Maria Turtschaninoff – omgiven av starka kvinnor

2017 har varit mitt Maria Turtschaninoff-år. Jag har läst fyra av Marias böcker samt en novell i Aarhus 39 antologin, och har skaffat hennes andra böcker som fortfarande väntar på att bli lästa. Det är något speciellt med hennes skrivande, och jag har så gärna velat träffa henne. Nu på bokfestivalen i Edinburgh ska det bli av.

Strax efter sin event med Alwyn Hamilton och Daniel Hahn, väntar Maria utanför det ‘privata området’ på Charlotte Square. Jag räknar med att det är lättare att sitta därinne, så vi går tillbaka in och hittar ett ledigt bord bredvid yurten, med bara lite ljud från bussarna i bakgrunden.

Maria Turtschaninoff

På Marias blogg har jag läst att hennes mamma gick bort under våren, och om hur jobbigt det känns. Det var som att läsa mina egna tankar – fast tjugo år senare – så jag vill prata med Maria om detta. Hon stod sin ensamstående mamma mycket nära, och hon uttryckte sina tankar så fint att det var omöjligt att förbli oberörd. Jag hoppas det inte är för påfrestande att behöva ut och resa, och träffa folk och prata.

‘Jo, det här går ännu bra, för det här är lite distraktion. Men att vara kreativ, det går inte alls just nu.’

Hennes mamma verkar ha varit en stark och intressant kvinna, vilket leder mig till att gissa att hon ligger bakom Marias fiktiva kvinnofigurer. ‘Tror du att det är detta som gör att du skriver så väldigt mycket om kvinnor, om flickor?’

‘Det är möjligt. Absolut. Jag har ju skrivit om starka kvinnor, men så tänker jag att jag har aldrig varit omgiven av något annat än starka kvinnor,’ Maria brister ut i skratt. ‘Men det har nog också att göra med annat. Jag kanske skriver för den där flickan som jag var, och som tyckte om att läsa om flickor som hade äventyr och gjorde saker, även om jag inte som barn kanske gjorde så stor skillnad på om det var en pojke eller flicka i huvudrollen.’

‘När jag läste Maresi så tänkte jag att den är väldigt mansfientlig, men så kom jag på att det är den kanske inte; den är bara för kvinnor och flickor.’

‘Jo, det är det som är så ovanligt. Så många reagerar först och tänker att det är mot män. Det handlar mest om kvinnor, och att kvinnorna då fokuserar på att det är män som kommer, som gör dem illa. De ser inte de goda män som finns.’

Maria Turtschaninoff

‘Den var väldigt intressant. Och jag var helt säker på att boken skulle gå i en helt annan riktning, att allt skulle gå åt skogen. Men i stället gjorde de vad de behövde göra, tillsammans, utan att tala illa om någon annan eller vara elak. Och det är så ovanligt!’

‘Tyvärr är det väl lite så. Vi har sett mer och mer kvinnor i fantasy under den senaste tiden, men de är fortfarande väldigt ensamma. Ensamma, starka tjejer, omgivna av män. Och alltid den där anomalin, den enda flickan. Så för mig var det väldigt viktigt att bygga upp en gemenskap, och min poäng är absolut att inte upprätthålla en myt om att flickor inte kan vara vänner. Ingen säger det om böcker som handlar om manliga gemenskaper, utom ‘förrädaren med dolken.’ Annars är de ju kompisar och ingen säger att det är osannolikt,’ säger Maria och skrattar lite uppgivet.

‘Jag tyckte det var så fint att de äldre lär de yngre att växa in i sina roller, och de stöder dem och låter dem göra vad de är bra på.’

‘Men de tycker inte alltid om varann. Det tycker jag är viktigt. Man behöver faktiskt inte vara bästisar, men det betyder inte att man behöver underbygga varann eller göra varandra illa, bara för att man kanske inte är av samma åsikt.’

‘Om man går vidare till Naondel så är den första frun väldigt öppen och rättvis mot kvinnorna som kommer efter…’

‘Jaa, fast hon tycker inte om det. Hon gör fel mot dem, i olika grad. I Maresi kan de påverka sina liv, de har makt, de kan välja fritt, och då behöver de inte göra varandra illa. Men om du är i en situation där det inte finns en enda möjlighet att påverka ditt liv, utan att trampa på någon annan för att komma lite högre upp, då gör du det. För att det är enda sättet att komma framåt. Som Meriba.’

‘Men det var mera solidaritet, med tanke på att de egentligen inte borde komma överens, med sina olika bakgrunder.’

‘Därför försöker jag ju också visa att det sker långsamt. Det är inget som händer med en gång, de närmar sig varandra långsamt. Det går så mycket tid i den boken.’

‘Blir det fler böcker om dem?’

