Etikettarkiv: Arne Dahl

Edinburgh 2014

Charlotte Square

Ja, så kunde man ha sett J K Rowling på Edinburghs bokfestival i måndags morse. Åtminstone kunde man gjort det om man vetat att hon skulle vara där (det hemlighöll de), och om man hade varit högstadieelev med biljett till ett icke programlagt programinlägg för skolor. Och för min del om jag inte hade varit trött och upptagen på annat håll.

Press yurt

Men vad gör det? Jag är glad ändå. J K var där för att presentera Malala som just fått en bok publicerad (och som jag faktiskt hade mottagit ett par dagar före), och hur bättre avsluta en bokfestival än med att låta en beundransvärd tonåring prata inför andra tonåringar? Säkert bra mycket vettigare än de politiska diskussionerna om Skottlands eventuella självständighet som också fanns med på programmet. Jag stod och väntade på Gordon Brown en dag, med de riktiga fotograferna. Där var mest en massa säkerhetstyper i mörka kostymer och sådana där snören i öronen. När Skottlands förste minister Salmond var där tidigare under festivalen myllrade det mest en mängd poliser, och jag undrade förvirrat om poliskåren plötsligt blivit bokintresserad.

Gordon Brown

Annars har det varit en salig blandning av helt normala författare. Jag var där i totalt sex dagar, med rätt mycket vilodagar emellan. De mest lyckade dagarna var nästan de när jag åkte dit för en enstaka programpunkt och sedan åkte hem igen. Och det är ju fördelen med att ha ett hem att åka till. Man behöver inte bestämma i förväg vad man ska hinna med.

Sara Paretsky

Den jag mest såg fram emot att höra var Sara Paretsky, som pratade med den svenskättade Tom Rob Smith, som jag inte visste något om alls förut. Nu vet jag att hans mamma blev galen. På en svensk gård. Det händer så lätt.

Sista dagens tre stycken Elizabethar (Kessler, Laird och Wein) var roliga att se. Jag undrar om jag ska föreslå att de gör lite stand-up nästa år. Liz Kessler skriver om sjöjungfrur och féer, medan de andra Lizarna var där för att prata Etiopien, kejsare med lejon och hur det är att stå fastsurrad på övre vingen på ett litet flygplan (medan det är uppe i luften och flyger, alltså).

Eleanor Hawken, Curtis Jobling and Cathy MacPhail

Första dagens tremansevenemang med Curtis Jobling, Eleanor Hawken och Cathy MacPhail handlade om spöken. En del tror på dem, och andra inte. En annan dag pratade Debi Gliori om pingviner och drakar, eftersom hon råkar vara passionerat intresserad av båda, och nu hade hon lyckats kombinera dessa i sin senaste bilderbok, som för övrigt är underbar.

Arne Dahl var där en kväll och han läste ur sin nyaste översatta bok (tydligen gjord av en kompis till Sonen). Patrick Ness föreläste om varför han skriver för ungdomar (konstigt, eller hur?). Dyslexi var ämnet för en programpunkt, och det var synnerligen fullsatt.

Wendy Meddour and Mina May

En Edinburgh-debutant, Wendy Meddour, tog med sig alla barnen. Äldsta flickan som är 13 är hennes illustratör, men småsyskonen kom också, samt mormor och morfar (som inte lät Wendy ta hål i öronen när hon var liten!). Samtidigt pratade Steve Cole om sin senaste mumiedetektiv i teatern bredvid, och han var lite upprörd över att jag valde Wendy före honom… Men jag låg i alla fall på lur för att ta en bild på honom när han anlände.

Secret Agent Mummy

Och jag kanske inte lyckades vara skolelev för J K Rowling, men en morgon smet jag med författarhjälp in på två skolprogram. Båda handlade om första världskriget, och var som ‘vanligt’ mycket intressantare än många av de reguljära programmen. Först var det Theresa Breslin och Mary Hooper som pratade, och därefter Tony Bradman, Linda Newbery och Paul Dowswell.

