Kall, kallare, kallast

Jag brukade tycka att Moster Öst var lite fånig när hon klagade på att hon var kall om ryggen. Löjligt, ju. Det var fram till den dag jag insåg att det var jag också. Det hände sig för några år sedan, och efter det har jag sökt efter olika lösningar att inte vara kall alls.

Men man bor ju i fel land om man inte njuter av att frysa. Så fort det kryper under nollan (ute, alltså) undrar folk här om det är kallt nog för mig. Ute gör det inget om det är kyligt. Jag är svensk, och jag har varma ytterplagg, och vet hur att använda halsdukar och vantar, varma kängor och, om det kniper, en mössa.

Det värsta här var när jag insåg att min glädje över en frostig dag även innebar att en del människor frös ihjäl. Så numera gläder jag mig hellre över värmeböljor.

Man kan ju inte leva sitt liv två gånger, så det är svårt (antagligen omöjligt) att ta reda på om de dåliga lederna hade blivit lika dåliga i ett svenskt inomhusklimat. Tror inte det. Skulle de bli bättre om man flyttade? Mejlar då och då till en författare som har ännu sämre leder än mina, och tillsammans drömmer vi om att bo i en öken, eller något.

Farmodern åkte hem till sig igår, efter en veckas julbesök, som var lika kallt som det brukar vara. ‘Så hoppas jag att jag aldrig kommer tillbaka’ sa hon när hon gick. Jag tror att det inte är så att hon avskyr oss, utan mera att om vi flyttar till hennes hemstad, så behöver hon aldrig mer sova hos oss, och kan slippa frysa.

Jag går också och hoppas på en flytt, och att den innebär att vi kan ha ett varmare hus. Ett mindre hus, som blir billigare att värma upp, och helst bättre isolerat, så det blir ännu billigare. För det enda jag är säker på är att gaspriserna kommer att stiga och stiga. Och tänker man bli pensionär om ett antal år så kommer det inte att finnas så mycket att betala med.

En annan författare sitter hemma i sitt hus och fryser nio månader om året. De lyxar till det med att ha värmen på en timma på morgonen och en på kvällen. Ändå är deras räkningar skyhöga. Hon säger att det är svårt att skriva på datorn med vantar på händerna, och det kan jag tänka mig. Och att alltför många lager kläder gör det svårt att röra på armarna.

Jag gissar att vår kära regering inte har en aaaning om att det står till så här även hos välutbildade, intelligenta medelklassmänniskor. Har man det fattigt är det ens eget fel för att man inte försökte tillräckligt. Med något. Som att jobba.

Det som chockade mig mest var det jag läste i gårdagens Guardian. Folk som bor i council homes, dvs de lågt stående medborgare som hyr av kommunen, om de har det så besvärligt att de faktiskt får bo i sådana lägenheter, håller på att förstöra sina bostäder. De har inte råd att värma upp hemmet, och en del är så desperat kalla att de har bett att få gasen avstängd så att de inte ska frestas sätta på ett element då och då.

Effekten detta har är att husen håller på att ruttna och mögla bort, för av någon anledning byggdes de med förväntningen att folk skulle ha värmen på. Har de inte det, för att de inte kan, så går det åt skogen. Och innan husen rasar samman, har folk blivit så sjuka av fukten att kostnaden för landets hälsovård antagligen skjuter upp.

Det kanske t o m skulle vara billigare att betala värmen åt dem, eller att förbjuda energibolagen att sko sig på de fattigaste. Men det kunde ses som att lathet uppmuntras.

Advertisements

3 responses to “Kall, kallare, kallast

  1. Jag har aldrig frusit så mycket inomhus som de gånger jag tillbringat i England under vinterhalvåret….och inte nog med att det redan brukar vara svinkallt inne de tokiga engelsmännen envisas ofta med att vädra också. Det tar också flera dagar för tvätt att torka om man inte har torktumlare.

  2. Vädrar gör jag ‘aldrig’! Om någon låter ytterdörren stå öppen ett tag skriker jag åt dem. Hade jag en torktumlare skulle jag antagligen krypa in i den och värma mig. Brukar tycka det är skönt framför ugnen när den precis varit på.

  3. Min frissa kommer hem till mig och klipper håret på oss. Hon permanentar och färgar även håret på en granne längre bort på gatan. De senaste åren har hon oroat sig över att grannens gas-värmepanna gått sönder, med följden att det inte funnits varmt rinnande vatten för att skölja ur hårfärgsmedlet. Vi trodde hon inte hade råd att skaffa en ny värmepanna.

    Efter att frissan ställt ultimatum om hårfärgningen och bristen på varmt vatten (det är för farligt att springa runt med kastruller med kokande vatten), och bett en god vän att fixa värmepannan, så visade det sig att den dels var farlig för att hon stängt av den (men inte ‘trasig’), och att hon stängde av den igen så fort han gått.

    Så vad jag gissar nu är att hon inte heller har råd att ha pannan på. Den är avstängd, men inte trasig.

    Hellre färgat hår (frissan tar inte så mycket betalt), än värme i lägenheten.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s