Månadsarkiv: april 2016

Meg Rosoff!!!

Meg Rosoff

Ja, milda makter! Vad glad man kan bli.

Ni vet den där effekten som folk som adopterar ett barn ofta erfar; det blir ibland en eller flera hemgjorda bebisar också.

Jag har väntat på att Meg Rosoff skulle komma till Sverige i så många år att jag faktiskt kommit fram till att det nog aldrig blir något. Och då kopplar man av. Vi åt middag för ett par veckor sedan, Meg och jag. Tillsammans, menar jag (vi äter annars middag de flesta dagar). Och hon suckade över det faktum att det aldrig bidde någon bokmässa för henne, trots att jag tjatat så förgjordat.

Och så går hon och får Astrid Lindgren-priset två veckor senare. Jag bara säger. Det blir åtminstone en tripp till Stockholm (jag har kollat, och hon tänker komma), och nog sjutton skulle Bok & Bibliotek kunna locka till sig Meg i september också? Väl?

Lite lustigt att priset kommer just som Meg lämnat barnboksvärlden bakom sig. Hon har fått nog, och har nu en vuxenbok ute. Så länge hon skriver bryr jag mig inte om vad det blir. Gammal eller ung, allt är bra.

Jag har alltså haft helt rätt alla dessa år när jag sagt att hon är den bästa. Min blogmother. Vore det inte för Meg, vore vi inte här idag.

Wow, som man säger när man är överväldigad.

Annonser

Den översatta Saltkråkan

Ja, boken kom så småningom. Vad som förvånade mig var att de sagt att det var en ny version av Saltkråkan [på engelska]. Och det var det inte. Samma översättning som tidigare, från slutet av sextiotalet.

Den är bra, på det stora hela. Översättningen, alltså. Fast, man undrar om en del saker. Det som hoppade ut när jag bara bläddrade var den vindtäta jackan Pelle sätter på sig när han följer med Malin och Krister på sjön. Jag t o m berättade detta för Den Bättre Hälften, så indignerad kände jag mig. Och han svarade omedelbart att en jacka var det ju inte. Se, t o m min brittiske gubbe har sett nog på TV att han vet vad Pelle har på sig. En flytväst, för det ska man ha på sjön.

Det finns mycket man kan ursäkta en översättare för att inte veta på det främmande språket, men flytväst är inte ett sådant ord. Det finns en hel del man kan ursäkta en översättare för att välja i stället, för att göra det lättare för små utländska barn att veta vad det gäller. Men flytväst är inte ett sådant ord. Och hon klarade av knoparna som Tjorven använde att förtöja båten åt den dumme gubben som vill köpa Snickargården.

Den Bättre Hälften bad om tillstånd att få läsa boken genast, och det fick han. Det betydde att han kom med en del andra frågor också, t ex om hamburger-köttet. Nu är ju problemet att vi alla äter hamburgare på ett sätt som inte skedde på sextiotalet. Så jag försökte först säga att det var en konstig översättning av köttfärs. Men ju mer jag tänkte, från min plats som vegetarian i exil, så kom jag på att det fanns (finns) ett pålägg som heter så. Alltså var det det de ville köpa i affären.

Och till skillnad från hur boken beskrivs på omslaget (ser fortfarande norskt ut, och kallt) så är Saltkråkan inte en öde ö. Eller hur? Gissar att den som fick jobbet att skriva den biten, inte riktigt läst boken, eller förstått den. Soldränkt och varm ö, med massor av sommargäster och en del bofasta, är varken kallt eller tomt. Eller Nordic Noir…

Men känslan i boken finns kvar. Saltkråkan känns som den borde, även på engelska, efter alla dessa år. Hoppas det finns barn som kommer att läsa den också.