Etikettarkiv: Frank Cottrell Boyce

Edinburghs bokfestival 2018

Tack och lov att den är slut nu. Roligt som det är med bokfestivalen i Edinburgh, så tar den på krafterna. Mina sju planerade dagar blev till sist fem, utspridda så man nästan hann vila emellan.

Men lite bilder kan jag alltid bjuda på, och börjar med den av Candy Gourlay som jag såg när den blev tagen. Chris Close som ställer ut sina dagliga foton runt Charlotte Square, hade läst på om Candy. Visserligen hennes första bok, men i alla fall, och då ville han klart och tydligt ha en liten Candy som gjorde en high five med en stor Candy.

Candy Gourlay by Chris Close

Vi lyckades inte få foton på alla. Michael Morpurgo har varit sjuk, så gjorde sitt event, men signerade inte böcker efteråt, och därmed blev det inga bilder. Men minnet av hur han sjöng för sin franske illustratör har vi. Och han, Barroux, är fin att titta på, även om han som Dottern sade, var snyggare på avstånd.

Barroux

Frank Cottrell Boyce hade jag inte sett på ett tag, så det var kul att han kom. Rolig är han också. (Det var Frank som var med och skrev inledningen till London-olympiaden, med den fallskärmshoppande drottningen i sällskap med James Bond.)

Frank Cottrell Boyce

Och Philip Pullman är väl aldrig fel. Väntade till dagen före, för att se om de skulle ge mig en biljett till detta utsålda event, och det gjorde de. Och sedan gav jag biljetten till Dottern…

Philip Pullman

Tomi Adeyemi var en helt ny bekantskap; en nigerianska som bor i Kalifornien och som vet precis hur farligt det är att vara svart i dagens USA. Men hon var glad och pigg och mycket rolig, och hon lockade dessutom dit många svarta läsare, vilket tyvärr är lite för ovanligt.

Tomi Adeyemi

Andy Stanton är alltid populär med barnen. De köar länge och väl för hans event och för en signerad bok.

Andy Stanton

Ett verkligt bonus för mig var att få se Chris Riddell i bokhandeln, tillsammans med Marcus Sedgwick och hans nya hästsvans. Det är inte alltid man hinner prata med folk i sådana här sammanhang, men Chris är en gentleman som lägger märke till häxor i bakgrunden.

Chris Riddell and Marcus Sedgwick

De delade bord med Frances Hardinge, som vanligt elegant i hatt.

Frances Hardinge

Och när jag kollade vilka författare jag valt att ha med här, så blev jag irriterad på mig själv för att ha fler män än kvinnor, när det faktiskt är så att det finns fler kvinnliga barnboksförfattare. Så här är Sally Gardner, som alltid är färggrann, och alltid pratar lika intelligent om världen. Och så tackar hon alltid för ens stöd, vilket är trevligt.

Sally Gardner

Och sist, och nästan minst, är Jo Nadin som lyckas vara både damig och lite svärig och som skriver bra böcker. Den där ‘pärlhalsbandslooken’ är inte helt lätt att fixa till.

Jo Nadin

Annonser

”Framed” på svenska

Kan faktiskt inte låta bli att skriva lite mer om Framed, eller En passion för Mr Lester. Jag sa ju att den var bra. Hade bara lyckats glömma riktigt hur bra.

Det är en sådan där film där man sitter och ler på samma gång som man har tårar i ögonen. Hela tiden. I vanliga fall låter vi Den Bättre Hälften stå för tårarna, men nu när jag var ensam framför teven lät jag vattnet trilla relativt fritt.

Vet att jag sa att pojken Dylan var rolig, men hans syster Minnie slår honom med en hästlängd eller två. Hela familjen är underbar, och hela byn med, för den delen. Jag är väldigt förtjust i Robert Pugh, som spelade slaktaren. Han grät så bra. Och vi ”engelsmän” gillar förstås Eve Myles, eftersom hon spelar i Torchwood, och därmed är känd av alla.

Frank Cottrell Boyce 1

Frank Cottrell Boyce är ett geni. Han tror inte själv att han är rolig, men det är han, och det på ett synnerligen intelligent sätt.

För den som missade filmen, föreslår jag internet på det snaraste. Nu, t ex.

En passion för Mr Lester

Sätt på teven! Tisdag kväll på ettan, klockan nio. Fantastiskt bra och rolig film från fantastiskt bra och rolig bok. En barnbok, bör tilläggas.

Framed heter den på engelska, och jag tycker inte att En passion för Mr Lester låter intressant. Brittiskt tv-drama från 2009. Låter heller inte så skoj. Det var bara det faktum att jag såg att Trevor Eve och Eve Myles var med som fick mig att tänka till lite. Hade ju faktiskt sett de två tillsammans i något nyligen. Ja, för ett år sedan. Rätt så ”nyligt”.

Boken och filmmanuset är båda skrivna av Frank Cottrell Boyce, vilket gör filmen så mycket bättre. Boken har inte blivit yxmördad av en främling som inte vet vad boken verkligen handlar om. Jag har satt den på min Asperger-lista, för pojken som är huvudperson i boken, och alltså inte Trevor Eve, är rätt aspig av sig. Men rolig.

