Månadsarkiv: juli 2017

Bönderna

Det gäller att hålla ordning på folk. Dvs att veta vem som kan tänkas vilja lära känna någon annan, och vad de eventuellt har gemensamt.

En av ‘mina’ författare har nyligen flyttat norrut, över skotska gränsen. Hon har hästar, och var i behov av ett stall (som behövde byggas), och detta hade förorsakat problem. Men eftersom jag introducerat henne till en annan ‘bonde’ här uppe, så hade hon någon att fråga.

Och det verkar som om hennes stall-problem kanske har blivit lösta.

Denne författarbonde föder bl a upp kor, dvs kvigor, tror jag de ska kallas. Så vi diskuterade namn på nätet, som man gör. Tydligen får varje årskull namn som börjar på samma bokstav, i alfabetisk ordning. Jag hoppades på att få ge mitt namn till en kviga. Vet inte riktigt varför, men…

Tyvärr var årets bokstav F. Men han tyckte jag bad så snällt, så om jag har tur ska det bli en ‘Tjocka Ann’ på hans gård!

Annonser

Älvor och lunch

Årets författarlunch gick av stapeln i förra veckan. Det kom ännu fler hungriga författare den här gången, trots att jag serverade så konstig mat förra året att det borde ha skrämt bort de flesta.

En del var samma som sist, medan andra var nya. Så det blev en rolig blandning. Och vad man glömmer ibland är att författare också är människor. Dvs de har barn och behöver diska och så.

Ett av mina tackmejl som kom efteråt var från en av de större skotska författarna (som jag ser det) och hon sade att hon hade tjoat till när hon insåg att hon satt och pratade med Titania Woods. För denna (pseudonym)-författare skrev en lång serie glittriga böcker om pyttesmå älvor tidigare. Jag t o m recenserade en av dem för längesedan. Och hon som tjoade gjorde det eftersom Titania var hennes döttrars favorit på den tiden.

Medan jag i princip hade glömt älvorna, för jag har huvudet fullt med vad ‘Titania’ skrivit mera nyligen. Det var nog vettigt att fixa en älv-pseudonym, för böckerna är så hemskt olika att det skulle leda till förvirring och besvikelse om fel åldersgrupp försökte läsa ‘fel’ bok.

Men det fick mig också att fundera lite på hur skönt det är att en del inte har något emot att gömma sig bakom ett nytt, okänt namn, medan kändis-‘författarna’ söker ännu mera rampljus för sina redan välkända namn.

Länge leve välskrivna älvböcker, och låt oss hoppas att luncherna kan fortsätta att tussa ihop de mest oväntade författarkombinationer!

The second lunch