Etikettarkiv: Manchester Children’s Book Festival

Man kan aldrig vara för ung

Det håller inte om man hela tiden måste vara värre än någon annan. I så fall skulle man snart skriva romaner i sin mammas mage. Att vara ung är inte fel, men det är inte nödvändigtvis bättre än andra stadier i livet.

Liv Jofjell, AB Ponnyexpressen

Som barn älskade jag AB Ponnyexpressen av Liv Jofjell. Hon var bara sexton år. Det kändes helt naturligt sett från min yngre synpunkt. Klart att man skriver böcker när man är så gammal. Faktiskt att man därmed bör skriva sin egen (haha) bok lite tidigare.

Så från fjorton års ålder kände jag mig misslyckad. Hade ju inte skrivit en bok.

Det har Samantha van Leer som kommit ut med en bok nu i sommar. Hon skrev den med sin mamma, Jodi Picoult. Förmodligen hjälpte det att ha mamma med i detta fallet, men antagligen hade Sammy fått sin bok publicerad ändå. Förr eller senare. Fast om det var senare hade hon kanske hunnit passera sexton.

Aningen yngre, tror jag, är Josh Degenhardt. Han vann novelltävlingen som utlystes i Manchester i höstas i samband med litteraturfestivalen, och med prisutdelning på barnboksfestivalen nu i juli. Julie Bertagna läste upp Joshs vinnande historia, och den var fruktansvärt bra.

Jag är inte alls förvånad att höra att Josh skriver på en roman.

Bara lite avundsjuk.

Hunger

Som Skolkompisen sa när jag ojade mig över att jag kände mig trött, jag skulle ju faktiskt trappa ner lite grann. Har nog misslyckats med det.

Nu senast har Dottern och jag följt Manchester Children’s Book Festival i elva dagar. Tänkte – något felaktigt – att ett evenemang om dagen, på ‘hemmaplan’ skulle vara rätt enkelt att klara av. Men det var det inte.

Roligt och intressant, men inte vilsamt eller så. Fast vi ‘led’ inte på samma nivå som organisatörerna. Två av dem, med ett fåtal medhjälpare, som borde ha varit många fler. Redan efter några dagar såg James och Kaye ut som spöken (fina spöken, men ändå), och när sista dagen kom gick de praktiskt taget på knäna.

Då hade de tagit hand om höjdare inom barnboksvärlden som Cathy Cassidy och Jacqueline Wilson och Philip Pullman, samt många fler medelstora författare. Näst sista dagen var det afternoon tea med Michael Rosen på stans finaste hotell.

Vi såg fram emot detta, eftersom det förra gången var fantastiskt på alla sätt. Tydligen hade James och Kaye också gjort det. Tyvärr ändrade hotellet på arrangemanget och bokfestivalsarrangörerna fick minsann gå utan te. Och kakor. Och smörgås.

Michael Rosen

Den gästande författaren fick inget heller, men han var inte precis tappad bakom en vagn, så han hällde resolut upp te i en kopp han knyckte på ett bord. Vi själva gick i halvtid, eftersom Dottern enbart ätit frukost den dagen, och det var lite jobbigt att titta på folk som åt.

Och enligt vad Kaye sa dagen därpå, så hade hon och James slängt sig över de överblivna smörgåsarna på borden när folk gick hem.

Så ska det ju inte behöva vara. Jag skulle egentligen inte nämna namn, men Midland Hotel tog över tjugo pund per vuxen för vad som var ett lite futtigt te även för dem som blev serverade. Och med tanke på att det var jättebra för två år sedan visar att de kan. Om de vill. Och om de meddelar dem som ska utföra utfordringen av gästerna.

Kaye Tew and James Draper

Lansering, introduktion, eller vad?

Jag kan inte riktigt bestämma mig för vad ‘launch’ egentligen blir på svenska. Ordet är nog lansering, men inte lanserar man en bokfestival?