Framed with Eve Myles and Trevor Eve

Det handlar om en förväxling mellan stor konst och Ninja Turtles och ett bergrum i djupaste Wales. Och en ganska trevlig bensinstation i en lugn by. Lite tragik och mycket humor och aningen romantik, för det är ju film.

Dessutom gör Frank själv en roll på Hitchcock maner. Han är väl lite svår att hitta, så jag talar om nu att han är mannen på loppiset mot slutet.

Titta och njut. Läs sedan boken. Njut lite mer.

1 kg Artemis Fowl och lite frysta ärtor

Jag måste verkligen sluta skriva bloggar om böcker och mat. OK, jag vet att detta är en bokblogg. Det var inte så jag menade. Det var kombinationen ätbart och läsbart. Fast nu är det i alla fall grönsaker och inte kakor.

Findus in the kitchen

Bokhandeln vid torget i Varberg tänker jag främst på som inköpsplatsen för Findus. För tolv år sedan parkerade jag de ganska unga Glina hos Morbror L och gick ut på stan för att fixa en bouppteckning. Det var därför vi besökte Varberg den dagen. Som den fantastiska mamma jag trots allt är, stannade jag sedan till i bokhandeln för att se om jag kunde köpa någon present till Glina. Minns inte om det blev en bok till Sonen, men Dottern fick en Findus. En tyg-Findus.

Nu i veckan var vi åter i Varberg, och medan Dottern och jag fixade ett akut problem på Lindex, gick Den Bättre Hälften till bokhandeln för lite lugn och ro. Han upptäckte att de sålde böcker kilovis från en låda på trottoaren. 60kr kilot. De hade gott om bra böcker. Tyvärr, eller som tur var, behövde vi inga. Men hasta gärna dit för lite billig Artemis Fowl. Nu när den åttonde Artemis-boken precis kommit ut på engelska kan det vara hög tid att läsa nummer ett om man råkat missa den.

Books by weight

En annan affär som också har med ätande att göra är godisaffären. Vi går oftast dit varje år när vi är på besök. Första gången tyckte affärsinnehavaren att det var lite konstigt att jag pratade svenska med en unge som svarade på engelska (det var då, det). Han behövde en förklaring till vårt beteende. När vi pratat en stund, visade det sig att denne sydeuropeiske man hade ett förflutet i Salford, som ligger nästgårds till häxans hemmaplan.

Oj då, det blev visst lite sötsaker, trots allt.

En ny bokfestival

Det här var kul. Vi stapplade tillbaka hem efter tre dagars universitetsresande, Dottern och jag. Urtrötta, och med en bokfestival i Manchester dagen efter. Vi kände oss verkligen ”dagen efter”, men det gick.

Kevin Brooks

Cathy Cassidy

Steve Cole with chonster

Keith Gray and Adèle Geras

Det är ju inte var dag man har en splitter ny bokfestival på hemmaplan, och med stora namn inom barn- och ungdomsboksvärlden närvarande. Alltså släpade vi oss ur sängen en morgon till och iväg in till stan och Manchester Metropolitan University. Det första vi såg var kartongfigurer från Doctor Who, och det passade ju Dottern fint, så hon var genast gladare.

Morgonen började med Frank Cottrell Boyce som är väldigt rolig, men på ett lågmält sätt. Frank läste från ett par av sina böcker och svarade på frågor. Han läser så bra att även för oss som redan läst böckerna är det så att man bara vill att han fortsätter. Frank hade läst i en problemskola nyligen och där lät de honom inte sluta, för det tyckte det var så spännande. Bra betyg på en bok.

Sedan fortsatte vi med Steve Cole, som också skriver roliga böcker. Jag hade tyvärr glömt riktigt hur rolig han är ”live”, så det var mer än uppiggande att se honom hoppa omkring i en timma med barnen kiknande av skratt. Steve är en av Dotterns favoriter så hon t o m spelade in en video för att få njuta av hans ”dumheter” igen.

Eftersom en del evenemang gick omlott med varandra missade vi både Liz Kessler och Cathy Cassidy, men pratade med båda över lunch. Där dök de flesta andra av dagens författare också upp. På eftermiddagen lyssnade vi till Mary Hoffman och Adèle Geras prata om att skriva historiska och romantiska böcker för tonåringar. Mary gör mycket research, medan Adèle tar det lugnare och kanske läser en bok för att komma på rätt humör.

Som avslutning blev det en paneldebatt om framtiden för tonårsromanen med Adèle och Kevin Brooks och Keith Gray. Det är ju ett ämne som ligger många varmt om hjärtat, så både Mary och Cathy satt med och hörde på.

Innan vi gick hem hittade vi Carol Ann Duffy, vår nya poet laureate, som även är festivalens ansikte utåt, eftersom hon hör hemma i Manchester och hon bryr sig om barnböcker. Hoppas att festivalen återkommer nästa år. Det gör vi gärna.