‘Det ska bli åtminstone en tredje, som kommer att följa Maresi.’

‘Det var det jag trodde det skulle bli i Naondel.’

‘Jo, men de här systrarna var så hemskt påstridiga,’ vi skrattar, ‘de hade så mycket att säga. Jag hade tänkt skriva en helt annan bok, men sen kom ju systrarna och bråkade med mig, och medan jag skrev om dem, så insåg jag att jag vill också skriva om vad som händer med Maresi.’

’Ön; detta är inte vår värld, så man kan inte fråga var ön ligger nånstans?’

‘Nej det kan man inte, men om man jämför med Arra och Anaché… Så Arra utspelar sig här,’ Maria viftar med armarna och skrattar, ‘och Anaché här uppe i norr, nordväst om… och Maresi långt i söder.’

‘Så det faktum att jag försökte placera dem på Åland var inte en bra idé, då?’
Maria skrattar mycket hjärtligt åt detta. ‘Jag har nog hållit på att bygga upp en ny kontinent, en ny värld. Naondel, är ju då ganska långt i öster.’

‘Så de är definitivt olika länder, olika kontinenter? Jag har precis börjat läsa Arra och den känns mycket finskare, på något vis.’

‘Jo, den är ju min andra bok, och jag ville skriva något som hade en nordisk smak, till skillnad från alla anglosaxiska fantasy-världar. Jag ville att de skulle ha tröjor och inte mantlar.’

’Det känns som om den skulle kunna vara bara från en annan tidsperiod.’

‘Min fantasy är ganska nedtonad. Det är inte svärdsviftande så mycket.’

‘Inga drakar.’

‘Nej inga magiska djur på det sättet. Den är relativt realistisk, men sen finns det nog alltid ett element som inte går att förklara på något annat sätt än som fantasy och magi.’

Maria Turtschaninoff

‘Jag förstår ju att det är stor skillnad mellan Sverige och Finland, så när jag läser vet jag inte om det du beskriver faktiskt är finska företeelser, typ växtlighet, eller…’

‘Ja det är nog mycket påhittat,’ hon skrattar lite generat. ‘Jag tycker om det lite ”glidande,” att det inte är helt säkert. Det var en äldre kvinnlig radiolyssnare efter att Arra hade kommit ut, som hade lyssnat på ett program där jag hade pratat om boken. Hon kom fram och sa att “tänk Maria, du som är så mycket yngre än jag, kan så många flera växter och djur än jag.”’ Vi skrattar. ‘Så jag sa att “det är väl för att jag har hittat på dem, de finns ju inte på riktigt.” Så där är det med mina översättare också. De frågar ofta “finns den här fågeln på riktigt, eller har du hittat på den? Måste jag börja leta efter vad den heter eller får jag hitta på?”’

‘Ja, är det påhittat är det ju rätt så svårt. Likadant med namnen. Känner du att du behöver hitta på varenda namn på personerna?’

‘Det finns fantasy som blandar, som Tolkien. Jag kan tycka att man måste göra det ena eller andra, konsekvent, för åtminstone för mig, fungerar det inte annars.’

‘Är det svårt att hitta på?’

‘Nej, inte. Ibland kan det vara svårt att hitta rätt. Jag letade ett tag innan jag hittade Maresis namn, t ex. Egentligen tycker jag det är ganska roligt att hålla på och smaka på ord och samla på lustiga ord och namn och ord från andra språk, och så vänder jag på dem, och vrider och byter bokstävernas plats och smakar på dem.’

‘Jag har precis avslutat De ännu inte valda. Där har du gett normala namn till de två barnen.’

‘Ja, för de lever ju i vår värld. Och fastern heter Tove.’

‘Jag undrade om det hade med Tove Jansson att göra, eftersom båda skriver barnböcker. Det gladde mig i alla fall när Daniel Hahn [på deras event] påpekade att din klänning var Muminmönstrad, för jag var rädd för att det kunde vara en sådan situation när man bara inte ska nämna Mumin…’ Maria skrattar. ‘Men alla gör det.’

‘Det här är ju en grej också. När jag far utomlands har jag gärna Muminkläder för att det är något som folk kommer ihåg, och det är ju ändå lite att jag representerar Finland.’

‘Men då tycker du tydligen också om Mumin?’

‘Jag gör det.’

‘För det är ju tråkigt om folk tjatar om det som den enda sak de hört talas om.’

‘Men det är bra nog. Då vet de nånting om Finland, i alla fall. Sen kan man få in dem på andra spår också, om andra saker som kommer från Finland.’

Maria Turtschaninoff

‘Det är intressant hur många böcker som ges ut på svenska i Finland. Och att det görs med statligt stöd.’

‘Jaa, det ska du nog inte fråga mig hur det fungerar, för det vet jag inte.’