Carol Ann Duffy with students at New Charter Academy

Tja, i alla fall var jag iväg och gjorde det där igår. Manchesters barnboksfestival kommer tillbaka i juni, och programmet var färdigt så det skulle markeras på något sätt. De ‘hyrde’ in sig på en nybyggd högstadieskola och tog med sig vår hovpoet Carol Ann Duffy och Manchester Metropolitans Vice Chancellor och bjöd in lite pressfolk.

Det pratades och fotograferades, och undertecknad blev tvungen att säga något på lokalradion, som förhoppningsvis blir bortraderat innan det kommer ut i etern. Så anlände 150 mellanstadieelever för att lyssna på hovpoeten, och Carol Ann läste sin bok om en frusen prinsessa, med musik av hennes bästis John Sampson. Han spelade en massa flöjtar och liknande, och det var lika trevligt som när jag sist såg det hela.

När vi hade lanserat färdigt åkte Den Bättre Hälften och jag till Ikea. Först stack vi in på den näraliggande indiska vegetariska restaurangen och hämtade lite lunchmat, som vi sedan satt i bilen på Ikeas parkering och åt, medan vi tittade på bergen i fjärran. Sedan köpte vi (säng)ben till Sonen och osten Ost och kaviaren Smörgåskaviar och annat smått och gott.

(Fotot är dåligt. Jag hade en konstig kameravecka, men nu begriper jag vad jag gjort för fel. Ska försöka att inte upprepa det. Blir väl ett annat fel nästa gång.)

En ny bokfestival

Det här var kul. Vi stapplade tillbaka hem efter tre dagars universitetsresande, Dottern och jag. Urtrötta, och med en bokfestival i Manchester dagen efter. Vi kände oss verkligen ”dagen efter”, men det gick.

Kevin Brooks

Cathy Cassidy

Steve Cole with chonster

Keith Gray and Adèle Geras

Det är ju inte var dag man har en splitter ny bokfestival på hemmaplan, och med stora namn inom barn- och ungdomsboksvärlden närvarande. Alltså släpade vi oss ur sängen en morgon till och iväg in till stan och Manchester Metropolitan University. Det första vi såg var kartongfigurer från Doctor Who, och det passade ju Dottern fint, så hon var genast gladare.

Morgonen började med Frank Cottrell Boyce som är väldigt rolig, men på ett lågmält sätt. Frank läste från ett par av sina böcker och svarade på frågor. Han läser så bra att även för oss som redan läst böckerna är det så att man bara vill att han fortsätter. Frank hade läst i en problemskola nyligen och där lät de honom inte sluta, för det tyckte det var så spännande. Bra betyg på en bok.

Sedan fortsatte vi med Steve Cole, som också skriver roliga böcker. Jag hade tyvärr glömt riktigt hur rolig han är ”live”, så det var mer än uppiggande att se honom hoppa omkring i en timma med barnen kiknande av skratt. Steve är en av Dotterns favoriter så hon t o m spelade in en video för att få njuta av hans ”dumheter” igen.

Eftersom en del evenemang gick omlott med varandra missade vi både Liz Kessler och Cathy Cassidy, men pratade med båda över lunch. Där dök de flesta andra av dagens författare också upp. På eftermiddagen lyssnade vi till Mary Hoffman och Adèle Geras prata om att skriva historiska och romantiska böcker för tonåringar. Mary gör mycket research, medan Adèle tar det lugnare och kanske läser en bok för att komma på rätt humör.

Som avslutning blev det en paneldebatt om framtiden för tonårsromanen med Adèle och Kevin Brooks och Keith Gray. Det är ju ett ämne som ligger många varmt om hjärtat, så både Mary och Cathy satt med och hörde på.

Innan vi gick hem hittade vi Carol Ann Duffy, vår nya poet laureate, som även är festivalens ansikte utåt, eftersom hon hör hemma i Manchester och hon bryr sig om barnböcker. Hoppas att festivalen återkommer nästa år. Det gör vi gärna.