Efter Potter

Har den svenska pressen också varit så avundsjuk att det mest blivit otrevliga artiklar om J K Rowlings nya bok? Förhoppningsvis är det mest brittisk press som måste vara cynisk i alla väder. Man kan ju bara inte vara positiv om en författare som tjänat så jäkla mycket pengar som J K. Eller?

Jag har hela tiden känt att om jag gillade Harry Potter så skulle jag troligen tycka om den nya vuxenromanen också. Jag menar, varför inte? Det som irriterat har varit sekretessen, med små nyhetsbitar som släppts då och då. Och Ian Rankin som tyckte det var roligt att lura i oss att det var en deckare hon skrivit.

Nu var det ju varken trollkarlar eller detektiver, utan en realistisk nutidsskildring av ett mindre samhälle fyllt av intriger och otrevligheter. Misstänker att det finns fler sådana orter än man skulle önska. Den gulliga lilla staden Pagford, där folk vill fortsätta vara gulliga och separata från problemområdet The Fields där alla missbrukare och arbetslösa och ‘annat pack’ bor.

Boken börjar med ett dödsfall, som lämnar stora efterdyningar i hela samhället. Så följer vi invånarna i kampen för eller emot The Fields, till det bittra slutet, som är en dubbelbegravning.

Så, inte särskilt upplyftande, men realistiskt. Om de hade levt lyckliga i alla sina dagar, skulle J K ha lurat oss. Folk dör i verkligheten, och det gör de i Pagford också. Lite bättre blev det kanske för en del, men för det mesta går livet vidare som vanligt. Utom för dem som dör.

J K har starka åsikter om det brittiska samhället, och det hedrar henne att hon tar upp dessa problem. Hon har ju levt som fattig (om än välutbildad), och hon är orolig över hur det har blivit. Och det är det inte många superrika kändisar som bryr sig om. Men av någon anledning är det mera populärt att reta upp sig på henne, än på dem som förtjänar det.

Förlaget körde med hemlighetsmakeri igen. De stora tidningarna fick recensionsexemplar av boken hemkörda till recensenten eftermiddagen före utgivningsdagen, med avsikt att de skulle sitta uppe hela natten och plöja igenom de drygt 500 sidorna. Jag tror att recensionerna blev därefter.

Mitt eget ex kom senare och jag tog tid på mig att läsa. Det var ingen rolig läsning precis, men mera givande än väntat. Jag anser att fyra personer i boken var relativt sympatiska. Resten var hemska.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s