Varmvatten?

Nog är det så att svenska barn- och ungdomsböcker utspelar sig mestadels i nutid? Brittiska böcker för ofta läsaren till olika historiska situationer. Viktorianska böcker är vanliga, och världskrigen är populära tidsperioder att skriva om.

Jag är rätt så okritisk av mig egentligen. Läser inte historiska romaner för att lära mig saker, utan vill bara bli underhållen. Vet inte heller så mycket att jag tycker jag kan sitta och leta efter fel.

Men, nu har jag under kort tid vistats i flera historiska årtionden och tycker att felen riktigt hoppat ut från boksidorna. Om inte fel, så åtminstone tvivel från min sida. Och så fort jag börjar undra, så slutar jag att ‘bara läsa’ och det är svårt att lämna irritationen att någon inte funderade på vad de inte vet.

Den moderna motsvarigheten är när man inte riktigt minns när mobiltelefonen dök upp som en sak ‘alla’ har. Den är så vanlig att man bara inte tänker alls. Det vore ju inte svårt att ta reda på, om man nu är så ung att man inte varit med om övergången själv.

Så, den unga kvinnan från en mycket avlägsen skotsk ö som for till Glasgow på 1840-talet för att utbilda sig till sjuksköterska, och som tyckte att det mest fantastiska var varmvattnet som i storstan bara kom ur en kran, var nog bokens författare som tänkte med sin 1900-talserfarenhet.

Och visst fanns det tåg i mitten på 1800-talet, men det var tillräckligt nära tågens födelse att beskrivningen av tåg och stationer kanske inte var riktigt riktig.

Antologin från första världskriget har en mängd livliga huvudpersoner som mestadels beter sig som om de levde hundra år senare. Men det gör inget. Man kan vilja kunna identifiera sig med en tonåring från 1915, och se att vi alla är likadana. Men ibland kan man önska att vissa detaljer var mer genomtänkta; typ, gjorde man så på den tiden, och hade detta uppfunnits då, osv?

Läste också en fantastisk ny roman* om tidsresor mellan idag och 1830. Och där hittade jag inga fel alls. (Skulle säga att boken är den tredje bästa ungdomsboken jag läst. Någonsin.) Men så är den också skriven av någon som har ett passionerat intresse för denna period, och som antagligen tog reda på allt hon kände att hon eventuellt inte visste.

Det märks. Läsningen gick så smidigt att jag nästan inte märkte vad jag höll på med, och det var en njutning från början till slut.

*Sally Gardner, The Door That Led To Where

Advertisements

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s