Sean Duffy i Sverige

Kall, kall jord. Det passar ju bra som beskrivning av Sverige, som är ett land med tjäle. Nu var det Adrian McKintys första deckare om Sean Duffy i Carrickfergus jag menade. För två år sedan hörde hans svenska översättare Nils Larsson av sig för att berätta att äntligen skulle Duffy få lösa mord även på svenska.

Eftersom jag ju tjatat rätt så rejält om Adrian och speciellt om hans numera sex böcker om Duffy, the katolske detektiven strax utanför Belfast under 1980-talet, så blev jag glad. Jag hade helt enkelt ‘vetat’ att dessa irländska deckare skulle passa svenska läsare perfekt.

Adrian McKinty, Kall, kall jord

Jag hoppas att det stämmer, men man ska passa sig för vad man tycker och tror. Råkade i dagarna ramla över Kall, kall jord igen, och tänkte jag skulle kolla in några recensioner. Bara för att se.

Blev uppriktigt sagt både besviken och förvånad. De första recensionerna var alla negativa, och en del hade inte ens orkat läsa färdigt. Det får mig att undra vem förlaget väljer att skicka sina recensionsexemplar till.

Men som tur var hade en hel del andra tyckt om både brottet och detektiven. Jag gissar att det beror på åldern. Är man för ung är Nordirland ointressant och Duffy framstår som den 1980-talsman han är. Man kan inte skriva om historien. Men för oss som levde genom IRA-terrorn och striderna är det ‘roligt’ att komma tillbaka och läsa om det från insidan.

Bok två, Jag hör sirenerna på gatan, kom i höstas. Jag hoppas det går bra för den, trots att en del bloggare inte har förstått att titlarna är musikcitat utan anser att det är en idiotisk titel för en deckare.

Enligt Adrian kommer det att bli tre böcker till, sju, åtta och nio. I alla fall på engelska. Det ser jag fram emot.

Annonser

7 responses to “Sean Duffy i Sverige

  1. Nils Larsson

    Bok nummer två,”Jag hör sirenerna på gatan” har inte fått många recensioner och några få negativa omdömen i bloggar bara. ”Kall kall jord” däremot blev ju recenserad två gånger samma vecka i TV, både i SVT: s morgonprogram av Magnus Utvik och av Inga-Lill Mosander i Gokväll. Kanske har du rätt i att många är för unga för att förstå varför böckerna är så bra. Modernista har ännu inte bestämt sig för om de ska ge ut den tredje boken. Tvåan sålde kanske inte så bra? I höst kommer den i varje fall inte. Vi får hoppas den kommer till våren i stället. Det vore synd om svenska läsare inte fick läsa fler böcker av McKinty, som bl.a omnämnts flera gånger på Förlagspodden på Internet. Kanske är det fler män än kvinnor som gillar honom, alla kvinnor förstår kanske inte honom utan tycker att han skriver för grabbigt. Vi får hålla tummarna för en fortsättning på svenska.

    Nils Larsson

  2. Så roligt att Adrians böcker fick vara med på TV! Jag ser ju inte svensk TV, så visste inte.
    Du menar att männen vill vara Duffy? Men några av de kvinnor som tyckte om Duffy, tyckte verkligen om Duffy, om du vet vad jag menar? Åtminstone de som inte vill stanna kvar i prästgården eller i Midsomer.
    Men jag gissar att det finns en hel generation som inte ens registrerat Nordirlands problem som en historisk sak.

  3. Nils Larsson

    Det var Kall kall jord som var med i TV i januari förra året. Kanske vill männen vara Duffy eller också gillar de hans sätt att vara bara. Jo, det fanns ju kvinnor som verkligen tyckte om honom också, riktiga deckarälskare som uppskattar en välskriven bok. Det ligger säkert något i det du skriver också att en hel generation inte själva upplevt Nordirlandskonflikten ens på håll. Hoppas verkligen att Modernista fortsätter med utgivningen, de är ju ganska djärva i sin utgivning nu, när de gamla förlagen håller igen. Men böckerna måste ju sälja också.

  4. Jag är ju en av de där som verkligen gillar Sean Duffy och jag blev oerhört förvånad när jag märkte att inte alla kände likadant. Det gör mig ledsen att se att Modernista tvekar om att fortsätta utgivningen, jag vill ju verkligen läsa mer. Allt med de här böckerna passar mig.

    • Jag håller med.

      • Nils Larsson

        Problemet är också att så få böcker recenseras numera. Sådant märker inte du som bor i England. Det har blivit allt värre de senaste åren. De stora tidningarna har slagit ihop sina kultur- och nöjessidor. Och landsortstidningarna har ofta samma ägare så samma recension dyker upp på fyra fem olika ställen om böckerna nu recenseras alls. Dessutom är alltfler dagstidningar spärrade för andra än prenumeranter, så det är svårt att hitta recensioner på Internet. Bloggarna har därigenom fått allt större betydelse. Dessutom har Svt slutat med bokrecensioner i sina morgonprogram.

        Själv tyckte jag att ”Jag hör sirenerna på gatan” var mycket spännande och trodde att den skulle bli nominerad till Deckarakademins pris. Så fel man kan ha …

  5. Jo, det är likadant i Storbritannien, tyvärr. T o m de som har hand om de riktigt stora namnen finner att det är svårt att få recensioner i de stora tidningarna.

    Mitt problem är mest att jag får böcker jag inte vill ha och inte dem som jag skulle vilja läsa…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.