Tag Archives: Henning Mankell

Grannen

Det blir inte så ofta jag pratar med grannen på nummer tre. Ett hej när man passerar, kanske. Men häromdagen hade han precis varit ute och vallat tvillingbarnbarnen, som fortsatte sova i sin vagn, och han själv satt i solskenet utanför huset. Till slut blev det en hel halvtimme om både det ena och det andra, tills Den Bättre Hälften kom ut och räddade mig.

Ett av samtalsämnena var nordiska deckare, som han tydligen gillar skarpt. Speciellt Jo Nesbø. Jag ‘kände mig tvungen’ att säga att jag inte delar hans entusiasm, och hur jag gick efter 20 minuter när Jo var i stan för några år sedan. Grannen var nog mest chockad över att hans favorit varit här utan att han visste om det. Jag berättade om stans årliga deckarweekend, Bloody Scotland, och det hade han inte haft en aning om…

Vilket var synd, men nu har jag sett till att han har skrivit upp nästa år i sin almanacka, samt varnat Bloody Scotland att det faktiskt finns intresserade människor som helt missat all reklam.

En annan författare han gillar visade sig vara Lars Kepler, så jag sa att jag intervjuat dem en gång i tiden. Tydligen visste han inte att jag bloggar om böcker heller, så efteråt gick han in och läste intervjun. Jag blev lite orolig, och var tvungen att kolla själv, men den var inte så dålig som jag trodde.

Och sedan ville han ha förslag på andra nordiska mordiska författare han kunde tackla. För han tycker det är så roligt att läsa alla de där ortsnamnen och kolla var de ligger och gissa hur man uttalar dem… Men det är svårt att ge folk listor, för man vet aldrig hur mycket annat de läst. Så min lista innehöll självklara namn som Håkan Nesser och Henning Mankell, och dem hade han redan läst, så klart. Men en del andra namn var tydligen nya. Jag drog till med Christoffer Carlsson, och så oroade jag mig för att han inte skulle finnas på engelska. Men det gör han.

För att komma iväg, erbjöd jag honom att läsa Sonens översättning av Andreas Normans En Rasande Eld. Så kanske det kan bli en ny fan här intill.

Andreas Norman

Men det är ju skönt att veta att ens grannar läser, även om det är Jo Nesbø. Alla behöver inte tycka som jag. Inte jämt, i alla fall.

Annonser

Svenskar till Edinburgh

Jag har snabbkollat programmet för årets bokfestival i Edinburgh. Mycket bra, som vanligt. Några få svenskar. Sven Lindqvist kommer för att prata om Myten om Wu Tao-tzu som precis ska publiceras på engelska.

Jag minns att jag läste den, för så där 40 år sedan och att den var förvånansvärt bra. Tyckte titeln var konstig, och hade därmed inte stora förhoppningar. Men det var ju en bok som man ‘skulle’ läsa på den tiden. Försökte leta efter boken idag, men kunde inte hitta den. Det är problemet med gamla böcker. De har en tendens att gömma sig. Kanske de blir sura pga för lite uppmärksamhet?

Peter Englund ska också vara där. När jag nämnde det för Sonen undrade han om det gällde hans bok om första världskriget. Var tvungen att kolla, och det var det. Inte konstigt, enligt Sonen. Tydligen är det hans handledare på universitetet som gjort den engelska översättningen. Small world. (Liten värld.)

Så ska givetvis Brita Granström göra sitt årliga besök på Charlotte Square. Kommer antagligen att missa henne igen. Kommer antagligen att vara där, men i så fall första halvan, ungefär. Hade tänkt att vila mig i år, men den är som en drog, den där festivalen.

Mer än en dryg vecka ska det dock inte få bli. Man blir utsliten nog av det. Jag satte mig och skrev ner höjdpunkterna i programmet, och har sedan gjort en synnerligen konstnärligt färgmarkerad gradering, och kommit fram till att det är början som är mest attraktiv i år. Som tur är håller Dottern med mig. Hon tror visserligen att hon skulle klara alla 17 dagarna, men jag vet bäst.

