Biblioteket på landet

Det är svårt att veta vad man ska kalla det. Ja, ett bibliotek är det. Inte ett vanligt sådant, men man kan visst låna böcker där. Eller kunde, i alla fall. Både herrskap och tjänstefolk lånade, vilket förhoppningsvis betyder att även de ‘lägre stående’ klasserna kunde läsa.

Innerpeffray Library

Den Bättre Hälften och jag var i Skottland för ett par veckor sedan. Vi hade en hel del på programmet, så jag var väl en idiot som kontaktade Helen Grant och föreslog att nu kunde det passa att hon gav mig den där guidade turen till biblioteket i Innerpeffray som hon tjatat om så länge. Sedan hon flyttade från Belgien till en liten stad i Perthshire för två år sedan har hon hängt på biblioteket väldigt mycket.

Det ligger ute på vischan, och har hon inte bilen en dag, så cyklar hon. Det är ett vackert landskap, men ändå.

Den Bättre Hälften körde oss till Helens hem ‘den långa vägen’ och sedan åkte vi vidare till Innerpeffray. Slutet på maj är den vackraste årstiden och allt var precis så vackert som man vill att det ska vara. Stigen från parkeringen till biblioteket var gräs, täckt med små margeriter. Jag skulle inte ens ha brytt mig om böckerna, när det var så fint där ute.

Helen hade förvarnat bibliotekarien (och jag hade försökt beställa te med scones, men det gick inte, för man får inte kladda på böckerna) om vårt antåg. Det är inte på varje bibliotek man kan skaka hand med en bibliotekarie, som sedan tar en runt på biblioteket och som plockar fram intressanta böcker, baserat på vad man pratar om.

Innerpeffray Library

För min del innebar det att när Lara insåg att jag är svensk, så berättade hon om de två svenska böcker hon har där. Hon hittade bara den ena (så jag måste tillbaka, eftersom hon ska leta efter den andra) och den handlade om Gustav II Adolf och trettioåriga kriget.

Det är ett gammalt bibliotek. Bara byggnaden är 250 år. Nu ligger det mitt ute i geografin, men på den tiden var det ett stråk där folk kom förbi, både på vägarna och på floden utanför huset.

Vad som skiljer detta biblioteksmuseum från andra institutioner är att man får ta i allt. Böckerna kommer fram och man bläddrar i dem, och ber en stilla bön att man inte råkar riva sönder en boksida.

Lara at Innerpeffray Library

Begränsad öppettid, med vinterstängt, samt lunchstängt mitt på dagen så Lara hinner äta, för hon är ensam där. Innan hon fick jobbet måste hon gå på en stegklättrarkurs. Och hon får bara klättra om andra människor är där, om ifall att.

Men så vackert! Och med egna zombier (!) på kyrkogården intill. Man kan gifta sig i kapellet. Nu behöver jag tyvärr inte göra det, men jag skulle gärna ha kalas där.

Innerpeffray Library - graveyard

För vår del blev det lite kalas på bröd och ost hemma hos Helen efteråt. Och hon hade goda jordgubbar. En väldigt fin dag, med andra ord. Innan vi åkte, gav Helen mig sin nya samling skräckhistorier…

Advertisements

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s