Etikettarkiv: Cathy Hopkins

Översättartankar

Upptäckte att jag hade mer att säga om översatta böcker.

Bortsett från eventuella puritanska tankar man kan ha om att det är bättre eller finare att läsa på originalspråk, så räknar jag inte med att en roman förändras så hemskt mycket på ett annat språk. Och om den gör det; är det oundvikligt för det andra språket kan bara inte förmedla samma känsla, eller beror det på översättaren? Och är det då en smaksak för denne, eller är de inte så bra på ursprungsspråket? Eller för den delen, det språk de översätter från. (Lärde mig av Sonen att hans översättningar från skandinaviska språk till engelska ofta används av översättare i resten av världen, för det är enklare. Och då behöver man ju veta om man kan lita på den versionen.)

För en del år sedan läste jag en hel trilogi – av Rachel Ward – på svenska, för att hon inte visste vad att göra med de svenska böckerna hon fick, och skickade dem till mig. Och bortsett från den där känslan att det ju inte var riktigt klokt, så tyckte jag om böckerna – vilket väl var Rachels förtjänst – och översättningen kom inte i vägen för handlingen. Eller det tyckte jag, utan att ha läst böckerna i original.

Minns att mina snabbdykningar i svenska versioner av Meg Rosoffs böcker, samt ett par av Cathy Hopkins, som jag redan läst på engelska, ledde till tanken att de kändes rätt så bra, men som svenska tonårsböcker. Dvs skrivna med svenska tonåringar i tankarna, och det var nog ett stilval av översättarna i de fallen.

Började läsa en översatt vuxendeckare i veckan, från engelska till svenska. Räknade med att den skulle vara helt OK. Men jag stördes snart av känslan att det blivit en lite annan stil på boken än den skulle haft i original. Personerna, åtminstone mannen, lät otrevligare än jag skulle velat. Han flinade, t ex.

Fast jag vet faktiskt inte längre exakt vad flina står för. Men i mitt huvud ville jag inte att han skulle flina.

Kommer däremot ihåg nu att jag tror att barnen i Femböckerna flinade ibland. Då led jag inte av det, och nu undrar jag om det helt enkelt inte finns ett bra ord för engelska ‘grin.’ Och jag är fullt medveten om att just Enid Blyton helt förändrades i översättning, men det är till stor del för att vi svenskar inte har deras snobbiga övre medelklass-inställningar till de ‘lägre’ klasserna.

Och det sägs ju att Gabriela Mistral fick Nobelpriset för att översättningarna var så bra.

En ny intervju

Här kommer en nästan alldeles färsk intervju, lagom till semestern.

Jag är lite bakvänd av mig, för jag har suttit och tänkt på att intervjua Cathy Hopkins i över tre år. Men det är ju så med det som verkar lätt, att det bara inte händer.

Cathy har precis fått ut en ny bok som är den första i en ny serie, och i samband med publiceringen gjorde hon en miniturné som förde henne till mina trakter. Och då bestämde hon och jag att nu skulle vi verkligen träffas och få intervjun gjord.

Hennes nya bokförlag hade bokat in henne på ett snofsigt hotell i ett finare område nära mig. Så här efteråt tycker jag nog att hotellet var i tillgjordaste laget. Man kunde knappt komma in utan att trycka på knappar, som fick grinden att öppna sig. Och att komma ut igen var inte lätt.

Jag vet att Cathys böcker finns på svenska, och som hon säger är böckerna allra populärast i Danmark. Den nya handlar om en tjej vars pappa får ett nytt jobb som manager i ett dyrt och elegant lägenhetskomplex i London, och de måste flytta dit och bo. Låter bra, men det är inte alltid så roligt att vara barn till personalen, när lägenhetsinnehavarna är bland världens rikaste personer.