Majonnäs till te

Eller kanske till frukost? Jag läste i senaste Vi, där Ingemar Unge funderade på skillnaden mellan frukost och middag, i de fall där båda orden betyder lunch. Kunde inte bestämma mig för om han hade fel eller inte. I Halmstad åt vi definitivt middag i skolan (vid lunchdags…), medan Den Pensionerade Barnboksbibliotekarien i Stockholm alltid åt frukost vid samma tid. Storstad mot småstad.

I alla fall så fick hans funderingar mig att tänka på brevet jag fick från en väninna i Skottland, där hon berättade att hon bakat maränger, för det blev äggvitor kvar efter att maken gjort majonnäs till te. Det låter ju bara äckligt. Jag såg omedelbart en majonnäsklick som simmade runt i en tekopp.

Sedan sansade jag mig och räknade ut vad som gällde. (Sans och sans, förresten. Det var ju jag som inte begrep vad cream tea betydde när jag först fick erbjudandet om denna delikatess.) Te är inte en dryck. Och i detta fallet inte ens målet eftermiddagste. Tea är kvällsmat. Och till det kan man mycket väl ha majonnäs. Speciellt om man åt dinner till lunch, som bestod av en smörgås eller eventuellt enbart en påse potatischips.

Man fick lära sig att när andras ungar skulle följa med ens egna Glin hem efter skolan på eftermiddagen, så skulle de ha tea innan föräldrarna hämtade dem. Så man arbetade fram en lämplig tea-meny. Mest pizza, dvs köpepizza av tråkigaste slag. Eller korv med pommes frites. Med vita bönor i tomatsås. Eller fiskpinnar, med samma tillbehör.

För mig är dock te fortfarande Earl Grey. Gärna med maräng till, om nu någon råkat göra majonnäs som förorsakat överblivna äggvitor…

Givetvis grädde med marängen, fast inte i tekoppen.

4 responses to “Majonnäs till te

  1. Glöm majonnäsen! Nu läste jag i the Guardian om ‘tea on a lettuce leaf’ och jag riktigt ser hur téet skvalpar runt på sallatsbladet…

  2. Den luttrade bibliotekarien

    Ja jag begrep inte heller den där skillnaden mellan tea och tea när jag för många år sedan bodde ett kort tag hemma hos min blivande svärmor. Visst hade jag druckit te framför tv:n på söndagseftermiddagarna med familjen men inte riktigt kopplat ihop om det var, och i så fall med vilken sorts tilltugg. När min blivande svärmor en söndagseftermiddag bad mig göra ”tea” så gjorde jag det – muggar med te utan tilltugg. Jag kan fortfarande komma ihåg hennes min och kommentarer om ”den dumma svenskan”.
    Fast jag log för mig själv när jag såg henne brottas med en osthyvel för första gången🙂 Jag köpte en åt familjen eftersom jag tyckte det var så svårt att skära tunna ostskivor med kniv.

  3. Jo, jag har också haft osthyvelsnöje.
    Min fantastiske tysklärare på högstadiet beraättade för klassen om när han som ung man på besök i Tyskland gick in på ett konditori och beställde kaffe ‘mit Brot.’ De tittade konstigt på honom och undrade om det verkligen var vad han ville ha. Jo det var det. Sedan satt han och tuggade bistert i sig tre skivor rågbröd till kaffet.

  4. Målaren är här. När han gick förbi köket nu på eftermiddagen (precis som eftermiddagstéet var klart) sa han att det luktar gott. Is it your tea?
    Förvirrad som man blir undrade jag om han verkligen kunde lukta te i kanna, eller om han menade det rostade brödet. Sedan begrep jag att det var potatisgratängen i ugnen had menade. Den luktade verkligen.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s