Att bli kvar

Jag hittade länken till Sven Wernströms blogg på det där stället där man får all sin information numera. Men det kvittar var det var. Det var intressant att se att Sven bloggar.

Och så den där reaktionen man ofta får; man blir glad att någon fortfarande finns, och hänger med, och det där. Så Sven lever, men han har precis blivit änkling. Det var det hans inlägg handlade om. Man kan ju fråga sig om man ska (kan) skriva om sådant. Men det är klart att man ska. Det är ett sätt att prata av sig, och t o m att meddela att något har hänt. Jag minns hur långsam jag var att berätta för många att jag nu var den äldsta generationen på min sida av familjen. Det tog emot.

Svens fråga om vad han ska hitta på nu kan jag inte svara på. Men det känns som om han kommit på det själv. Fortsätta skriva. Är man författare så är man.

Jag har inte läst någon av Sven Wernströms böcker på oerhört länge. Och när jag gjorde det, i övre tonåren, var jag lite sent ute. Men bättre sent än aldrig. Han hade mycket bra att säga. Sport. Kuba. Och Norrköping. Vem kunde tro att en serie böcker om trälar (ett sådant hemskt och tråkigt ord) i Norrköping kunde vara så fascinerande?

Inte jag i alla fall, tills jag läste. Och det gjorde jag väl bara för att de andra böckerna tog slut. Det kommer inte att vara den sista gången man upptäcker toppenböcker på det sättet. Jag är tacksam för de böckerna, Sven.

Sorgen vet jag alltså inte vad jag ska råda om. Men om det finns en god död, så låter det som om Inga och Sven fick ett långt och bra liv tillsammans. Nästan 70 år är inte dåligt. Att bli 88 år är också fantastiskt, speciellt om man får vara relativt frisk fram till dess. Och det verkar som om Ingas död – i Norrköping – var en så positiv upplevelse som döden kan vara. Sven är ledsen för att han blivit ensam, och inte för att Ingas bortgång blev speciellt traumatisk.

Samma dag såg jag en artikel om Tony Benn, en av de vettigaste brittiska politikerna. Han är också 88, och änkling, men har varit det i 15 år. Men artikeln handlade om just det. Mr Benn såg fram emot döden som ett äventyr, och han hoppas träffa Mrs Benn igen, någonstans, om det går.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s