Etikettarkiv: Barry Hutchison

2012 i Edinburgh

Tänkte sammanfatta årets bokfestival i Edinburgh, men så slog det mig att jag ju inte sagt så mycket tidigare. Men man kanske kan sammanfatta ändå.

Ice cream at Charlotte Square

Det var jobbigt. Jag börjar nog bli gammal. Äldre. Nästa gång bör jag komma ihåg att jag ska stå emot och inte åka. Eller låta det bli ett intensivt veckoslut på tre dagar. Max. Så om någon kan påminna mig om det när det drar ihop sig?

Svenskarna har jag nämnt. Där var ‘en del’ engelskspråkiga författare också. Vi försökte ta två eller tre seminarier per dag, annars blir det för mycket sitt och för mycket spring. Vi hade en lista på möjliga intervjuer, men även där måste man hålla koll på hur många man hinner skriva rent efteråt. Dottern intervjuade sin idol Professor Frank Close, och har redan ojat sig över hur länge det tog att skriva ut. Själv har jag knappt börjat renskrivandet av mina två offer, Andy Mulligan och Barry Hutchison.

Jag tiggde biljetter av en del, för att slippa köpa (för eibf har beslutat att inte ge pressbiljetter till barnförfattares seminarier…), och snälla som de är fick jag en hel del. Speciellt bra till utsålda evenemang.

Chris Close and Meg Rosoff

Ska jag bara rabbla namn nu? Vi såg Meg Rosoff, så klart. Theresa Breslin och Elizabeth Laird, samt Keren David och Cat Clarke. Chris Riddell i egenskap av politisk karikatyrtecknare. Och Sally Gardner med Celia Rees och Nicola Morgan.

Keren David, Another Life

Sedan var det Dotterns höjdpunkt, när Frank Close inte pratade ensam, utan fick sällskap av Peter Higgs (Higgs Boson), och det var inte utan att man kände att det var speciellt. T o m för icke-astrofysiker. Samma kväll stack hon och lyssnade till Michael Palin, medan jag tog Neil Gaiman med Chris Riddell, igen.

Tidigare samma dag hade vi plåtat Gordon Brown, så det var en dag för storkändisar. Han kom in bakvägen, med en SÄPO-typ stående vid grinden. Nästa dag hoppade vi över Alexander McCall Smith, för det kändes jobbigt, och gick bara till Sven Lindqvist.

Ledig dag, som tillbringades med att städa Sonens nya lägenhet, som vi lånade innan han flyttade in. Det blev t o m bredband installerat den dagen, så att vi till slut inte behövde gå på restaurang för att få wifi.

Charlotte Square

Patrick Ness pratade med Keith Gray, i en diskussion som slutade med att Keith sa ‘will you marry me?’ fast inte på det viset man kunde tro. Patrick hade fått rätt att gifta folk.

Philip Ardagh and victim

Skulle haft en ledig dag till, men blev bjudna på ett bokprisparty. The Kelpies Prize skulle delas ut, och det är ett pris som går till mest lovande manuskript, så det är en stor grej för opublicerade författare.

I lördags hamnade vi på skotska parlamentet för en debatt om hur man får unga att läsa (mera). I rent oförstånd råkade Dottern och jag få med oss våra Swiss Army-knivar in, men som tur var upptäckte ingen det. Sedan sprang vi vidare till Lee Weatherly som pratade om änglar. Skulle sedan hem, men gick på en Amnesty-läsning i stället, eftersom Steve Cole och Joanna Nadin var med. Ovanligt med flera barnboksförfattare på samma gång, på något så allvarligt.

Steve Cole and fan

Sista dagen var vi uppe tidigt för Michael Grant, och för att kolla in Steve Coles Spiderman-kostym. Han bar den med kilt ovanpå. Efter Peter Englund stannade vi sent för att Dottern skulle få höra på Doctor Who med Steve och Jenny Colgan. Jenny fixade en biljett till detta utsålda evenemang, trots att hon inte kände oss…

Sedan åkte vi hem. Och då har jag ändå inte gjort en lista på alla som vi ‘bara såg’ eller bytte några ord med. Jag känner mig mätt på kändisar och andra, och kommer säkert att stå mig i flera veckor.

