Tag Archives: Andreas Norman

De Otrogna

Titeln på Andreas Normans andra bok om den svenska spionen Bente Jensen är förvånansvärt passande, vilket läsaren inser efter ett tag. Precis som i En Rasande Eld tar det en stund för händelserna att komma igång. Men det är ju med avsikt, och allt klarnar så småningom.

Andreas är bra på att vända på saker och ting. I förra boken blev man lite förvånad över att britterna var the bad guys. Det oväntade här är att både Bente och hennes brittiska motpart Jonathan Green plötsligt upplever att deras liv, både privat och professionellt, står vid något av en avgrund.

Andreas Norman, De Otrogna

Allt blir mera personligt, och allt blir ganska otäckt för de två. Jag funderade på om de skulle bli ‘vänner’ eller om britterna plötsligt skulle bli lite ‘trevligare’ men det kan jag ju inte gärna tala om här.

MI6 sysslar inte oväntat med hemska saker i Syrien, och det är inte meningen att världen ska veta om det. Vi ser mycket mer av London, där Jonathan har en otrevlig typ till chef, och deras överordnade har lustigt nog ett namn som för tankarna till IRA, men det är väl bara en händelse. Inte skulle vår (min) regering ha irländska katoliker i så hög ställning… Men fula typer är de allihop.

Den lite långsamma starten leder ganska plötsligt till betydligt mera explosiva händelser. Och mer än så kan jag inte berätta. Läs!

Annonser

Översatt och efterlyst

För några veckor sedan tog jag mig i kragen och efterlyste lite böcker. Det gick sådär. Hyfsat, t o m. Två av tre böcker kom.

Jag hade inte varit säker på om jag skulle be om dem, för två var översatta, från svenska och norska till engelska. Jag borde läsa originalen. Men Andreas Normans De Otrogna ville jag åtminstone läsa på svenska.

Det är ju Sonen som ska, håller på att, översätta den till engelska, och man borde kanske kolla hur den är på svenska först. Jag frågade Andreas vem jag skulle fråga, och den personen i sin tur frågade någon annan. Denna var helt OK med att skicka mig boken, bara hon fick mitt telefonnummer!! Det var lite ovanligt, men varför inte?

Sedan hade jag sett att Sonens kollega Guy Puzey nu har översatt norska Maria Parrs nästa bok, så jag frågade Guy vem jag skulle fråga. Och det gick bra, t o m utan telefonnummer… Astrid the Unstoppable heter den, eller Tonje Glimmerdal på norska. Den ligger nu högt upp på Måste Läsa högen.

Därefter gav jag mig på Frida Nilssons Ishavspirater som nyss kommit ut på engelska, översatt av Peter Graves. Han har precis fått ett pris för sin förra svenska barnbok, The Murderer’s Ape (Mördarens Apa) av Jakob Wegelius, det amerikanska Mildred L Batchelder Award för bästa utländska barnboks-översättning till engelska.

Frågade Peter om vem att fråga, och fick en mejladress till någon i Nya Zeeland, som därför kunde svara meddetsamma på min måndagskväll, för hos henne var det tisdag morgon. Hon i sin tur skickade mig till en kontakt i London, som jag haft att göra med tidigare.

Men några Ice Sea Pirates har jag inte sett till. Och tur är väl det. Man hinner inte hur mycket som helst. Det får bli lite Survival of the Fittest; man läser det som kommer fram.

Kul ändå att hålla kontakten med folk, och att hitta nya kontakter, samt att få reda på att solen sken där i Nya Zeeland.

Två intervjuer och en nyutkommen översättning

Av vår respaus på Starbucks i Malmö har det så småningom blivit två intervjuer. Den här, på svenska, som mer eller mindre ordagrant låter er få läsa vad Andreas Norman berättade för oss. Och så den översatta, som jag bjuder mina icke svenskspråkiga läsare på.

Jag medger att jag lekte med tanken på att be Andreas översättare att tampas med intervjun också. Men han hade mycket för sig, så jag gjorde det själv. Och det gick väl bra. Hade varit lättare att inte hålla på med att flytta på samma gång. Men det har ordnat sig, det med.

Andreas Norman

Men, som sagt, här på Svenska Bookwitch får ni sanningen, utan förvillande utländska uttryck (bortsett från den engelska som Andreas naturligtvis svänger sig med, för det gör man ju numera). Och en mängd bilder, helt utan kyckling-macka.

Översättningen av En Rasande Eld finns i brittiska bokhandlar idag.

Tåg och diplomati, och en tur till IKEA

Ja, det blev tågstrejk trots allt. Som tur var gick det några tåg, så Dottern och jag kunde lämna landet i måndags. Vi fick visserligen planera in ett två timmars uppehåll i Malmö mellan de få SJ-tåg som fanns. Men det hade vi nästan tänkt oss i alla fall.

Vi skulle ju intervjua Andreas Norman, och på ett par timmar hinner man lite grann. Åtminstone om ens offer kommer och möter en på Starbucks. (I min enfald hade jag inte haft en aning om hur ovanligt det är med Starbucksar i Sverige. Men den på Malmö station var fin, och smoothien smakade bra.)

Andreas Norman

Andreas kom och åt kycklingsmörgås på ett relativt elegant sätt och drack någon sörja till som antagligen var kallt kaffe. Dottern hade väntat sig en tråkig gammal gubbe, men det var han ju inte.

Resten av resan gick relativt bra. Vi blev visserligen stående ett tag på ön mellan Öresundsbron och tunneln, men fastnade inte helt.

