Tag Archives: Ingrid Magnusson Rading

Att släppa en bok

När det är dags för en bok att släppas ut i den stora vida världen, hoppas man att den får sällskap av lite päroncider, kanske. Goda lavendelskorpor.

Den hemlighetsfulla grottan

Fint var det i alla fall när Ingrid Magnusson Rading släppte sin nya barnbok Den hemlighetsfulla grottan under midsommarhelgen. Man kan inte ligga på latsidan när man skriver böcker. Först ska man skriva dem, och redigera dem, och någonstans där på slutet ska de överlämnas till läsarna, och i dagens läge är det oftast så att författarna står där och gör det jobbet med.

Den hemlighetsfulla grottan: boksläpp i hönshuset

Hyr lokal, annonserar, bakar, köper bubbliga drycker, och allt vad det nu kan vara. Inget man blir stormrik på, direkt.

Ingrid Magnusson Rading och Den hemlighetsfulla grottan

Men roligt kan man ju ha, förstås. I Ingrids fall satt hon i ett hönshus och ‘släppte’ böcker, dvs sålde och signerade. Och eftersom det var midsommarafton hade hönshuset – på Annies Gård i Haverdal – en midsommarstång utanför, som kläddes fin inför dansen. Om inte det är somrigt och svenskt, så vet jag inte vad som är.

Annies Gård

Och med svensk gästfrihet släppte Ingrid ännu fler böcker hemma hos sig, dagen därpå. Efter det kan man gå till en butik och köpa; på Ankaret, den lokala mataffären, på campingen, eller bokhandlarna inne i Halmstad. Eller på nätet, av Ingrid själv.

Ingrid Magnusson Rading

Annonser

Den hemlighetsfulla grottan

I Den hemlighetsfulla grottan, en tidsrese-saga om tio-åriga Saga, som får vara med om betydligt mer än hon väntat sig under semesterveckan i Haverdal, får läsaren äventyr blandat med lite lagom historieundervisning.

Ingrid Magnusson Rading fick väldigt mycket spännande researchmaterial över när hon skrev sin stora bok Haver du sett Haverdal, och här använder hon det på bästa sätt. Historia kan uppfattas som lite tråkigt, men inte när man får det i form av oväntade tidsresor på sommarlovet.

Sagas mormor ger henne en förtrollad sten (och det vet hon att den är för hon testade den när hon var liten flicka), och sedan får Saga vara med om förbluffande händelser från det förflutna.

Vi är nog många som vet lite grand om Haverdals historia, men som aldrig läste vidare. I Sagas sällskap får läsaren först resa till svältens 1600-tal, där Ellika och hennes familj har det svårt i gamla Haverdals by. Man förstår varför sanden kunde vara så förödande, och man ser effekten av för lite regn och för mycket regn, och hur snabbt folk kan bli sjuka och t o m dö. Det här är lite Tore Gudmarsson för yngre läsare.

Ingrid Magnusson Rading, Den hemlighetsfulla grottan

Nästa historiestopp för Saga kommer när hon söker efter sin mormors morfar som dog ung, efter ett kort och hårt liv i stenbrottet på Skallen. Återigen är det något vi ofta vet en del om, men det är svårt att föreställa sig hur det verkligen var. I sällskap med Astrid ser vi slitet och bristen på mat, och hur farligt det kunde vara att arbeta som stenhuggare.

Det här är fantastiskt intressant, och man lär sig så mycket om Haverdal, och jag väntar redan på nästa bok, och ett par nya tidsresor bakåt i historien. Och för oss lite äldre är Sagas egen morfar en rolig typ…

Perfekt sommarlovsläsning mellan baden!

Julkort till mig

Det är mycket som är roligt med bloggandet. Folk man träffar, och allt intressant de hittar på. Medan jag höll på att skicka iväg julkort, mottog jag ett så fint häxjulkort att jag bara måste dela med mig.

Beachwitch God Jul

Ingrid Magnusson Rading har tydligen häxat till sig under hösten, och här springer hon bland glitter och tomtar på stranden.

Jag längtar dit.

Haverdalsintervjun

Ja, så gick jag där och klippte gräset, och funderade lite på Haverdalsboken som visat sig vara intressantare än väntat. Precis som när man stryker, så kan det komma bra idéer i det gröna, och det gjorde det mycket riktigt nu också.

