Etikettarkiv: Bok & Bibliotek

Mässtider

Nio år efter senaste Bokmässebesöket var jag tillbaka i Göteborg. Och för att vara ärlig var det bara för Meg Rosoffs skull. Inte för att det inte är bra där, för det är det. Men det är så jobbigt att jag kände jag ville åka hem så fort jag kommit dit. Man får skylla det på hög ålder och allmänt dålig ork.

Men jag hade ju tjatat om Meg för Bok & Bibliotek, och om Bokmässan till Meg, så när de tu till slut skulle mötas behövde jag liksom vara med.

Meg Rosoff at Vi Läser in Gothenburg

Och efter att ha sett listan på Megs programdeltagande, blev det bara att avbeställa en del andra författare, för skulle jag stolpa efter, så skulle jag. Fast sedan visade det sig så klart att hon hade ännu mer på programmet än min lista sa.

Jag sprang på Meg och hennes ledsagare Helen från ALMA redan före första programpunkten på torsdagen, så vi pratade lite, kollade in foton på hennes mobil, och det visade sig att Helen hade träffat Sonen i maj. Jag var så på hugget att jag t o m satte mig på första raden för första pratet (men det fortsatte jag förstås inte med), och sedan hängde jag på och gick runt på ett par program till, och hann snacka mer med Meg i pausen medan hon slurpade i sig en blåbärsdrink. Den var så skär i färgen att jag kom att tänka på Philip Pullmans rosa glass 2005.

Med presspasset runt halsen kom jag även in på Megs seminarie, fast kön till Patti Smith i rummet bredvid gjorde det lite svårare än det borde varit. Den Nya Bibliotekarien kom och satt bredvid mig, vilket är en av de många trevliga sakerna med Bokmässan; detta att man hittar folk man känner.

Meg Rosoff at Piratförlaget in Gothenburg

Efteråt kopplade jag av med en aning fysik, med Christophe Galfard och Ulf Danielsson. Det var faktiskt nio år sedan jag först träffade Christophe, också, och han ser precis lika ung ut som då, och kan t o m prata ‘lite’ svenska.

Medan jag samlade ihop mig över en mycket åldersstigen lussekatt (förra årets, från Dotterns frys, två dygn tidigare), kom Meg strosande, i förhoppning om att hitta sitt hotellrum så hon kunde ligga ner ett tag.

Och nästa morgon råkade jag sitta på samma plats, när hon kom och ville ha sällskap över en kopp kaffe. Så till slut blev det en skär drink för mig också, och den var förvånansvärt osötad. Jag försökte sedan orientera oss fram till Brombergs monter, och lyckades nästan.

Lämnade Meg där och sprang vidare till ett seminarie med Chris Haughton; en irländare som gör fina bilderböcker, och även designar rättvisa mattor och annat. På vägen råkade jag springa förbi Skolkompisen med Den Nya Bibliotekarien och Pizzabella, som alla stod och åt en tidig Thailunch. Själv åt jag min medhavda macka inne på seminariet, som de flesta andra.

Direkt till ytterligare ett seminarie, med Jonathan Stroud, som pratade med Lotta Olsson om sin Lockwood-serie, och Mats Strandberg som skriver rysare som utspelar sig på Finlandsbåtarna… Det var min andra programpunkt med Jonathan, som hade ett miniseminarie dagen innan också.

Mats Strandberg, Lotta Olsson and Jonathan Stroud

Efteråt var det spring direkt till ett monterframträdande för Meg, där jag hade bestämt träff med både Pippi och Skolkompisen. Den senare ville absolut inte bli introducerad för Meg, så hon stack, och det blev bara Pippi som fick heja på ALMA-vinnaren.

Sedan bjöd hon mig på te med kanelbulle (Pippi, alltså) och vi satt och skvallrade så där lagom, om väskmordet och om ärkebiskopar och annat.

