Älvor och lunch

Årets författarlunch gick av stapeln i förra veckan. Det kom ännu fler hungriga författare den här gången, trots att jag serverade så konstig mat förra året att det borde ha skrämt bort de flesta.

En del var samma som sist, medan andra var nya. Så det blev en rolig blandning. Och vad man glömmer ibland är att författare också är människor. Dvs de har barn och behöver diska och så.

Ett av mina tackmejl som kom efteråt var från en av de större skotska författarna (som jag ser det) och hon sade att hon hade tjoat till när hon insåg att hon satt och pratade med Titania Woods. För denna (pseudonym)-författare skrev en lång serie glittriga böcker om pyttesmå älvor tidigare. Jag t o m recenserade en av dem för längesedan. Och hon som tjoade gjorde det eftersom Titania var hennes döttrars favorit på den tiden.

Medan jag i princip hade glömt älvorna, för jag har huvudet fullt med vad ‘Titania’ skrivit mera nyligen. Det var nog vettigt att fixa en älv-pseudonym, för böckerna är så hemskt olika att det skulle leda till förvirring och besvikelse om fel åldersgrupp försökte läsa ‘fel’ bok.

Men det fick mig också att fundera lite på hur skönt det är att en del inte har något emot att gömma sig bakom ett nytt, okänt namn, medan kändis-‘författarna’ söker ännu mera rampljus för sina redan välkända namn.

Länge leve välskrivna älvböcker, och låt oss hoppas att luncherna kan fortsätta att tussa ihop de mest oväntade författarkombinationer!

The second lunch

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.