Tåg och diplomati, och en tur till IKEA

Ja, det blev tågstrejk trots allt. Som tur var gick det några tåg, så Dottern och jag kunde lämna landet i måndags. Vi fick visserligen planera in ett två timmars uppehåll i Malmö mellan de få SJ-tåg som fanns. Men det hade vi nästan tänkt oss i alla fall.

Vi skulle ju intervjua Andreas Norman, och på ett par timmar hinner man lite grann. Åtminstone om ens offer kommer och möter en på Starbucks. (I min enfald hade jag inte haft en aning om hur ovanligt det är med Starbucksar i Sverige. Men den på Malmö station var fin, och smoothien smakade bra.)

Andreas kom och åt kycklingsmörgås på ett relativt elegant sätt och drack någon sörja till som antagligen var kallt kaffe. Dottern hade väntat sig en tråkig gammal gubbe, men det var han ju inte.

Resten av resan gick relativt bra. Vi blev visserligen stående ett tag på ön mellan Öresundsbron och tunneln, men fastnade inte helt.

Efter ett par bråda dagar i nya hemstaden fick vi äntligen iväg Dottern till Kalifornien, och efter vi hade övergivit henne på flygplatsen åkte vi till IKEA. Man kan ju behöva det när man snart ska få ett nytt hus. Sonen och Dodo kom dit för lite lunch och för att se vad den stora möbelaffären skulle visa sig inte ha i lager just den här gången.

Därefter åkte vi hem till dem för mer mat. Gratis pizza. Och vi fick beundra Sonens låda med alldeles purfärska ex av Andreas Normans Into A Raging Blaze som precis hade anlänt. (Inte ens jag har fått mitt ex än!!!)

Så det var ju trevligt. Att förlaget sedan inte riktigt hade fått rätt fakta om Sonen (=deras översättare) på boken är en bagatell. Namnet finns med. Rättstavat.

Man kan hoppas Andreas skriver sin nästa bok snart, så det finns något för Sonen att översätta.

The Borås connection

Vem kunde trott att Borås skulle ha ett finger med i det mesta?

Vill inte låta gnällig, men det var inte många som brydde sig om att jag flyttade. Det gör inget. Men det var intressant att notera att bortsett från Fru Brundins Elev, som jag har haft relativt mycket att göra med, så var det Bäckängstjejen som hörde av sig då ryktet om min avfärd nådde henne. Och vi har bara träffats som hastigast en gång om året över ett julbasar-bord. Men det var trevligt att hon skrev.

Sådana är de, Boråsarna. Sedan var jag som jag redan nämnt, på ett författar-evenemang i Edinburgh i april. PR-tjejen för muséet som var inblandat, blev intresserad när jag sa att jag var svensk. Inte för att hon visste mycket om Sverige, som hon sade, men hon har en kompis i Borås. Så klart.

Och Dottern har en kurskamrat som precis varit med oss här i Sverige en vecka, före en sommars praktikjobb på Chalmers. Kurskamraten har en pojkvän. Pojkvännen har en pappa. Pappan bor i Borås. Pojkvännen bor dessutom i vår nya hemstad, några minuter från Farmodern, och vårt blivande hem.