Annonser

Det var (inte) bra

Av någon underlig anledning tycker jag att böcker ska vara bra. Åtminstone de böcker jag läser. Andra kan ju ligga där och vara lite dåliga om de så vill, bara de inte stör mig. Livet är helt enkelt för kort att slösa bort på halvbra böcker, när det finns massor med bra man kan välja.

Tyvärr är det ju så att man måste testa en del innan man ger upp. Jag blir bortskämd med alla recensionsex jag får hem. Om det var så att jag skulle gå ut och köpa, eller på annat sätt göra mig av med pengar på böckerna, är det en hel del jag aldrig ens skulle släppa in i huset.

Och då ska man nog tänka som så att de inte ska få ta min lästid heller. Igår morse startade jag en som verkade OK när författaren bad mig att recensera. (Och bara det är ju jobbigt. Svårt att säga nej. Svårt att låta bli att läsa. Och lika hemskt att behöva säga att man inte gillade boken.) Men femtio sidor in ansåg jag att den var nog ‘bara’ en kärleksroman. Visserligen med lite annat i receptet, men inte tillräckligt. Och dessutom saker som inte stämde, så möjligen hade hon glömt att tänka igenom allt.

Sedan fortsatte jag med en annan, som jag hade förhoppningar om. Men idag, med nästan hundra sidor avverkade, får den gå och ställa sig i skamvrån med den första. Efter en kvarts bok vill jag att den ska locka mig, verka lite bra, och så. Denna var en översättning, så det är svårt att gissa vilken effekt det haft. Lite bristande logik dessutom, precis som den första boken. Och mest kärleksroman, den med.

Efter två missar valde jag del fem av Michael Grants Gone serie. Då vet jag i alla fall vad jag får. Fear verkar lika bra som de andra, och nu är det bara en bok till och sedan vet vi vad som faktiskt hände när alla vuxna försvann.

Barry Hutchison, The 13th Horseman

Före dessa besvikelser läste jag en fantastiskt bra bok. Min första bok av Barry Hutchison, som heter The 13th Horseman. Vansinnigt rolig och lite av en Terry Pratchett-sort. Har varit medveten om Barry ett tag, men inte kollat in hans serie Invisible Fiends, eftersom de böckerna t o m skrämmer Barrys lille son, vilket han tycker är bra… Men själv är han skraj för ekorrar, så han har verkligen ingen rätt att säga något.

Lustigt, förresten, hur samma sak dyker upp i flera böcker på kort tid. Läste en bok i förra veckan om Digerdöden. Bra, men inte direkt upplyftande. Sedan recenserade jag ett par böcker av Ann Turnbull som jag läst för längesedan, och de hade pest i sig också. Och så kom jag till Barrys bok, där han t o m har en gubbe som heter Pest. Så nu har jag pestat nog för ett tag.

Och den där jag berättade lite om för att par veckor sedan; ja den visade sig vara en av de bästa böcker jag läst. Code Name Verity av Elizabeth Wein. Den där sortens bok som vill bli omläst ganska så omedelbart.

Och då kan man absolut inte slösa bort sin tid på fel böcker.

Eldsjälar

De finns, men inte överallt. Tony, som just har övertagit den bokhandel han jobbat i under många år, är en eldsjäl. Jag har länge hört talas om Pritchards of Formby, men har aldrig varit där. Formby ligger strax norr om Liverpool och är ett ganska välmående samhälle.

Många många författare har varit där och har bara bra saker att säga om Tony, som älskar barnböcker. Han t o m läser dem! Nu har han startat Formby Books i en mindre affärslokal efter att Pritchards stängde (svårt att konkurrera med amazon).

Han arrangerar en väldig massa evenemang. Så många att man undrar hur han hinner och orkar. Allt är inte perfekt, men kärleken till böckerna finns med hela tiden. Och inte är han fisförnäm som vissa, som inte ska nämnas.

