Monthly Archives: december 2013

Kall, kallare, kallast

Jag brukade tycka att Moster Öst var lite fånig när hon klagade på att hon var kall om ryggen. Löjligt, ju. Det var fram till den dag jag insåg att det var jag också. Det hände sig för några år sedan, och efter det har jag sökt efter olika lösningar att inte vara kall alls.

Men man bor ju i fel land om man inte njuter av att frysa. Så fort det kryper under nollan (ute, alltså) undrar folk här om det är kallt nog för mig. Ute gör det inget om det är kyligt. Jag är svensk, och jag har varma ytterplagg, och vet hur att använda halsdukar och vantar, varma kängor och, om det kniper, en mössa.

Det värsta här var när jag insåg att min glädje över en frostig dag även innebar att en del människor frös ihjäl. Så numera gläder jag mig hellre över värmeböljor.

Man kan ju inte leva sitt liv två gånger, så det är svårt (antagligen omöjligt) att ta reda på om de dåliga lederna hade blivit lika dåliga i ett svenskt inomhusklimat. Tror inte det. Skulle de bli bättre om man flyttade? Mejlar då och då till en författare som har ännu sämre leder än mina, och tillsammans drömmer vi om att bo i en öken, eller något.

Farmodern åkte hem till sig igår, efter en veckas julbesök, som var lika kallt som det brukar vara. ‘Så hoppas jag att jag aldrig kommer tillbaka’ sa hon när hon gick. Jag tror att det inte är så att hon avskyr oss, utan mera att om vi flyttar till hennes hemstad, så behöver hon aldrig mer sova hos oss, och kan slippa frysa.

Jag går också och hoppas på en flytt, och att den innebär att vi kan ha ett varmare hus. Ett mindre hus, som blir billigare att värma upp, och helst bättre isolerat, så det blir ännu billigare. För det enda jag är säker på är att gaspriserna kommer att stiga och stiga. Och tänker man bli pensionär om ett antal år så kommer det inte att finnas så mycket att betala med.

En annan författare sitter hemma i sitt hus och fryser nio månader om året. De lyxar till det med att ha värmen på en timma på morgonen och en på kvällen. Ändå är deras räkningar skyhöga. Hon säger att det är svårt att skriva på datorn med vantar på händerna, och det kan jag tänka mig. Och att alltför många lager kläder gör det svårt att röra på armarna.

Jag gissar att vår kära regering inte har en aaaning om att det står till så här även hos välutbildade, intelligenta medelklassmänniskor. Har man det fattigt är det ens eget fel för att man inte försökte tillräckligt. Med något. Som att jobba.

Det som chockade mig mest var det jag läste i gårdagens Guardian. Folk som bor i council homes, dvs de lågt stående medborgare som hyr av kommunen, om de har det så besvärligt att de faktiskt får bo i sådana lägenheter, håller på att förstöra sina bostäder. De har inte råd att värma upp hemmet, och en del är så desperat kalla att de har bett att få gasen avstängd så att de inte ska frestas sätta på ett element då och då.

Effekten detta har är att husen håller på att ruttna och mögla bort, för av någon anledning byggdes de med förväntningen att folk skulle ha värmen på. Har de inte det, för att de inte kan, så går det åt skogen. Och innan husen rasar samman, har folk blivit så sjuka av fukten att kostnaden för landets hälsovård antagligen skjuter upp.

Det kanske t o m skulle vara billigare att betala värmen åt dem, eller att förbjuda energibolagen att sko sig på de fattigaste. Men det kunde ses som att lathet uppmuntras.

Annonser

Till er alla

från oss alla (jag menar, från mig…)

Christmas 2013

God Jul och Gott Nytt År