte helt på egen hand. Man pratar med folk. T o m med familjemedlemmarna. Så vill man ju också vara ute i det fina vädret (!) och kanske slötitta på teve. Träffa släkt och vänner.

Men som sagt. En del böcker ska man väl ha med sig. Jag har 26 dagar av ovannämnda typ av ‘semester’ som ska förses med möjlig lektyr. Man kan dra ner på antal packade böcker genom att välja sådant som kan delas med andra.

Fast Den Bättre Hälften vill ju inte läsa vad Dottern kan tänka sig att läsa.

Just nu sitter jag med en hög på tio böcker, och hoppas få ett par till med posten före avresan. En del kan delas med den ene, och en del med den andra. Så finns det givetvis Kindle. Där sitter det en del blandade saker med, samt Dickens och Trollopes samlade verk. Mm, mm.

Jag vet alltför väl att jag hinner med tre böcker ungefär, medan Den Bättre Hälften kommer att hinna allihop. Det är innan han börjar läsa om…

Eller bokmässan i Göteborg?

Glömde faktiskt att beställa, eller ens ladda ner, programmet för årets bokmässa i Göteborg. Men jag ska ju inte dit, så det kvittar.

Men så kom det lilla engelska programhäftet som de brukar skicka till mig, såsom varande en aning utländsk. Bläddrade i det och kände att kanske… Fast det ska jag ju inte. Det sista jag behöver är fler bokresor. Vad jag verkligen borde ordna är behandling mot bokgalenskap. Om det finns.

För man måste lära sig att säga nej.

Nej. Tack.

Därmed inte sagt att det inte skulle vara trevligt. Dottern sa att jag fick. Jag påpekade att två veckor efter Bloody Scotland i Stirling kommer jag inte att vara människa till att åka ut igen.