‘Inte så, men jag tycker det är väldigt positivt att det finns allmänna pengar för att stöda bokutgivning. Det är kanske lika mycket bidrag till böcker på finska?’

‘Jag antar att det går att söka statsstöd till finskspråkiga böcker. Jag måste säga att nån fördel har jag nog aldrig känt att det skulle vara, att komma ut på svenska i Finland. Jag skriver för unga läsare så det är inte en marknad som är stor. Svenskspråkiga ungdomar i Finland är inte hemskt många.’

‘Det måste minska mycket under årens lopp. Hur fungerar det i din familj; vad pratar ni för språk?’

‘Svenska och engelska. Min man är amerikan.’

‘Ah, därav din amerikanska accent.’

‘Yes. Jag har nån gång haft en mycket vacker brittisk,’ hon skrattar, ‘men han har förstört mitt uttal, helt enkelt.’

‘Är din son tvåspråkig, eller trespråkig?’

‘Han är nog faktiskt närmast trespråkig, fast engelska och svenska är de starkaste, men han talar också finska.’

‘Det var inte förrän för ett par timmar sedan som jag insåg att dina böcker blir översatta till finska… Så det är inte automatiskt, om en bok kommer ut på svenska, så måste den komma ut på finska?’

‘Nej, det finns ingen automatik i det alls. Många kommer inte ut på finska. T ex, De ännu inte valda har inte kommit ut på finska.’

‘Det är en sådan där sak som jag inte alls hade tänkt på. Så det är precis som om du hade blivit översatt till vilket språk som helst, norska, ryska.’

‘Det lustiga med det är att vi faller liksom mellan två stolar, för att även om man blir översatt till finska, ses böckerna som översatt litteratur. Det ses inte som inhemsk litteratur. Medan i Sverige så är vi ju också utländsk litteratur.’

‘Det är det jag börjar begripa.’

‘Det blev mycket goda recensioner för de första böckerna, för då fanns det ännu större kulturbevakning på de svenska dagstidningarna. Men de gick inte att köpa någonstans, för de hade inget svensk förlag. Så de finns liksom inte. Nu har ju Maresi och Naondel haft ett svenskt förlag, och det gör att de åtminstone går att köpa i svenska bokhandlar.’

‘Eftersom jag började med att läsa dina två översatta böcker så är det först nu jag har börjat titta det på svenska, och jag tycker du har ett så trevligt, gammaldags språk. Är det skillnaden på finsk svenska och svensk svenska?’

‘Ja delvis. I och med att jag skriver fantasy, så gör jag det medvetet. Jag försöker med språkets hjälp måla ut den andra världen. Kanske allra mest i Arra, där riktigt öser jag på. Mycket arkaiskt språk, för att skapa denna sagostämningen, medan i Anaché behåller jag den lite knappare, för att det är en kargare miljö.’

‘Jag varit mindre förtjust i nyutgiven svensk ungdomslitteratur för att språket känts lite torftigt i många fall. Så när jag läste dina böcker insåg jag att där finns ju språket!’

Maria skrattar, ‘det är ju jätteroligt att höra. Författare försöker naturligtvis skriva som unga talar, men i fantasy behöver jag inte alls förhålla mig till hur man talar idag. Och sen har jag nog gjort som en principdragning att jag försöker aldrig tala neråt, eller tänka på att det här ett för svårt ord. Jag har fått en stor vokabulär genom att bara läsa massor med böcker med jättesvåra ord, och allt förstår man inte, men så småningom lär man sig vad det betyder.’

‘Man ska inte dumb it down. Jag tyckte att i De ännu inte valda var det två rätt unga barn, men ändå så fanns språket där.’

‘Nu har jag läst den högt för min egen son och insett att med den målgruppen så är det en bok som säkert också ofta blir högläst. Och det kanske är ett språk som inte sitter superbra i munnen när du läser högt. Det är tio år sen, jag har lärt mig nånting också sen dess; kanske inte förenkla vokabulären, men förenkla meningslängden och få en annan rytm.’

‘Jag förmodar att du får din inspiration i Finland?’

‘Jaa, jag är inspirerad av av allting i hela världen,’ säger hon och skrattar. ‘Inspirationen kan komma precis varsomhelst. Jag har varit flera gånger och skrivit i Visby, t ex, och Visby har en otroligt inspirerande levande historia. Jag bygger ofta mina länder som en blandning av olika kulturer. Anaché som utspelar sig hos ett nomadfolk, då läste jag mycket om nomader, runt om i hela världen.’

‘Tror du att du fortsätter i denna värld som du skapat?’

‘Jo, det gör jag helt säkert. Inte uteslutande. Kan tänka mig att skriva nånting annat också, men så länge nån är intresserad så fortsätter jag jättegärna, för det finns så hemskt många möjligheter. Jag kan göra nästan vad jag vill. Skapa vilka länder jag vill, och vilka personer jag vill, och jag har ju inte bara rört mig geografiskt i den världen, utan också tidsmässigt.’

