Etikettarkiv: Bloody Scotland

Grannen

Det blir inte så ofta jag pratar med grannen på nummer tre. Ett hej när man passerar, kanske. Men häromdagen hade han precis varit ute och vallat tvillingbarnbarnen, som fortsatte sova i sin vagn, och han själv satt i solskenet utanför huset. Till slut blev det en hel halvtimme om både det ena och det andra, tills Den Bättre Hälften kom ut och räddade mig.

Ett av samtalsämnena var nordiska deckare, som han tydligen gillar skarpt. Speciellt Jo Nesbø. Jag ‘kände mig tvungen’ att säga att jag inte delar hans entusiasm, och hur jag gick efter 20 minuter när Jo var i stan för några år sedan. Grannen var nog mest chockad över att hans favorit varit här utan att han visste om det. Jag berättade om stans årliga deckarweekend, Bloody Scotland, och det hade han inte haft en aning om…

Vilket var synd, men nu har jag sett till att han har skrivit upp nästa år i sin almanacka, samt varnat Bloody Scotland att det faktiskt finns intresserade människor som helt missat all reklam.

En annan författare han gillar visade sig vara Lars Kepler, så jag sa att jag intervjuat dem en gång i tiden. Tydligen visste han inte att jag bloggar om böcker heller, så efteråt gick han in och läste intervjun. Jag blev lite orolig, och var tvungen att kolla själv, men den var inte så dålig som jag trodde.

Och sedan ville han ha förslag på andra nordiska mordiska författare han kunde tackla. För han tycker det är så roligt att läsa alla de där ortsnamnen och kolla var de ligger och gissa hur man uttalar dem… Men det är svårt att ge folk listor, för man vet aldrig hur mycket annat de läst. Så min lista innehöll självklara namn som Håkan Nesser och Henning Mankell, och dem hade han redan läst, så klart. Men en del andra namn var tydligen nya. Jag drog till med Christoffer Carlsson, och så oroade jag mig för att han inte skulle finnas på engelska. Men det gör han.

För att komma iväg, erbjöd jag honom att läsa Sonens översättning av Andreas Normans En Rasande Eld. Så kanske det kan bli en ny fan här intill.

Andreas Norman

Men det är ju skönt att veta att ens grannar läser, även om det är Jo Nesbø. Alla behöver inte tycka som jag. Inte jämt, i alla fall.

Annonser

Författare och bussar

Svenska bussar tycks fortfarande komma i tid, så man kanske inte säger vad man säger här? Dvs, man väntar i evigheter på en buss, och sedan kommer det tre på en gång.

Så känns det för mig just nu, fast med författare. Manchester tycks flöda över med stora namn under en vecka eller två. Och detta innan jag riktigt hunnit hämta mig efter Bloody Scotland, en boklanseringsresa till London med övernattning samt en tur till Skottland till för att flytta på Sonen. (Han liksom stod i vägen…) Passade t o m på att kolla in en gammal kyrka i sällskap med Helen Grant, bara för att det är roligt att träffas.

Manchester Literature Festival står för dörren, och på måndag har jag två evenemang på samma dag, men inte på samma ställe. Tyvärr. Men det blir säkert bra. Sedan följer det flera till under veckan och till slut blir det en paus på en vecka före finalen med en familjebokdag.

Redan i morgon ska jag in till Waterstones för att höra Chris Riddell prata om att illustrera, och kanske om att skriva, böcker. För det gör han så bra så.

Jag var på Waterstones för tre dagar sedan också, då för att intervjua Teri Terry som var i Manchester för att charma bibliotekarier. Efteråt samlade Teri ihop en grupp nordliga skribenter för lunch på mexikansk restaurang. I London händer det saker jämt, men folk i nordväst blir glada när de kan samlas då och då och skvallra om vad som händer. (Alltså är det fel att bli bortskämd.)

Ja, och i London var jag i början på förra veckan när Candy Gourlay hade party på ett bibliotek för att lansera sin nya bok, Shine. Dit kom det högvis med barnboks-författare. Efteråt bjöd hon hem till sig på mat och dryck, och det var verkligen skönt att kunna sitta ute i en vackert upplyst trädgård sent på kvällen i behaglig temperatur (för slutet på september). Några av oss gick aldrig hem, utan inkvarterades i olika rum för hemtransport påföljande dag. Själv fick jag äldste sonens säng (fast han var inte i den).

Och nu är det dags för filmpremiär på How I Live Now!

Blodigare än väntat

The Albert Halls

Man lär så länge man lever.

Det blev en jobbig men mestadels rolig snabbhelg i Stirling. Nästa gång ska jag ha en vilodag före och en efter. Var helslut. Kom nästan inte ur sängen på måndagen när jag skulle åka hem. Yr och svimfärdig på samma gång.

Kanske det var Jo Nesbø-effekten. Hade väntat mig en charmig och intressant bästsäljande norrman. I stället blev det så tråkigt att jag reste på mig och gick efter mindre än halva tiden, och jag brukar vara rätt tålig. Som en vän till mig som såg honom på samma turné sade, han var en ‘arrogant tit.’ Och hon var en fan. Det hann inte jag bli, som tur var.

Mons Kallentoft såg jag inte röken av, men hittade Arne Dahl ett par gånger, samt bytte några ord med honom som hastigast när vi båda varit på andra events.

Stuart MacBride, Val McDermid and Craig Robertson

Det absolut bästa var Stuart MacBride (som jag bara läst en dyslexi-vänlig bok av, vilken var trevligt kort, för annars hade jag inte vågat fortsätta) som snackade med Val McDermid i en timme. De skämtade och hade sig, och det var nog ingen som ville gå när det var slut. Det är underhållning, det!