Så jag bromsar, för att gråt och tandagnisslan inte ska behöva inträffa.

Henning Mankell

Så här uppknäppt var Henning Mankell för några år sedan. Men sitter man i akademin har man kanske mer ordning på skjortknapparna.

Kriminella svenskar?

Läser svenskarna mer deckare än andra nationaliteter? Inte nödvändigtvis fler, men större andel deckare, alltså. Uppfödd som man är på deckare och speciellt idén att man läser deckare på semestern, gör att man tror alla andra är likadana. Men jag börjar undra om vi är lite mera kriminellt belastade, så att säga.

Just nu vore det lätt att säga ja till detta, när våra deckarförfattare sprider mord och elände över hela världen. Men bortsett från att det måste översättas fler deckare från svenska än tidigare, är det kanske inte säkert att antalet böcker är större. Såvida Stieg Larsson och Henning Mankell inte har lockat folk till att börja skriva, precis som Björn Borg fick varenda kotte att spela tennis.

Anledningen till att jag tycker man ska slå sig ner med en deckare på sommaren är att så “uppfostrades” jag. Dels kom den Pensionerade Barnboksbibliotekarien på semester med en hög deckare och läste, vilket ju innebar en förebild för en liten bokhäxa, men hon lämnade också böckerna kvar till mig att läsa.

Jag har bara hunnit till bok fyra på den nuvarande resan, och det är min andra deckare. Läser gärna barndeckare, men oftast är ju mordhistorierna vuxenböcker, och så är det nu också. Först läste jag en deckarantologi baserad i Edinburgh, och nu har jag startat en bok om en irländsk flicka i New York för hundra år sedan.

Asch, nu ljög jag allt lite grann. Igår satte jag igång med en annan deckare, men efter ett halvt kapitel blev jag förfärad över hur dålig den var, fast jag tvingade mig att läsa hela kapitlet innan jag slängde den åt sidan. Hade sett fram emot den, också. Typiskt.

Får se det positiva i situationen. Nu slipper jag bära hem boken.

Här har ni mig

Äntligen finns Bookwitch på svenska! Fast ibland undrar jag om jag fortfarande kan skriva riktig svenska, som varken är antik eller svengelsk. Men man kan ju prova och se vad som händer.

Idén är så ny att jag egentligen inte har bestämt vad som ska hända här. Jag har redan två andra bloggar, Bookwitch och CultureWitch, så det är inte direkt så att jag behövde något mer att göra. Däremot är det nog så, som någon påpekade idag, att det blir allt färre bokrecensioner i tidningarna, så det kan kanske behövas i ett annat media.

I England läser jag i aningen långsammare takt än böckerna flyter in, och snart får vi inte plats i huset, men vad ska man göra? Så springer jag runt på bokfestivaler i mån av tid och ork och pengar. Jag plågar författare med mejl, eller i värsta fall brev, och försöker hålla reda på vad de har för sig.

Jag intervjuar författare när tillfälle ges, och min första intervju gick av stapeln på bokmässan i Göteborg för ett antal år sedan. Man ska ju sikta högt, så jag gav mig på Jacqueline Wilson. Dagen därpå tog jag mig an Eoin Colfer. Sedan har jag inte gjort så värst mycket i Sverige, med undantag för Sonya Hartnett när hon var i Lund förra året.

Kan tänka mig att här kan det bli lite engelskspråkiga barn- och ungdomsböcker i svensk översättning, deckare och annat. Känner tyvärr inte någon större mängd svenska författare. Än. Skakade hand med Klas Östergren i Edinburgh i augusti, och han såg glad ut. Dottern tacklade Per Wästberg med det geniala draget att hon inte hade en aning om vem han var, så hon behandlade honom som om han vore deckarförfattare. Stackarn.

Så det kan gå. Vi gjorde även en minimal mini-intervju med Henning Mankell i Edinburgh, där vi koncentrerade oss på att vi inte är jävla kärringar. Han såg också glad ut. Och Håkan Nesser hittade vi i Halmstad en dag. Höll på att säga en vacker dag, men jag har för mig att det regnade.

Men vi kan väl utöka repertoaren så sakteliga.