Efter ett par bråda dagar i nya hemstaden fick vi äntligen iväg Dottern till Kalifornien, och efter vi hade övergivit henne på flygplatsen åkte vi till IKEA. Man kan ju behöva det när man snart ska få ett nytt hus. Sonen och Dodo kom dit för lite lunch och för att se vad den stora möbelaffären skulle visa sig inte ha i lager just den här gången.

Andreas Norman, Into A Raging Blaze

Därefter åkte vi hem till dem för mer mat. Gratis pizza. Och vi fick beundra Sonens låda med alldeles purfärska ex av Andreas Normans Into A Raging Blaze som precis hade anlänt. (Inte ens jag har fått mitt ex än!!!)

Så det var ju trevligt. Att förlaget sedan inte riktigt hade fått rätt fakta om Sonen (=deras översättare) på boken är en bagatell. Namnet finns med. Rättstavat.

Andreas Norman, Into A Raging Blaze

Man kan hoppas Andreas skriver sin nästa bok snart, så det finns något för Sonen att översätta.

En rasande eld

Mycket har redan sagts om Andreas Normans debutroman, En rasande eld. För en cyniker som mig var det faktiskt skönt att upptäcka att boken är precis så bra och spännande som den beskrivits. För svenska läsare som tar sin nordiska förträfflighet för given, är boken kanske inte så omstörtande som den framstår med ‘engelska’ ögon sett.

Eller hur den kommer att se ut när den väl publiceras i engelskspråkiga länder. OK, folk tänker inte längre enbart på Stieg Larssons böcker. Det finns många andra som är både bra och populära. Men ingen har blivit nästa Stieg, fastän spådomarna haglat friskt. Antagligen blir inte Andreas det heller, men jag anser att han har större chans än de flesta.

Andreas Norman, En rasande eld

Vem skulle kunna tro att det kan vara så fascinerande att läsa en inledning som täcker ämnesområden som hur man rekvirerar en ny kontorsstol om man jobbar på UD? Det märks att Andreas jobbar som diplomat och att han vet hur UD och allt det andra funkar. Man skulle inte kunna hitta på det.

Denna historia om en ung kvinna på UD som förlorar sitt jobb efter att hon mottagit en superhemlig rapport, är inte direkt höglitterär, men så spännande och så väl uppbyggd att man bara inte kan sluta läsa. När jag inte läste, tänkte jag på den.

Det känns som om det är relativt få ‘roller’ på scenen, i Stockholm och i Bryssel. Det är Carina på UD och hennes pojkvän Jamal, samt ett fåtal kolleger och vänner. Sedan är det säkerhetspolisen Bente Jensen i Bryssel, och hennes spionerande kolleger världen över, men mest i Bryssel. Brittiska MI6 uppför sig mycket illa, och det är intressant att se hur hemska de är, när man vanligtvis står på samma sida som dem. Inte här.

Jag tror att En rasande eld har en lysande framtid för sig. Betydligt sämre romaner säljer bra, och hur denna bok skulle kunna undvika att sälja bättre vore ett mysterium. Just nu vill jag bara berätta för alla thrillerfans världen över om vad som väntar dem.

NI HAR NÅGOT ATT SE FRAM EMOT!

Sedan får jag medge att jag redan väntar på bok nummer två.

Skandanaviska (sic) mord

Ja, usch ja. Blev lite missförstådd när jag påpekade för Bloody Scotland (deckarfestival i Stirling i september) att de kunde fundera lite mer på sin stavning av ordet skandinavisk före de skickar ut sitt newsletter. De bad om ursäkt (för de trodde jag blivit förnärmad av någon anledning…) och ändrade sedan på ett av tre felstavade ‘skandanaver.’

Själv bryr jag mig inte om det, men ansåg att en festival för skrivande och läsande av böcker ska kunna stava. Och gör man samma fel tre gånger så är det inte tyrkfel, utan  bristande kunskap.

Men, i alla fall, så ska denna nya skotska festival ha rätt många nordiska deckarförfattare med i år. Sist tror jag bara det var Yrsa Sigurðardóttir. Och det är ju trevligt. Jag sitter och kollar diverse program för att se om jag ska sammanstråla med folk i Edinburgh i augusti eller i Stirling några veckor senare. I Manchester blir det tydligen inte, eftersom Jo Nesbø är där samma dag som Bloody Scotland börjar, dit han anländer dagen därpå.

Försökte säga på facebook att jag egentligen inte vet så mycket om nordiska deckare, men blev inte trodd. För är man nordbo så vet man givetvis allt om detta. Sade att jag bara läst Jos Doktor Proktors Pruttpulver, men blev fortfarande inte trodd. Och Arne Dahl gav jag upp efter första teveprogrammet. Fast folk sade att det blev bättre sedan.

Barry Forshaw and Yrsa Sigurðardóttir

Läste Barry Forshaws bok Nordic Noir, om samma ämne, tidigare i år. Han var med i Stirling förra hösten, och jag pratade lite med denne expert på nordiska mord. Det är lustigt hur folk blir experter nästan av en händelse. Man råkar läsa rätt sak, som blir populär, och sedan bara fortsätter det, och man kan skriva artiklar och böcker och bli intervjuad på teve.

Själv har jag fått reda på att Andreas Normans En rasande eld relativt snart kommer ut på engelska (Into a Raging Blaze). Frågan är om den kan bli nästa Stieg Larsson, och om den räknas som deckare eller thriller. Har bara läst början än så länge, men hoppas hinna med resten nu i sommar.

För jag behöver ju inte vänta på översättningen.