Theresa Breslin, The School Librarian and Mary Hooper

Mellan alla föreställningar jag gick på, kunde jag springa och hitta andra författare medan de signerade böcker. Och de par gånger jag lyckades komma in i författarnas tält, hann jag se en hel del kändisar. Det gäller bara att inte glo.

Kate O'Hearn

Michael Rosen

Och till de fyra svenskar som råkade dricka kaffe vid mitt bord en dag, och som ifrågasatte om detta kunde vara en bokfestival, för var fanns böckerna? så kan jag säga att det var det och böckerna fanns i bokhandeln. Inte bland kaffet och kakbitarna. Jo, där också, faktiskt.

Slutligen, till den författare som jag undrade om han var ledig för en kort träff dagen därpå, det var verkligen inte nödvändigt att gå och gifta sig, bara för att ‘slippa.’ Men grattis till Philip Caveney och hans Susan!

Annonser

Blodigare än väntat

The Albert Halls

Man lär så länge man lever.

Det blev en jobbig men mestadels rolig snabbhelg i Stirling. Nästa gång ska jag ha en vilodag före och en efter. Var helslut. Kom nästan inte ur sängen på måndagen när jag skulle åka hem. Yr och svimfärdig på samma gång.

Kanske det var Jo Nesbø-effekten. Hade väntat mig en charmig och intressant bästsäljande norrman. I stället blev det så tråkigt att jag reste på mig och gick efter mindre än halva tiden, och jag brukar vara rätt tålig. Som en vän till mig som såg honom på samma turné sade, han var en ‘arrogant tit.’ Och hon var en fan. Det hann inte jag bli, som tur var.

Mons Kallentoft såg jag inte röken av, men hittade Arne Dahl ett par gånger, samt bytte några ord med honom som hastigast när vi båda varit på andra events.

Stuart MacBride, Val McDermid and Craig Robertson

Det absolut bästa var Stuart MacBride (som jag bara läst en dyslexi-vänlig bok av, vilken var trevligt kort, för annars hade jag inte vågat fortsätta) som snackade med Val McDermid i en timme. De skämtade och hade sig, och det var nog ingen som ville gå när det var slut. Det är underhållning, det!

Linda Strachan and Sophie McKenzie

Första evenemanget var ungdomsböcker med Linda Strachan och Sophie McKenzie, och de bevisade att man inte behöver vara vuxen för att få bra böcker. Linda har en mordbrännare och Sophie en terrorist i sina senaste böcker, och deras små smakprov fick nog alla att vilja läsa mer.

James Oswald

Tyvärr hade Eoin Colfer fått ställa in i sista minute, och han ersattes av Skottlands nya deckarsensation James Oswald som fick prata med Colin Bateman. Det blev ju inte hel-irländskt på det viset, men James var intressant. Han gav ut sina första två deckare som eböcker och sålde flera hundra tusen ex innan han fick ett kontrakt med Penguin, och fick sin bok vald av Richard and Judy på teve. Han köpte en traktor för pengarna…

Stuart Neville

Mitt sista event var med Mark Billingham, som jag inte kände alls, och Stuart Neville, som nästan visste vem jag var, i alla fall. Nu vill jag läsa Marks böcker, men hur ska jag hinna med det? Han är redan på bok 14. Köpte faktiskt Stuarts nya bok, som jag hört en massa bra om. Ratlines är baserad på fakta om nazisterna i Irland efter andra världskriget.

Bloody Scotland bookshop on a Sunday morning

Jag köpte totalt tre böcker, vilket inte är dåligt för någon som i princip aldrig betalar för böcker. Nej, det blev två inköp. Den tredje boken fick jag av Colin Bateman för att jag är så snäll. Eller något sådant. Den Bättre Hälften har redan läst James Oswalds bok, som utspelar sig i Edinburgh. Räknade ut att hans detektiv måste bo granne med Sonen. Åtminstone en vecka till, innan Sonen flyr därifrån.

Alex Gray, The Swedish Girl

Svenskarna i Stirling

OK, och en norrman.

Jag är – nästan – på väg till Skottland för en weekend av mord och annat trevligt.