‘När är Maresi i tid?’

‘Maresi är den nyaste av dem alla.’

‘Så relativt modern?’

‘Nå, det vet jag inte! Det kan komma nånting som är mycket senare än Maresi. Det vet jag inte än. Arra är den som ligger längst tillbaks i tiden, fast den och Naondel kan eventuellt höra till samma tid. Men det kommer jag inte riktigt ihåg,’ hon skrattar, ‘för nu minns jag liksom inte mitt tidsschema.’

Maria Turtschaninoff

Jag viftar med antologin Aarhus 39, ‘jag tyckte så väldigt mycket om din novell i denna.’

‘Vad roligt att höra!’

‘Är den möjligen en del av något annat du har tänkt skriva?’

‘Nej, vi fick ju ett tema. Det skulle handla om journeys. Så alla skrev ju på helt olika sätt.’

‘Den här tyckte jag var så otroligt bra… och jag vill läsa hela boken!’

Maria skrattar extra glatt, och jag måste stämma in. ‘Den var nu jätterolig att skriva. Jag har inte skrivit väldigt många noveller i mina dagar, men det var väldigt roligt och det var ju väldigt tajt, tema journey och en exakt längd.’

‘Det är fantastiskt när man har en så kort story, som ändå har så mycket i sig. Den här kan jag inte sluta tänka på.’

‘Oj vad roligt! Jag blir jätteglad. När jag väl kom på tanken, så frossade jag i fantasy-klassiker, om alla sätt att ta sig till fantasy-världen i olika böcker. De har ju ofta varit mina favoritböcker när jag var barn. Den där tanken på att det finns en annan värld än den här, och om jag bara öppnar rätt dörr eller har rätt amulett eller rätt röda skor eller nånting, så kan jag komma dit.’

‘Jag tyckte om att flickan inte på egen hand försökte lura sig tillbaka dit hon hade varit, utan att någon ville hjälpa henne; att de inte var där för att motarbeta eller stoppa henne.’

‘Men det visste jag ju först när jag skrev slutet. “Aha, men det här var ju intressant!” Jag tänkte t o m att den här skulle kunna vara ganska rolig att skriva om som en pjäs. Då kunde man ta det lite längre, med mer av vad som händer och så.’ Maria avbryter sig och säger ‘det har blivit väldigt soligt.’

‘Ja förlåt. Jag hoppas du inte sitter här och blir stekt.’

‘Nej nej.’

‘Åka till Edinburgh och njuta i solskenet.’

‘Det var ju oväntat på nåt sätt.’ Hon skrattar.

‘Ja jag har faktiskt inte haft regn en enda dag som jag varit här i år. Det har regnat de andra dagarna.’

Vi pratar om att åka tåg i festivalstider. ‘Det är så vansinnigt jobbigt med alla dessa människor som ska ut och resa bara för att det är augusti!’

Hon skrattar. ‘Besvärligt med folk.’ Maria har ‘nog aldrig haft så bra accommodation för en event. Jag bor här på George Street, bara över gatan och så är jag här. Det helt nytt, så allt är bländande blankt och fint och sparkling.’

Vi pratar om att sitta där man kan se författare och titta på folk. Hon skrattar gott, och säger att hon inte känner igen författare. ‘Jag såg nån här i yurten, jag tror det är nån känd, men vet inte vem det är.’

Så drar jag fram min hög med böcker i förhoppningen om att få dem signerade. ‘Har du en penna?’

Maria Turtschaninoff

‘Jo, jag har min signeringspenna. Jag köpte en ny idag, på Paperchase. Den är den bästa jag nånsin har haft, den är perfekt.’

Jag berättar att jag köpte De ännu inte valda secondhand, med en inskription i den. ‘Jag tyckte det var så gulligt fast jag undrar om Inez möjligen inte tyckte om boken. Den känns lite oläst…’

‘Ahh, men jag signerar på en annan sida. Vill du ha det till Ann eller?’

Jag lämnar beslutet till Maria, innan vi reser på oss och flyr från den soliga hörnan vid författaryurten. Det har varit roligt att samtala efter alla mina tankar om hennes böcker. Marias dialekt är så vacker att lyssna till, och hon låter inte alls som Lilla My. (Ja, man vet ju inte vad man ska vänta sig.) Och en Mumin-mönstrad klänning är alltid trevligt att titta på i det skotska solskenet.

Men nu vill Maria gå och lyssna till Jonathan Stroud, och detta är ett nöje jag inte gärna kan neka henne.

Annonser

One response to “Maria Turtschaninoff – omgiven av starka kvinnor

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.