Linda Strachan and Sophie McKenzie

Första evenemanget var ungdomsböcker med Linda Strachan och Sophie McKenzie, och de bevisade att man inte behöver vara vuxen för att få bra böcker. Linda har en mordbrännare och Sophie en terrorist i sina senaste böcker, och deras små smakprov fick nog alla att vilja läsa mer.

James Oswald

Tyvärr hade Eoin Colfer fått ställa in i sista minute, och han ersattes av Skottlands nya deckarsensation James Oswald som fick prata med Colin Bateman. Det blev ju inte hel-irländskt på det viset, men James var intressant. Han gav ut sina första två deckare som eböcker och sålde flera hundra tusen ex innan han fick ett kontrakt med Penguin, och fick sin bok vald av Richard and Judy på teve. Han köpte en traktor för pengarna…

Stuart Neville

Mitt sista event var med Mark Billingham, som jag inte kände alls, och Stuart Neville, som nästan visste vem jag var, i alla fall. Nu vill jag läsa Marks böcker, men hur ska jag hinna med det? Han är redan på bok 14. Köpte faktiskt Stuarts nya bok, som jag hört en massa bra om. Ratlines är baserad på fakta om nazisterna i Irland efter andra världskriget.

Bloody Scotland bookshop on a Sunday morning

Jag köpte totalt tre böcker, vilket inte är dåligt för någon som i princip aldrig betalar för böcker. Nej, det blev två inköp. Den tredje boken fick jag av Colin Bateman för att jag är så snäll. Eller något sådant. Den Bättre Hälften har redan läst James Oswalds bok, som utspelar sig i Edinburgh. Räknade ut att hans detektiv måste bo granne med Sonen. Åtminstone en vecka till, innan Sonen flyr därifrån.

Alex Gray, The Swedish Girl

Skandanaviska (sic) mord

Ja, usch ja. Blev lite missförstådd när jag påpekade för Bloody Scotland (deckarfestival i Stirling i september) att de kunde fundera lite mer på sin stavning av ordet skandinavisk före de skickar ut sitt newsletter. De bad om ursäkt (för de trodde jag blivit förnärmad av någon anledning…) och ändrade sedan på ett av tre felstavade ‘skandanaver.’

Själv bryr jag mig inte om det, men ansåg att en festival för skrivande och läsande av böcker ska kunna stava. Och gör man samma fel tre gånger så är det inte tyrkfel, utan  bristande kunskap.

Men, i alla fall, så ska denna nya skotska festival ha rätt många nordiska deckarförfattare med i år. Sist tror jag bara det var Yrsa Sigurðardóttir. Och det är ju trevligt. Jag sitter och kollar diverse program för att se om jag ska sammanstråla med folk i Edinburgh i augusti eller i Stirling några veckor senare. I Manchester blir det tydligen inte, eftersom Jo Nesbø är där samma dag som Bloody Scotland börjar, dit han anländer dagen därpå.

Försökte säga på facebook att jag egentligen inte vet så mycket om nordiska deckare, men blev inte trodd. För är man nordbo så vet man givetvis allt om detta. Sade att jag bara läst Jos Doktor Proktors Pruttpulver, men blev fortfarande inte trodd. Och Arne Dahl gav jag upp efter första teveprogrammet. Fast folk sade att det blev bättre sedan.

Barry Forshaw and Yrsa Sigurðardóttir

Läste Barry Forshaws bok Nordic Noir, om samma ämne, tidigare i år. Han var med i Stirling förra hösten, och jag pratade lite med denne expert på nordiska mord. Det är lustigt hur folk blir experter nästan av en händelse. Man råkar läsa rätt sak, som blir populär, och sedan bara fortsätter det, och man kan skriva artiklar och böcker och bli intervjuad på teve.

Själv har jag fått reda på att Andreas Normans En rasande eld relativt snart kommer ut på engelska (Into a Raging Blaze). Frågan är om den kan bli nästa Stieg Larsson, och om den räknas som deckare eller thriller. Har bara läst början än så länge, men hoppas hinna med resten nu i sommar.

För jag behöver ju inte vänta på översättningen.

Blodig tripp

Ska strax jaga iväg till ett tåg igen. Det är dags för Bloody Scotland, som låter så mycket vitsigare på engelska än när det blir Blodiga Skottland. För då kan det ju inte på samma gång låta som Jävla Skottland. Och det är synd, för ordvitsar är intressanta.

I alla fall så ska Skottlands egna deckarweekend gå av stapeln fredag till söndag i Stirling, och såsom Den Bättre Hälftens uppväxtort kunde det inte passa bättre. Jo, jag kunde vara mindre trött, och fotografen kunde låta bli att ha influensa. Men bortsett från det, så…

Stora namn som Ian Rankin och Val McDermid kommer. Och andra mellanstora namn och många smånamn i den skotska mördarvärlden. Det blir säkert trevligt. Hoppas jag.

Speciellt som Donna Moore har planerat att fylla 50 och gör det i Berlin och inte kommer alls och har föreslagit att jag ska blogga åt Bloody Scotland. Och jag sa ja, för man blir smickrad, men sedan undrar man om det blir för mycket och om ork finns till så mycket skriv.

Vi får se. Ska göra vad jag kan. Har jag tur kommer jag åtminstone fram.

Och så har jag blivit lovad en dammsugare till Sonen, som är trött på en smutsig lägenhet, av en förlagsredaktör/författare. Ska bli ‘kul’ att se hur man gör med yrkesmördare runtomkring en och en dammsugare i hälarna.