Därefter var det mer än dags att gå och vila upp sig och bara göra ingenting. Men roligt hade det förstås varit. Och tänk att Meg äntligen fick sin Göteborgs-inbjudan och att alla var så glada att se henne. Inte bara jag. Och hon fick dra historien om sin sexiga hästbok flera gånger. De gillar den. Och svenskarna är tokiga i Den Jag Var.

Läs den. Och alla de andra.

Meg Rosoff!!!

Meg Rosoff

Ja, milda makter! Vad glad man kan bli.

Ni vet den där effekten som folk som adopterar ett barn ofta erfar; det blir ibland en eller flera hemgjorda bebisar också.

Jag har väntat på att Meg Rosoff skulle komma till Sverige i så många år att jag faktiskt kommit fram till att det nog aldrig blir något. Och då kopplar man av. Vi åt middag för ett par veckor sedan, Meg och jag. Tillsammans, menar jag (vi äter annars middag de flesta dagar). Och hon suckade över det faktum att det aldrig bidde någon bokmässa för henne, trots att jag tjatat så förgjordat.

Och så går hon och får Astrid Lindgren-priset två veckor senare. Jag bara säger. Det blir åtminstone en tripp till Stockholm (jag har kollat, och hon tänker komma), och nog sjutton skulle Bok & Bibliotek kunna locka till sig Meg i september också? Väl?

Lite lustigt att priset kommer just som Meg lämnat barnboksvärlden bakom sig. Hon har fått nog, och har nu en vuxenbok ute. Så länge hon skriver bryr jag mig inte om vad det blir. Gammal eller ung, allt är bra.

Jag har alltså haft helt rätt alla dessa år när jag sagt att hon är den bästa. Min blogmother. Vore det inte för Meg, vore vi inte här idag.

Wow, som man säger när man är överväldigad.

Mässa?

Folk har tydligen kategoriserat mig som typen som kan hittas på bokmässan så här års. Inom loppet av några timmar fick jag förfrågan från flera personer som gärna skulle träffa mig i Göteborg, om jag nu skulle dit.

Men det skulle jag ju inte. Tyvärr.

Programmet ser bra ut, men inte så skräddarsytt för min del, som de brittiska festivalerna. Om jag mest vill höra engelskspråkiga författare, och helst barnboksförfattare, blir det inte lika stor utdelning i Göteborg som i Edinburgh eller Cheltenham eller Bath. Eller på hemmaplan, i Manchester.

Tänker ibland att jag borde åka vart fjärde år eller så, för balansens skull, men så är man slut efter allt det andra. Och så är det dyrt att bo. Men seminarie-salarna är bättre i Gbg. Toaletterna är sämre. Mer köer, och mer trafikstockning, så att säga. Finare soffor att vila i. Men ännu (tror jag) inte gratis internet.

Såg att Bananpojken ska vara där i år. Kunde varit roligt att kolla in honom, men jag har inte läst någon av hans böcker. Ulf Stark är där, men han är här på tisdag. Så vi får en del, vi också.

Jag brukar säga att det år de bjuder in Meg Rosoff åker jag. Oavsett hur jag har det. Hon pratade om det igen bara för ett par månader sedan, och sa att hon vill dit. Kan inte fatta varför de inte ber henne komma.

Ahmet Zappa

Det drar lite grann. Men inte nog.

(Så här bloggade jag för fem år sedan. Där finns en sju åtta inlägg i rad, om ärkebiskopar och grava accenter och annat väsentligt. Bilden t v är Ahmet Zappa, som var en trevlig bekantskap och som jag inte kunnat stöta på varsomhelst. Fick jobba för att komma fram för en autograf, för man hade ju fler köer att stå i, men det gick eftersom Ahmet var samarbetsvillig.)

Eller bokmässan i Göteborg?

Glömde faktiskt att beställa, eller ens ladda ner, programmet för årets bokmässa i Göteborg. Men jag ska ju inte dit, så det kvittar.

Men så kom det lilla engelska programhäftet som de brukar skicka till mig, såsom varande en aning utländsk. Bläddrade i det och kände att kanske… Fast det ska jag ju inte. Det sista jag behöver är fler bokresor. Vad jag verkligen borde ordna är behandling mot bokgalenskap. Om det finns.