Sefton ScareFest

Var på en tidig Halloween-tillställning igår kväll. Sex författare ställde upp, och gjorde skolbesök under dagen och var sedan med på en tretimmars grej i Seftons stadshus på kvällen. Så det blev rätt många hundra barn som fick sig till livs en eller flera författare.

Jag har läst böcker av Philip Caveney och Jon Mayhew tidigare. Har träffat Barry Hutchison och Joseph Delaney, medan Tommy Donbavand och Curtis Jobling var nya bekantskaper. Barry avslutade och gjorde det som den komiker han skulle kunna vara. Bajs. Ekorrar. Kul.

Neil Gaiman i Edinburgh

I år var Neil Gaiman i Edinburgh ganska länge. Trodde först vi skulle missa honom helt, men sedan visade det sig att han var kvar och gjorde extraföreställningar. Tror det berodde på att hans fru gjorde något på Edinburghs Fringe-festival, och han var där med henne.

Neil Gaiman: 'My God, is that the Bookwitch!'

Bilden är från hans signering i bokhandeln på festivalen. Sedan var Dottern och jag på ett privat evenemang i kryptan (!) under en kyrka i Princes Street Gardens i lördags kväll. Han läste en novell från en tidigare samling och blev intervjuad av Vanessa Robertson som äger Edinburgh Bookshop och som ordnat kvällen.

Sedan signerade han böcker och pratade med sina fans hela kvällen. En rolig blogg om hur det var finns på författaren Barry Hutchisons websajt. Dottern och jag åkte faktiskt ‘hem’ tidigare, för vi tyckte det var lite trångt där, trots att det var en liten tillställning.

Men vi var nöjda ändå.

Sover inte, men bloggar

Det blir bättre när jag sovit lite mer. Är ganska säker på att en dag eller två till, och så har jag tid. Att sova. Eventuellt också att tänka. Vilket nog kan hjälpa.

Ducks

Har i bloggande stund avverkat tre dagar på Edinburgh International Book Festival, EIBF. Det har inte ens regnat, än. Ankorna saknar vatten. Men det kommer nog.

Programmet är lite av en Who’s Who. Men alla har ju inte samma intressen, så en persons storfavorit är en annans “har aldrig hört talas om”.

Jag startade med Garth Nix, som är här från Australien. Har aldrig läst honom, men han var en rolig talare, som ljög friskt från början till slut. Och trots sitt digra schema hann han skaka hand med häxan. Under tiden hittade Sonen (som är första veckans fotograf) Philip Pullman och Carol Ann Duffy, vår Poet Laureate.

Själv sprang jag på Eleanor Updale, Nicola Morgan och Sally Gardner, och senare Meg Rosoff före hennes föredrag. Senare på dagen lyssnade jag till Sophia Jansson, och därefter hade vi vår intervjutid med Sophia.

Eleanor Updale and Sally Gardner

Andra dagen var en aning kortare, och vi inledde med Sally Gardner och Eleanor Updale. Satt med Linda Strachan, som är där för det mesta, eftersom hon bor nära. Det var stor fotosejour med Cornelia Funke innan hon pratade i stora tältet. Medan jag lyssnade till henne hittade Sonen Mairi Hedderwick och lite annat folk.

Själv såg jag Judith Kerr på väg till sitt evenemang, medan jag gick för att höra Barry Hutchison, som jag inte visste mycket om alls, men som var hemskt rolig.

Simon Callow

Dag tre var ännu kortare, som tur var. Fick Nicola Morgans biljett till hennes slutsålda föredrag om thrillers för tonåringar. Hon var så blodtörstig att jag nästan trodde jag behövde gå ut. Men det blev inget svimmande i raderna som tur var. Jag fann Linda Chapman i signeringstagen medan jag sprang efter mitt te. Hittade även skådespelaren Simon Callow utanför presstältet, så passade på att plåta honom.

Avslutade dagen med Keith Gray och en australiensare till, Tohby Riddle, som pratade om böcker för tonårspojkar. Flickor har tillräckligt med böcker, tycker de. Håller nog med, men måste erkänna att jag inte fattade ett ord av vad Tohby pratade om. Väldigt metafysiskt, tydligen. Bob Dylan och bron i Sydney och så.