Monthly Archives: mars 2018

Jacqueline Woodson

Efter relativt begränsad research har jag kommit fram till att ALMA-pristagaren för 2018 inte finns översatt till svenska. Jag vet, jag har varit lite tjatig om översättningar ett tag.

Jacqueline Woodson, by Marty Umans

Hade inte hört mycket om Jacqueline Woodson alls. Mest namnet, som får mig att tänka på den andra Jacqueline; Wilson. Men baserat på det jag hittat om henne idag när jag kollat lite hastigt, så låter hon verkligen intressant. Och tur är väl det, för ALMA-juryn borde ju inte dela ut priset till vem som helst.

När jag kommit så långt, letade jag för att se vem som ger ut hennes böcker i Storbritannien. Var förberedd på att ingen alls skulle göra det, men så illa var det inte. Hennes böcker finns lite varstans, och jag har redan bett att få hennes senaste, Another Brooklyn. Förlaget är ett litet ett, som specialiserar sig på utländsk litteratur, och som redan hunnit ge ut flera stora prisvinnande böcker. Och här kom då en till.

Så, nu återstår att se om det kommer en bok, och vad jag tycker om den. Men jag hoppas på något bra.

Annonser

Norsk, norskare, norskast?

Häromdagen läste jag något helt annat, om hur man inte alls bör nämna Aspergers e dyl i vissa sammanhang. Man kan tydligen skylla alltför mycket på något som egentligen inte är relevant i en del fall. Och jag insåg att det var åtminstone delvis rätt.

Men samtidigt kan jag inte komma ifrån det faktum att romaner om folk med Aspergers kan vara viktiga för dem som också har det. Så man kan behöva kunna få reda på det.

Jag har precis läst ut en förbryllande, men jättebra bok, The Unpredictability of Being Human av norska Linni Ingemundsen. Den verkar inte finnas på svenska. Kanske inte ens på norska. Vad vet jag?

En sak jag önskar var att någon hade nämnt vad den handlade om, annat än att det är en norsk 14-årig tjej som har lite svårt att passa in i skolan och t o m i sin familj. Ja, det är ju inte konstigt. Malin är en typisk aspie, men det framgår inte annat än genom vad som händer i boken. Hade jag vetat det, skulle jag läst den långt tidigare. I stället väntade jag mig sk normal tonårsangst.

Och så detta att den är väldigt norsk. Men skriven på engelska. Amerikansk engelska, dessutom. Av någon som verkar vara så norsk man kan bli.

Jag frågade Den Bättre Hälften om man inte borde kunna vänta sig att en bok om Norge skulle vara skriven på brittisk engelska. Det vore ju liksom lite närmare, rent geografiskt. Men han hade antingen ingen åsikt, eller vågade inte säga något.

Men som sagt, bortsett från att jag blev förvirrad av detta, så är boken väldigt bra.

Och det kan man också säga om Astrid the Unstoppable, av Maria Parr, översatt av Guy Puzey. Den är så norsk, och så underbar, på precis det rätta sättet. Som man önskar sig att en barnbok ska vara. Tonje och det hemliga brevet, heter den visst på svenska. Läs den nu!

Om Tonje/Astrid känns mera norsk pga att den är översatt till brittisk engelska vet jag givetvis inte. Men det känns mera rätt.

I alla fall, båda böckerna är väl värda lite tid – mycket tid om det nu ska behövas – för att njuta.