För man måste lära sig att säga nej.

Nej. Tack.

Därmed inte sagt att det inte skulle vara trevligt. Dottern sa att jag fick. Jag påpekade att två veckor efter Bloody Scotland i Stirling kommer jag inte att vara människa till att åka ut igen.

Färdigmässat?

Hur var det för er? Bokmässan, alltså?

Jag hade gärna åkt, men när tid och ork och pengar brister så avstår man från en del. Det tog många år innan jag först kom iväg till bokmässan, och det krävdes att Philip Pullman skulle dit, och att jag fick en vansinnig idé.

Ville ta Sonen med mig för att se PP, och det var en fredag och en skoldag. Men annars skulle det nog gå bra. Han skulle antagligen gå på en viss gymnasieskola, men man kunde inte säkert veta det i juli när biljetter och annat skulle fixas.

Så jag mejlade rektorn och sa att Sonen eventuellt skulle komma in på hans skola. Och om det var så att han gjorde det, skulle rektorn ha hemskt mycket emot att Sonen tog ledigt en dag i början av terminen? Och jag vet att man inte ska göra det och jag är vanligen en God Mor och allt det där.

Vi fick ledigt! Rektorn tyckte det lät väldigt trevligt och nyttigt, och när det väl begav sig var hela lärarkåren intresserad av Sonens öden och äventyr.

Och sedan gick det som det gick. Vi ‘råkade’ få en intervju med PP, så vi satt på planet till Landvetter och filade på bra frågor. Kom fram mitt i natten till Skolkompisen och lånade hennes kamera. Vi ägde inte ens en digital kamera! Och sedan upp i ottan för tåg till Gbg och bokmässan.

Philip Pullman Speaks

Allt var underbart, tyckte Sonen och jag med. Gratiskassarna man får för det dyra biljettpriset var trevliga. Första seminariet var bra. Sonen fick in första frågan där. Sedan sprang vi till mötet med PP.

Mycket bra intervju. Efter den svävade vi nog fram på små bokmoln. Resten av de tre dagarna var också bra. Minns inte detaljerna längre.

Avslutade med söndagslunch hos Nya Kusinen, som sedan körde oss till Landvetter och på det viset kom man hem på fyra timmar från deras lunchbord till egna middagsbordet.

Philip Pullman (and ice cream) signs

Det är den färgmatchade glassen jag tycker är så fantastisk…

Göteborg eller Edinburgh?

Föralldel, det måste inte vara en antingen eller situation. Man kan ta båda, eller ingen. I år vet jag inte riktigt hur jag vill ha det. Pippi frågade som vanligt om jag kommer till Bokmässan i år. Trodde inte det då, men programmet ser OK ut. Får se hur det går med stress och tid och finanser.

Klas Östergren i Edinburgh 2009

Vande mig vid att det kom rätt många engelskspråkiga författare till Bokmässan, för det är det jag i första hand vill ha, bakvänd som jag är. Men de senaste åren har det varit mera tunnsått, och samtidigt har jag hittat fler och fler brittiskbaserade bokfestivaler. Man kan inte göra hur mycket som helst, även när man är en duktig häxa.

Nu har programmet för Edinburghs bokfestival publicerats, och det finns givetvis en hel del där. Men, det ser ut att vara mycket färre evenemang med barnboksförfattare i år. Och det är ju det jag vill ha. De som jag helst vill se är rätt utspridda över de två och en halv veckorna, och det innebär logistikproblem. Fast det kan man väl lösa på något sätt.

Jacqueline Wilson i Göteborg 2006

Skolprogrammet i Edinburgh ser nästan mer lockande ut än det allmänna. Funderar redan på hur jag ska förklä mig till en skolklass och smita in.

Sophia Jansson och Alexander McCall Smith finns med på båda. Sedan var det då resten. Ska lusläsa lite och skriva på papperslappar och se hur det blir med pusslandet.