Monthly Archives: augusti 2017

Var är böckerna?

Det här kommer att låta löjligt, men i över två veckor gladde jag mig att jag skulle komma in till Halmstad och kolla in böcker av Maria Turtschaninoff i stans båda bokhandlar. Efter att jag läst Maresi och Naondel på engelska såg jag fram emot att kunna köpa och läsa resterande böcker på svenska.

Jag skulle kollat in det här lite noggrannare, och hade jag gjort det, kunde jag gått på biblioteket och lånat och läst under semestern, och hunnit lämna tillbaka. Men det gjorde jag alltså inte.

På fd Meijels bokhandel (om jag inte får använda de gamla namnen tappar jag bort mig) hittade jag ett ex av Maresi. Stolpade ilsket bort till fd Larssons där jag förvirrat snurrade runt bland åldersgrupperna. Hittade 3-6 och 6-9 samt 9-12 och därefter undrade jag vad tonåringarna skulle hitta på.

Ja, inte läsa Marias böcker i alla fall. När jag väl fann Unga Vuxna hittade jag inget alls jag ville ha.

Man skulle kunna resonera som så att ‘gamla’ boktitlar inte platsar, men på Meijels fanns en hel uppsättning av Michelle Pavers böcker, och de är rätt gamla nu.

Jag kom hem och gjorde min efterforskning. Lite som att stänga stalldörren när hästen för längesedan sprungit sin väg. Kontaktade både Maria och förlaget. Lärde mig att av de fyra böckerna jag siktat in mig på, blev bara två köpta av Sverige, medan de andra stannade i Finland.

För det är väl det det hänger på. Svenskar är som vanligt mindre intresserade av grannländernas bokproduktion än grannarna är av svenska böcker. Jag hade bara trott att det inte var så, samt att Maria fått fina priser för sina böcker och då så…

Väl?

Annonser

Sitta långt inne

‘Jag skulle uppskatta om du inte sprider xyz till andra bloggare,’ sade min korrespondent i sitt mejl. Blir lite irriterad när folk säger så. För jag kan som regel hålla tyst, och jag kan t o m räkna ut på egen hand vad som kan anses vara mer hysch-hysch än annat. Och därmed är mitt tangentbord förseglat.

Har gjort intervjuer där mitt offer sagt att det som kommer nu är ‘off the record’ och det går ju fint. Problemet är att de glömmer säga när deras record är on igen. Men det kan man gissa.

Så var det författaren som hade skrivit något kapitel om ett fängelse. En av hennes karaktärer blev oskyldigt fängslad, men jag frågade om det för det var så realistiskt skildrat.

Jag menar, jag tyckte det verkade vara det. Jag vet givetvis inte hur det är att sitta inne. Det visste däremot hon, vilket kom som lite av en överraskning. Hon berättade villigt om hur, när och varför.

Och sedan tänkte hon till, och undrade om det kunde hållas borta från intervjun. Hennes 14-åring hade börjat läsa Bookwitch när hon fick höra att jag var på väg. Och barnen hade inte en aning om mammas ‘vilda’ leverne i det förgångna.

Så den historien fick stanna i mitt huvud, men det var gott så. Det är intressant att lära känna folk. Det måste inte stå i det jag publicerar.

Men efter ganska så många år har hon pratat om det någon annanstans, så jag förmodar att dottern är informerad vid det här laget.

Att man suttit inne är kanske en grej man ska be om diskretion för, men att bli ombedd att tiga om allt möjligt irrelevant är onödigt. (Det är som om bloggare skulle vara som små barn, som inte kan vänta med att dela med sig av vad de hört.) Jag brukar muttra för mig själv att ‘du skulle bara veta vad jag håller tyst om..!’

Men det kan jag ju inte berätta.