Till slut blev det bra

Jo, så klart gjorde jag det, trots tidiga farhågor. Skrev till alla som skulle komma till Salford, och fick svar från alla. En del kunde inte komma. En del trodde de kunde komma, och en del hann ändra sig.

Det gjorde jag med, som bestämde att med alla sena ankomster med tåg, vore det bättre att inte åka hela vägen till Salford Quays, utan att äta italienskt på Carluccio’s på Piccadilly-stationen. Praktiskt med järnvägsstationer som numera tror de är shopping-center med restauranger. Allt finns till hands.

Bokade bord till åtta pers, fast precis före förlorade jag tre, men vann en moster. Så vi blev sex och det var lagom. Dottern var med, så med Sally Nicholls favoritmoster var det hälften ‘vanligt’ folk och hälften författare. Förutom Sally kom Gill Lewis och Cliff McNish.

Gill Lewis och Cliff McNish

Vi satt där i över tre timmar, eftersom ingen i år hade en baby hemma och därmed var desperat att få sova. Så efter massor med skvaller, som jag blev förbjuden att blogga om, var det bara det faktum att restaurangen ville stänga och att sista tåget hem skulle gå, som gjorde att vi reste på oss och gick.

Jag tycker synd om dem som inte kunde vara med.

Och Michael Morpurgo vann i morse. Tråkigt bara att han faktiskt inte kom hit.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s