Jag måste intervjua Ingrid Magnusson Rading, eftersom vi nog båda befann oss i Haverdal just då! Travade in och kollade om hon hade kontaktmöjlighet på sin hemsida. Det hade hon, men innan jag klickade på knappen, tittade jag igen på informationen om henne.

Där fanns ett foto (inte samma som i Hallandsposten) och så stod det att hon bott i Halmstad under sina första tjugo år (det stod inte i boken). Det knäppte till i de grå cellerna och jag insåg att vi varit skolkamrater. Kom först inte på i vilken skola, men medan jag skrev mitt mejl mindes jag plötsligt att hon varit vän med en god vän till mig.

Som tur var svarade hon meddetsamma och vi bestämde oss för att ses. Ingrid höll på att måla hemma hos sig, så det blev träff hos mig i stället. Så kom hon cyklande, iklädd en snygg Gudrun Sjödén-klänning. Så svenskt! Och hon dricker te! Bara det…

Ingrid Magnusson Rading

Intervjun fick ett mindre utrymme, eftersom vi hade så mycket annat att prata om. Vi har faktiskt gått i både samma grundskola och samma gymnasieskola. Och hon träffar fortfarande den gemensamma vännen då och då.

Så det var roligt. Halmstadsområdet är litet nog för denna typ av samman-träffande. Vi pratade av oss så gott det gick, och det är nog inte helt uteslutet att vi ses igen.

Intervjun blev inte så dum den heller.

Haverdalsboken

För att vara alldeles uppriktig, så gav jag mitt tillstånd för Den Bättre Hälften att köpa Haver du sett Haverdal för att jag är snäll och tänkte att då blir han så nöjd och glad och det vore trevligt. Visste inte alls vad det var han hittat i bokhandeln, men ansåg att boken kunde vara lämplig sysselsättning under några semester-veckor.

Hur skulle jag ha kunnat gissa att jag själv skulle falla för boken och tycka att den var ett alldeles utmärkt sätt att använda två och en halv hundralappar? Den hittade till tebordet redan samma eftermiddag och jag upptäckte att Ingrid Magnusson Radings bok innehöll i stort sett allt man vill ha i en bok om Haverdal.

Haverdalsvy - omslag till Haver du sett Haverdal, av Ingrid Magnusson Rading

Och då underförstås att Haverdal är den plats man älskar och nästan hör hemma i, och som man saknar på vintrarna när man inte finns vid havet och kan äta glass barfota. Och annat roligt och soligt.

Som den utböling jag trots allt är, tänkte jag att mycket nog skulle gå mig över huvudet, men Ingrid har faktiskt tillbringat kortare tid i Haverdal än jag har, och hon känner det alldeles lagom. Det är inte alla vackra ‘coffee table books’ som nämner min gamle lantbrevbärare, eller skriver om min gamla arbetsplats, samt har fantastiska foton på alla mina favoritvyer, och skriver om de gamla matbutikerna som om man nästan fortfarande var där.

Jag är måttligt intresserad av kunskapsböcker, men både den historiska utvecklingen av Haverdal, och floran och faunan, och gnejsen och potatisen och stenbrotten är roligt att läsa om. Alltså är det lagom mycket information, skrivet i en lagom stil, och jag fattar t o m sådant som jag inte riktigt begrep på låg- och mellanstadiet. Sommargäster har för övrigt alltid varit ett knepigt släkte. Det inser jag nu.

Så är det då bilderna. Man kan sitta och bläddra fram och tillbaka och bara njuta. Det har jag gjort.

Och den lilla detaljen som att grundaren av Haverdals matbutik (som jag så att säga har ‘känt’ i nästan 40 år) visar sig ha ett förflutet i Pjätteryd.

Vad jag förstår har boken sålt så bra sedan den publicerades för knappt två månader sedan att det kan gälla att skynda sig om man vill ha ett ex. Och det vill man. Tro mig.

(Fotot har jag helt fräckt lånat från bokens omslag, för det är den mest Haverdaliga bild jag vet. Nästa projekt borde bli att översätta boken till engelska, så man kan sprida glädjen.)