Jo Nesbø ska förstås dit. Ja, förstås och förstås. Vet inte vad en norrman ska göra på en skotsk deckarhelg, men föralldel. Utsåld är han givetvis också. Han är här på hemmaplan dagen före, vilket jag missar eftersom jag sitter på tåget för dagen därpå. Hänger ni med så långt? Och han ska vara på den stora bokhandeln och signera samma dag.

Arne Dahl ska också vara i Stirling, och honom ser jag inte heller, eftersom jag ska gå och lyssna på två ungdomsboksförfattare på samma tid i stället, Linda Strachan och Sophie McKenzie. Barnböckerna kommer före vuxendeckarna, till och med när det är svenskar med. Arne ska även han signera i bokhandeln i Manchester, som jag eventuellt skulle kunna hinna hem till. Fast just nu har vi utbytt mobilnummer för att kanske hitta några minuter i baren under helgen, mellan allt annat vi båda vill hinna med.

Mons Kallentoft, vars böcker jag inte vet något om alls, ska prata på samma gång som Eoin Colfer och Colin Bateman, så därför missar jag honom med. Han är utsåld, så det är ju bra. Det är väl charmen med allt det nordiska mordiska. Har jag tur finns han i baren, han med. Om jag känner igen honom.

Mons ska vad jag vet inte signera något i Manchester. Det ska däremot Lee Child, som är med i Stirling och som är mycket utsåld. Så klart. Så vi kommer allihop att virvla runt mellan Manchester och Stirling under några dagar.

Stuart Neville

Och så undrar jag vad mina irländare och nordborna har att göra med skotska mord. Ovan ser ni Stuart Neville, en trevlig irländare, som också kommer att vara med. Det kanske bara är så att Stirling blir en mötesplats för dem som kommer från höger och från vänster?

(Jag får klara mig utan min fotograf, dessutom. Så bilderna blir väl lite skakiga, så där.)

Skandanaviska (sic) mord

Ja, usch ja. Blev lite missförstådd när jag påpekade för Bloody Scotland (deckarfestival i Stirling i september) att de kunde fundera lite mer på sin stavning av ordet skandinavisk före de skickar ut sitt newsletter. De bad om ursäkt (för de trodde jag blivit förnärmad av någon anledning…) och ändrade sedan på ett av tre felstavade ‘skandanaver.’

Själv bryr jag mig inte om det, men ansåg att en festival för skrivande och läsande av böcker ska kunna stava. Och gör man samma fel tre gånger så är det inte tyrkfel, utan  bristande kunskap.

Men, i alla fall, så ska denna nya skotska festival ha rätt många nordiska deckarförfattare med i år. Sist tror jag bara det var Yrsa Sigurðardóttir. Och det är ju trevligt. Jag sitter och kollar diverse program för att se om jag ska sammanstråla med folk i Edinburgh i augusti eller i Stirling några veckor senare. I Manchester blir det tydligen inte, eftersom Jo Nesbø är där samma dag som Bloody Scotland börjar, dit han anländer dagen därpå.

Försökte säga på facebook att jag egentligen inte vet så mycket om nordiska deckare, men blev inte trodd. För är man nordbo så vet man givetvis allt om detta. Sade att jag bara läst Jos Doktor Proktors Pruttpulver, men blev fortfarande inte trodd. Och Arne Dahl gav jag upp efter första teveprogrammet. Fast folk sade att det blev bättre sedan.

Barry Forshaw and Yrsa Sigurðardóttir

Läste Barry Forshaws bok Nordic Noir, om samma ämne, tidigare i år. Han var med i Stirling förra hösten, och jag pratade lite med denne expert på nordiska mord. Det är lustigt hur folk blir experter nästan av en händelse. Man råkar läsa rätt sak, som blir populär, och sedan bara fortsätter det, och man kan skriva artiklar och böcker och bli intervjuad på teve.

Själv har jag fått reda på att Andreas Normans En rasande eld relativt snart kommer ut på engelska (Into a Raging Blaze). Frågan är om den kan bli nästa Stieg Larsson, och om den räknas som deckare eller thriller. Har bara läst början än så länge, men hoppas hinna med resten nu i sommar.

För jag behöver ju inte vänta på översättningen.