Etikettarkiv: Anna Perera

Mina tre mini-intervjuer

Det är inte lätt, alltid. Man gör sitt bästa. Men det är inte nödvändigtvis bra nog.

Jag gjorde de där tre författarintervjuerna på Puffin för några veckor sedan. Ett par veckor senare satte jag upp dem på Bookwitch-bloggen, i tur och ordning som jag pratat med dem. Som jag brukar skickade jag länkarna till var och en.

Anna Perera

Morris Gleitzman

Ruta Sepetys

Folk är oftast rätt artiga i den situationen, och det enda de brukar påpeka är direkta sakfel eller stavfel som jag gjort. Och då rättar jag eller tar bort. Som någon sa nyligen, ”riktiga” journalister brukar inte vara så tillmötesgående. Men jag går inte omkring och intervjuar folk för att förolämpa dem.

Ju större namn det är frågan om, desto troligare är det att de inte klagar alls. Morris Gleitzman har tydligen inga problem med vad jag skrev ihop om honom. Mest kanske för att det är precis vad han sa. Minus eventuella ord som ”um, liksom, du vet, faktiskt”. Alla har något de upprepar alltför ofta. (Och ja, jag vet vilket mitt eget är.)

Ruta Sepetys gillade kontrasten mellan rubriken och första fotot. Och hon har vidarebefordrat intervjulänken till andra för spridning. Anna Perera svarade ganska snabbt, och hon tyckte intervjun var tråkig och fotona fula. Fotona drog till sig fler negativa kommentarer, så därför är hennes intervju nu helt bildlös. Anna är vad man brukar kalla en ”stilig kvinna”, och det framgick på mina foton. Tyckte jag. Men de var inte av den glatt leende poserande typen.

Och vill man ha en intressantare intervju, får man nog säga intressantare saker. Inte för att jag tyckte den var tråkig. Jag var nöjd med den, med bakgrunden till hennes nya bok som jag precis läst. Hon är tydligen ex-fru till en rockartist (vilket jag inte visste då) och ogillar att ex-mannen alltid nämns när det skrivs om henne. Kanske hon hade velat ha med gubben i alla fall?

Ska nu fundera på om jag vågar sätta upp några bilder här. Tar nog och provar. Kanske.

Annonser

Fågelskådning

Jag är trött! Förlåt att jag bara tänker på mig själv, men efter att ha varit trött hela gårdagen och sedan faktiskt sovit en hel natt, hade jag liksom väntat mig lite mera pigghet. OK, så det finns inte ett ord som pigghet. Jag är inte fullt så piggelin som väntat.

The Thames

Var i London i onsdags kväll, på en grej hos Puffin i Penguins högkvarter på the Strand. Fick för första gången komma upp på tionde våningen (visste inte ens att de har en tionde våning) och utsikten är fantastisk. Hade jag vågat mig närmare kanten hade fotot kunnat bli staketfritt, men någon måtta på hur modig man kan vara får det vara.

De bjöd på paneldebatt med Morris Gleitzman som kommit över från Australien, tillsammans med Ruta Sepetys, som visserligen kommer från USA, men som härstammar från Litauen, och Anna Perera, som kommit från sitt hem i London, en kvarts resa bort. Anna och Ruta är nya talanger, medan Morris hållit på ett tag.

Morris Gleitzman

Deras böcker om slumarbetare i Kairo, baltutrotning i Sibirien och en australisk religiös sekt hade nästan en röd tråd som höll ihop diskussionen med Claire Armitstead från the Guardian. Mycket intressant var det i alla fall. Det är inte alltid som dessa evenemang faktiskt är värda besväret att resa, men denna gången blev det bra.

Ruta Sepetys

Den inbjudna publiken bestod av skribenter, bibliotekarier, boksäljare och en författare (Candy Gourlay) som smög sig in för att hon bara måste träffa Morris. Nicholas Tucker, som väl måste vara the grand old man inom barnboksbranschen hade synpunkter på att alla tre böckerna var fulla med ondska. Han tyckte att läsarna kunde behöva kurator efteråt. Fast det höll folk inte med om. Barn tål ofta mer än vuxna i det fallet.

Och det pratades bajs. Alltid kul med toaletthumor, men alla tre författarna hade bajs-situationer i sina böcker som måste lösas.

Före debatten bjöd Puffin ett halvdussin bloggare till privat träff med Anna, Ruta och Morris. Så där satt vi och hörde lite mer om vad de tycker och tänker. Jag var dubbelt så gammal som de andra, så klart, och jag fick lära mig vad man kan åstadkomma med Twitter. Kanske måste prova på lite kvittrande trots allt.

Anna Perera

Tjatig som jag kan vara hade jag bett att få korta intervjuer med författarna när jag nu ändå hade släpat mig hela vägen dit. Så jag fick tio minuters speed-dating med var och en. Lustigt nog stod Ruta och Anna redan i receptionen när jag anlände, och jag visste inte om jag skulle kliva fram och hälsa eller inte. Så jag sa bara till receptionisten vem jag var, och då visade det sig att de mycket väl visste vem de var ditkallade att prata med. Morris ångade in strax efter, och för en person som ser så kort ut på sina foton, är han verkligen lång.

Så, i alla fall, det blev en bra men lång litterär utflykt. Jag hann t o m läsa en bok på resan, så det var en produktiv dag. Idag, däremot, blir nog lite av det motsatta…

Morris Gleitzman, Grace; Anna Perera, The Glass Collector; Ruta Sepetys, Between Shades of Gray